På riksnivå förlorade man och i Malmö stängdes man ute. Men på andra håll fortsätter Vänsterpartiet förhandla med både S och C. Daniel Bernmar, oppositionsledare i Göteborg, säger att diskussionerna med Annie Lööfs parti är konstruktiva.
– Vårt mål är att få till ett fungerande majoritetsstyre, säger han till Flamman.
I valrörelsens slutspurt haglade frågorna om de rödgrönas samarbetsplaner. Nooshi Dadgostar slog fast att hon ville sitta i regering och lanserade en ”äntringsstyrka”. Annie Lööf lovade att inte släppa fram en sådan regering. I mitten stod Magdalena Andersson som sköt frågan framför sig, men även hon var skeptisk till att släppa in Vänsterpartiet i regeringen.
Högern vann valet och den rödgröna striden ställdes in. Men på lokal nivå har den fått olika följder. I Stockholm tillträder en ny vänstermajoritet som lovat fokusera på bostadsbyggande, insatser i förortsområden och klimatomställning. Det sker efter att MP bytt sida.
I Malmö, där V gjorde ett rekordval och S-V-MP fick majoritet, har S istället beslutat att fortsätta samarbeta med Liberalerna. Enligt den lokala S-ledaren Katrin Stjernfeldt Jammeh beror det på att V har krävt årliga skattehöjningar. V:s oppositionsledare Emma-Lina Johansson förnekar det, men skriver i Sydsvenskan att det krävs åtminstone en skattehöjning för att undvika fler nedskärningar.
I Göteborg sker det som har förklarats omöjligt på riksplan: V och C är i intensiva förhandlingar, tillsammans med S och MP. C:s gamla Alliansenkollegor har gått till hård attack. Ett tidigare vänparti förhandlar nu med ”klasshataren Bernmar” och begår därmed ett ”historiskt misstag”, skriver lokala toppar från M, L och KD i Göteborgs-Posten.
Frågan är också kontroversiell i Vänsterpartiet, där samarbete med C länge sågs som en omöjlighet. V-politikern Daniel Bernmar – ”klasshataren” – är oppositionsledare i Göteborg. Han säger till Flamman att det förs ”konstruktiva samtal”.
– Vårt mål är att få till fungerande majoritetsstyre. Förhandlingarna pågår, men med hänsyn till processen kan jag inte ge några detaljer.
Konturerna behöver vara klara i slutet av oktober, när den nya majoriteten väntas ha sitt första kommunfullmäktigemöte. I mitten av november ska budgeten presenteras. Tills dess vill Bernmar ha en så kallad avsiktsförklaring, inte helt olik de parlamentariska avtal som blivit vanliga på riksnivå.
– Tar det lite tid så får det göra det, det viktiga är att åstadkomma ett mer rättvist Göteborg.
Vad prioriterar ni i förhandlingarna?
– Vi har gått till val på att inte skära i välfärden och stoppa privatiseringar. Göteborg har också ett stort bekymmer med ombildningar av hyresrätter, vi vill inte bli som Stockholm. För oss är det viktigt att istället öka bostadsbyggandet, säger Bernmar och fortsätter:
– Samtidigt är det ingen hemlighet att vi står en bit ifrån varann i synen på ekonomisk politik, privata utförare, med mera. Det finns ett antal områden där vi behöver hitta en väg framåt. Alla parter är beredda att kompromissa.
Finns det inte en risk att ni har väldigt få gemensamma nämnare i förhandlingar med ett borgerligt parti?
– Risken är att vi inte får något gjort. Så får det inte bli. Vi kommer få göra eftergifter, de kommer få göra eftergifter, vi kommer få vinster som gör att vi kan visa att vi kan göra skillnad, de kommer behöva vinster. Men vi är ett mycket större parti i Göteborg och förväntar oss också utväxling för det.
Om samtalen går i lås skulle avtalet i Göteborg kunna bli en vägvisare för framtida samarbeten mellan V och C på riksnivå.
Samtidigt har V presenterat styren i flera regioner. I Västra Götalandsregionen har MP bytt sida och ett minoritetsstyre med S, V och MP har redan presenterats, utan en tydlig politisk plattform. Regionrådet Carina Örgård (V) säger till Flamman att en sådan kommer i närtid.
