I måndags inleddes FN:s tolv dagar långa klimatmöte i Bali, Indonesien.

Bakgrunden till mötet är följande: Kyotoavtalet, det globala klimatavtal som nu gäller, går ut 2012. Redan 2009 måste det finnas ett avtal klart, för att hinna implementeras när Kyotoavtalet går ut, enligt Nick Nuttall, officiell talesperson för United National Environment Programme.
Mötet i Bali syftar till en överenskommelse som skall lägga grunden inför 2009-mötet.
Tidigare i höst släppte FN:s klimatpanel sin fjärde rapport och varnade för katastrofala konsekvenser om inte skarpa åtgärder sätts i verket. Inför mötet i Bali är det många forskare och miljöorganisationer som försöker sätta press på de 10.000 politikerna och tjänstemännen på mötet.
– Bali kan vara mänsklighetens sista chans att undvika de värsta följderna av global uppvärmning, sa Tony Juniper från Friends of the Earth till the Guardian.
Men förväntningarna på resultat är låga inför Balimötet. Många väntar på en ny amerikansk president, innan USA kan vara med på tåget.
USA:s vägran att skriva på några minskningar i utsläpp gör det mycket svårt att kräva minskningar av utvecklingsländerna.

Viktiga skillnader
Även bland de länder som är överens om utsläppsminskning finns några viktiga skillnader. EU-länderna, som är mest pådrivande av de rika länderna driver en 20-procentig minskning av utsläppen fram till 2020 på nationsbasis. Kritiker menar att det inte lämnar tillräckligt utrymme åt tredje världens länder och att målet istället borde vara rättvist miljöutrymme beräknat per invånare.

FLAMMAN FRÅGAR: VAD HOPPAS DU PÅ INFÖR BALI-MÖTET?

Andreas Malm, klimatboksförfattare
– Mina förhoppningar är att Kyotomodellen slopas och att man istället får ett avtal med alla länder. Naturligtvis måste de fattiga länderna få utrymme att utvecklas – då krävs det omfördelning och att man arbetar med klimaträttvisa som mål, börjar räkna utsläpp per capita.
– Det finns tydliga tendenser i flera afrikanska länder som visar att de tar frågan på allvar och kräver utjämning. Även om de afrikanska länderna inte är mäktiga ställer de de rika länderna inför ett slags utlimatum.

Anna Jonsson, Miljöförbundet Jordens vänner
– Det absolut viktigaste för Sveriges del är att vi fortsätter hålla fanan högt när det gäller de rika ländernas ansvar. De måste sopa framför sin egen dörr och inte försöka köpa sig fria. Det som har gjort Sverige unikt i klimatfrågan är att vi har hållit fast vid vårt mål att minska utsläppen med fyra procent fram till 2008/2012 och att vi inte har försökt att räkna in åtgärder någon annanstans i den minskningen.