Lars Werner,
partiordförande 1975-1993:
– Jag uppfattade den här kongressen som en lugn kongress efter två stormiga. Min första kongress var 1961, då var det kanske tio motioner och knappast några inga riktiga diskussioner. Det var en affär för partistyrelsen på den tiden. Men sedan tog det fart 1964 och det har varit väldigt många stormiga kongresser. Vänsterpartiet har demokratiserats mycket.

CH Hermansson,
partiordförande 1964-1975:
– Jag trivdes väldigt bra, måste jag säga. Men det här med fildelning, det är inte en lätt fråga. Det är klart att kulturarbetarna skall ha betalt, samtidigt som man borde kunna ladda ner för eget bruk. Man kan ju spela in från radion eller kopiera band för egen del.
Fildelar du själv?
– Nej, jag gör ju inte det. Jag är lat. Men jag lyssnar på vinylskivor och köper band.
Band?
– Ja, jag har ju gamla maskiner.

Ali Esbati, avgående ordförande
för programkommittén:
– Programarbetet handlade om större tendenser i världen, frågan om rasismen och klimatproblemen. Jag tror att de debatterna hade en viktig långsiktig funktion, som går i linje med hela förändringsarbetet. På många sätt handlar det om att vi går från önskningar till mer konkreta förslag. Och så fort man gör det måste man fråga sig hur vi genomför våra idéer och att vi kan se problemen.

Britta Berg, Skåne:
– Det var relativt många medlemsförslag som gick igenom, vilket är ett tecken på demokrati. Det är många ombud som varit uppe i talarstolen. Jag är besviken att vårt yrkande på kongressuttalandet, om internationell politik, inte gick igenom. Och jag tycker det var konstigt. Det är inga kontroversiella saker – Sverige ska lämna Afghanistan, Sverige ska inte samarbeta med Nato, vi ska ha vår alliansfrihet kvar och vi ska kämpa för global rättvisa. Det är synd att vi inte vågar vara mer tydliga i de frågorna.

Eva Björklund,
ersättare i partistyrelsen:
– Genom att några valberedare reserverade sig mot mig i partistyrelsen, och motiverade det med min inställning till Kuba, så blev Kuba en stor fråga fastän den inte behövt bli det. Men det var bra att kongressen vågade ta debatten. Jag har suttit i partistyrelsen i fyra år och försökt få igång en diskussion om vad vi egentligen menar, vad vi menar med orden, men det har inte gått att få. Nu har fler och fler blivit engagerade i frågan.

Amineh Kakabaveh, Storstockholm, som motionerat om förbud mot slöjor på flickor under 18 år:
– Det är synd att vänsterpartiet inte vågar ta ställning för ett slöjförbud. Motionerna handlar ju om barn! De kan inte göra egna val. Slöjan är en symbol för kvinnoförtryck och går inte att jämföra med att raka benen eller att ha stringtrosor.