– Viktiga frågor för oss är att kollektivtrafiken ska byggas ut, att biljettpriser inte ska höjas, satsningar på personalens villkor och klimatsatsningar. Det har varit våra ingångsvärden. Man kan säga såhär: att vi har gått ut offentligt och sagt att vi kommer styra tillsammans betyder att vi har fått så mycket att vi är väldigt nöjda. Exakt vad det innebär får vi vänta med att gå ut med.
Enligt Örgård har S fört samtal med de borgerliga partierna, som lovat att inte rösta på en gemensam budget. Därigenom kan de rödgrönas budget gå igenom trots att den har minoritet, likt under riksdagens gamla Decemberöverenskommelse.
Samtidigt blir styret beroende av högerpartier i andra omröstningar. Rödgröna regionpolitiker har tidigare riktat kritik mot det gamla styret – som hade ett liknande upplägg – för att vara beroende av SD. Men Örgård vänder sig mot den beskrivningen nu.
– Det är lite fånigt. Alla oppositionspartier är vågmästare, det beror ju på vilka som går ihop med vilka. Det blir märklig retorik när man säger så, man ger för mycket uppmärksamhet till ett parti.
Men blir det inte ett svagt styre?
– Det är ju sant. Det är så Sverige styrs nu, i minoritetsstyren. Det är klart att vi önskat att V ensamt hade 51 procent, det hade varit mycket lättare.
På vissa håll kärvar förhandlingsklimatet mellan V och S. Hur har det varit hos er?
– Mycket gott. Vi är väldigt glada, faktiskt. Vi ledde ju den här regionen tillsammans fram till för åtta år sedan, och då var inte samtalsklimatet alls samma. Nu är S ödmjuka, lyhörda och har gått oss till mötes i det vi begärt.
I Region Västerbotten samarbetade V, S och MP under förra mandatperioden. Det fortsätter nu. V:s regionråd Jonas Karlberg upprepar de fokusfrågor som radades upp i det officiella pressmeddelandet: en mer livskraftig ekonomi och satsningar på primärvård, personalens villkor och barn och ungas psykiska hälsa.
– Västerbotten utmärker sig på ett antal områden. Vi har varit hyfsat hårda mot marknadslösningar och hållit nere behovet av hyrpersonal. Vår grannregion Västernorrland har störst andel hyrpersonal i hela landet, tolv procent. En annan grannregion, Norrbotten, har åtta procent. Vi har fyra.
Vad menar du med att ni varit hårda mot marknadslösningar?
– Vi har undvikit att plocka in vårdföretag och utformat vårt hälsoval på ett sådant sätt att alla utförare måste ha ett brett uppdrag. De kan inte välja ut ett vårdområde utan måste kunna ge hela kedjan, från mödravård till äldrevård. Det innebär att fem av 38 utförare i regionen är privata. Fyra av dem är i Umeå.
Hur har ni gjort för att upprätthålla ett gott förhandlingsklimat med S?
– Vi har jobbat med att vara hyfsat pragmatiska och öppna mot varandra, vi har en överenskommelse om att vi pratar med varandra i god tid i förväg och är öppna med om vi har olika åsikter.
Vänsterpartiet har, åtminstone på nationell nivå, fokuserat hårt på budskapet att man är partiet som ”åstadkommer förändring”. Finns det någon konflikt mellan det och ett stabilt, samkört samarbete med S?
– Nej, det tycker jag inte. Vi driver vänsterpolitik, oavsett om vi är i minoritet eller majoritet. Frågor som är aktuella i opposition har vi också med oss in i majoriteten. Vinster i välfärden är en sådan fråga, där vi försöker visa på att vi faktiskt gör skillnad. Vi har också lagt mycket energi på att hålla nere avgifterna i hälso- och sjukvården. Vi har en patientavgift på 200 kronor och har inte infört avgifter för till exempel ambulans. Det är sådant som får direkt effekt för medborgarna.
Jonas Karlberg säger också att V drivit fram en vid tolkning av reglerna kring vård för papperslösa. Rikskravet är att regionerna ska erbjuda ”vård som inte kan vänta”, och i Region Västerbotten innebär det att papperslösa betalar samma avgifter som asylsökande för all vård.
Andra lokala styren som ser ut att bli vänsterlutande, däribland region Norrbotten, är ännu inte färdigförhandlade.
