Hur ska vi bekämpa Sverigedemokraterna och den växande rasismen i Europa och Sverige? Den frågan är utgångspunkten för en artikel i Dagens Nyheter (28/9) av professorerna Stefan Jonsson (SJ) och Elena Namli (EN). Jag håller med dem om att dagens rasism inte i första hand är biologisk utan kulturell. Men har de rätt när de säger att denna rasism växer i dagens Sverige? De undersökningar som gjorts av SOM-institutet visar tvärtom att svenskars negativa inställning till att ta emot flyktingar stadigt minskat sedan början av 1990-talet. Dessa undersökningar visar också att så många som 78 procent av svenskarna känner ganska eller mycket stor oro för att främlingsfientligheten ska öka. Jämfört med de flesta andra länder är svenskarna ovanligt lite främlingsfientliga.
Nåväl, rasismen finns och ett parti som Sverigedemokraterna har gett den spelrum. Hur ska den bäst motverkas? Enligt SJ och EN sker det genom att regeringen deklarerar att vi i Sverige ska tillämpa FN-konventionen om avskaffande av all rasdiskriminering. En sådan deklaration är förstås inte fel, men att den skulle få några nämnvärda konsekvenser är inte troligt. Att den skulle tvinga Sverigedemokraterna att bekänna färg och till och med få dem att splittras tror jag inte för ett ögonblick. Tvärtom är det mycket som talar för att Sverigedemokraterna skulle välkomna en sådan regeringsdeklaration. Den skulle ge dem ökad legitimitet. I sin propaganda har de under flera år framställt sig som ett parti som bekämpar rasism.
Hur ska vi då se på ett parti som Sverigedemokraterna och deras väljare? Jag är överens med SJ och EN om att partiet står för kulturell rasism. Men jag är inte beredd att stämpla deras väljare som rasister, i alla fall inte merparten. Flertalet har tidigare röstat på S eller M och nu har de ändrat sitt röstbeteende, men deras tänkande är nog i stort detsamma som tidigare. Att demonisera dem kan bara försvåra den nödvändiga kommunikationen med dem. Däremot vet jag efter många och långa samtal att dessa väljare anser att vi ska ta emot färre flyktingar, eftersom vi inte har råd och behöver pengarna till våra egna pensionärer, sjuka och arbetslösa. Det handlar om en oro som ofta har grund i verkliga förhållanden. Den oron ska vi möta med reformer som förbättrar pensionerna, a-kassan och sjukförsäkringen.
Enligt FN-konventionen ska vi förbjuda organisationer som främjar rasdiskriminering. Ska vi då förbjuda Sverigedemokraterna? En organisation som i ett demokratiskt val fått stöd av 13 procent av väljarna? Man kan få intrycket att det är SJ:s och EN:s uppfattning. Ett sådant beslut vore självklart helt orimligt. Redan i dag har vi lagar som förbjuder rasdiskriminering och hets mot folkgrupp. Dessa kan tillämpas bättre, men det är inte genom ny lagstiftning eller proklamerande av mänskliga rättigheter vi bekämpar partier som Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna är ett högerparti. Det är därför klassdimensionen, inte rättighetsdimensionen, som bör vara vår utgångspunkt. Även rasism bekämpas bäst med en politik för jämlikhet och social rättvisa.
