Jag går in på moderaternas hemsida för att kolla vad de sagt om katastrofen i New Orleans. När jag söker på ordet katastrof på hemsidan får jag upp åtta träffar, varav sju är skrivna av partisekreteraren och handlar om tsunamin. Inte en enda handlar om New Orleans (som jag får noll träffar på).
Svenska regeringen borde ha hanterat en oväntad naturkatastrof i Asien mycket bättre enligt moderaterna. Men när favoritlandet USA misslyckas fatalt med att hantera en förebådad naturkatastrof i det egna landet kommenteras överhuvudtaget inte detta. Överhuvudtaget finns väldigt lite skrivet om utrikespolitik.
De gamla moderaterna vet att deras utrikespolitiska ställningstaganden inte gynnar nya moderaterna och därför håller de för det mesta tyst om sin utrikespolitik. Det är ett område där moderaterna inte gått ut och tagit avstånd från sin traditionella politik. De hyllar fortfarande okritiskt USA, de stöder samtliga initiativ till anfallskrig och de vill bli medlemmar i Nato.

Till skillnad från republikanerna i USA kommer de inte att vinna röster på att vilja bomba Irak eller vara pro-Israel. Moderaterna vinner röster genom att bli mindre höger, gå mer mot mitten, rätta till gamla fel och synder. Utspel efter utspel har gjorts – samtliga på inrikespolitiska frågor. Moderaterna talar sällan om världen utanför EU. När utrikespolitiska uttalanden görs är det i syfte att kritisera regeringen.
Utrikespolitiska frågor kommer inte att avgöra valet och inte heller dominera debatten, men de är inte oviktiga. Moderaterna uppvisade många fler EMU-kritiker än vad någon trodde i folkomröstningen 2003. Och, med tanke på den enorma opinion som ändå finns mot anfallskriget i Irak, som är kritisk till den storföretagsledda globaliseringen, och som vill behålla Sverige alliansfritt, kan det komma att spela större roll än vad de tror. Fredrik Reinfeldt borde överväga att skriva en DN debatt om varför moderaterna har fel i sin syn på Nato, och föra fram FN som ett bra alternativ.