I Flammans stora sommarnummer om framtiden (03/07) skriver chefredaktör Leoni­das Aretakis att ”vänstern måste börja bygga igen”. Med avstamp i Zohran Mamdanis hopp­fulla välfärdsprogram för New York formulerar Aretakis en vision om socialistisk överflödspo­litik i polemik mot ”den destruktiva teorin om nedväxt”. I denna utopi delar det allmänna ut labbodlad entrecote, billiga luftkonditionerade lägenheter och ymnighetshorn av glass.

Överflödets vindar blåser sannerligen starkt i Flamman. Aretakis bygger vidare på den norska statsvetaren Ola Innsets text med liknande ar­gument (3/4 2024), och förra veckan skrev ak­tivisten Ia Aanstoot på debattsidan om indu­strialismens historiska under och sjöng kärnkraftens framtida lov (24/7).

Här urskiljs starka viljor till ekosocialism som genom teknologi och stora projekt ska göra livet bättre för alla – men även starka rädslor för dyster nedväxtpolitik som med dömande blick exproprierar folks bilar och kylskåp.

Nedväxt blir här lätt en halmgubbe med den naiva positionen att BNP som sådan är dålig och att den enda vägen framåt är åtstramningspo­litik. Visst finns denna position, men traditio­nens tunga argument, enligt mig och andra, är att dagens omställning – utbytet av fossil en­ergianvändning mot framtida fossilfri – vilar på storskalig miljöförstörelse och kanske inte ens är möjlig att genomföra för alla länder med dagens råvaroutbud på kort tid. Med andra ord, att åtstramning av energi och resurser i rika samhällen – samtidigt som vi ställer om – är en förutsättning för överlevnad.

Det stämmer att nedväxtens överlevnads­politik betyder minskad materiell konsumtion för de flesta i Sverige. Men inom överlevnaden ryms mycket överflöd. Att äta mindre kött, bygga mindre nytt, ransonera flyget (med mer), är politik som enkelt kan kombineras med välfärd, snabbtåg och fossilfritt stål. Likaså går det att bygga utopiska visioner om lugnare, friare liv – med betydligt mindre materiell konsumtion än dagens Sverige. Sannerligen är då Mamdanis projekt med välfärd, frysta hyror och skattefi­nansierad kollektivtrafik ett framgångsrecept, men det är inte nog.

Överflödspolitik måste grundas i en vilja till alla människors överlevnad på vår enda pla­net – det vill säga i akuta utsläppsminskning­ar – och en förståelse för den nuvarande blott teknikdrivna omställningens många baksidor. I stället för att stångas mellan ekomodernism och nedväxt bör en enad vänster bjuda på både snabbtåg, välfärd, och ransonering, och låta mil­jardärerna stå för den välförtjänta notan.

Genom statens makt och folkrörelsernas momentum kan vår tids stora omdaning ske: en omställning mot fossilfrihet, resurssnålhet och livskvalitet i ett. I överflödets och över­levnadens allians är all typ av icke-materiell livskvalitet och utveckling välkommen, kombi­nerad med expropriering av fossilbolag och mil­jardärer för finansiering av storskaliga projekt.

Då kan vi alla äta glass, diskutera politik och spela boule i all tid – och leva enklare lyckliga liv i en inte för varm värld.

Minns ni industrin som byggde väl­färdsstaten Sverige? Minns ni folkrörelserna som byggde välfärdsstaten Sverige? Minns ni elen som byggde välfärdsstaten Sverige? Minns ni hur stålet, slitet och solidariteten lyfte oss ur armod?

Minns ni materialismen, kamrater? Vi i Sveri­ge lever i dag ett materiellt privilegierat liv. Det har vi slitit för att få göra, vi har haft goda för­utsättningar och privilegier som har gjort det lättare, men vi har byggt Sverige till det land det är i dag. Vi har byggt den nya tiden. Sverige har på 150 år tack vara arbetarrörelsen, industriali­sering och elektrifieringen gått från ett av värl­dens fattigaste länder till ett av det rikaste.

Vi lever i ett materiellt välstånd som våra förfäder inte hade kunnat drömma om. Och det är just detta materiella välstånd som gjort det möjligt för oss att lyfta blicken, söka självförverkligan­de, klättra i Maslows behovspyramid.

Minns ni när vänstern i Sverige ännu pratade om stålet, om industrin och om elen.

Men ibland verkar vi ha glömt att de nedre stegen – mat, värme, stabil energiförsörjning – var avgörande för att ta oss hit.

Minns ni slitet, systrar? I takt med elektrifie­ringen underlättas hemarbetet. Genom halvfa­brikat och tvättmaskinen, kylskåpet och rin­nande vatten, dammsugaren och frysen frigörs kvinnan från hemmet. Tack vare kvinnorörel­sen, industrialiseringen och elektrifieringen är Sverige ett av världens mest jämställda länder i dag. Vi har byggt detta land tillsammans. Vi har värnat om dess arbetarklass, tagit hand om dess sjuka, vi har byggt det materiella välstån­det vi i dag lever i. Men låt oss inte glömma: våra tidigare segrar vilade på energitillgång. När vi kämpar för lika lön eller bättre sexualunder­visning i dag, gör vi det stående på en grund av trygg energiförsörjning.

Minns ni slummen, kamrater? När vi pratar om fattigdom i Sverige i dag är det självklart ett problem, men det är en helt annan skala av pro­blem än vad fattigdomen är i ett land i energi­fattigdom. Vi har avvecklat slummen, kamrater, vi har dragit in elen och det rinnande vattnet i varje arbetarbostad. Vi har slitit i den kampen, kamrater, och på vår sida har elektrifieringen stått varje steg på vägen. Men vi måste minnas vad slags el som byggde folkhemmet: pålitlig, riklig och billig. Vattenkraft och kärnkraft. En­ergirikedom gynnar alla – det var denna stabila bas som gjorde välfärd möjlig.

Minns ni dödsfallen, systrar? Elektrifiering­en har givit oss en modern sjukvård, med allt vad det innebär. Dödsfallen i barnafödsel när­mar sig stadigt nollpunkten och det är till stor del tack vare elektrifieringen. Kvinnorörelsen, industrialiseringen och elektrifieringen räddar liv. För tidigt födda barn överlever i allt fler fall, allt färre mödrar sätter livet till i förlossnings­sviter. Detta tack vare den moderna sjukvården, med dess renlighet och tillgång till allt från ul­traljud till kuvöser. Vi måste minnas, vad hän­der när elen inte längre är en självklarhet?

Minns ni stålet, kamrater? Minns ni när vän­stern i Sverige ännu pratade om stålet, om in­dustrin och om elen. Minns ni när fokuset låg på att höja det materiella välståndet, inte riva ner det? Det är lätt att glömma, kamrater, att det var i svält och armod som vi byggde detta land. Vi har byggt den nya tiden, men nu måste vi försvara den. Sverige behöver industrin.

Sverige behöver gruvdriften. Sverige behöver el och Sverige behöver kärnkraften. Låt oss inte avveckla det som bär oss.