Redan på Borlänge central märks det hur somalierna sätter sin prägel på stan. Fast på promenaden ut mot Svensk Markservice går jag genom ett typiskt lummigt svenskt villasamhälle. Undantaget är ett av Tunabyggens hyresområden där häcken just klipps. Henric Larsson tar emot i Svensk Markservices lokaler som är belamrade med utrustning, säsongen har just dragit igång och mobilen ringer oavbrutet.
Ändå tar han tid för att skjutsa mig runt för att besöka några av de arbetslag där det sedan ett tag arbetar en grupp somalier. De sex har placerats i var sitt lag.
Det är för att de ska prata svenska. Vi fungerar ju så också när vi kommer bort, vill helst prata vårt eget språk.
Först åker vi till häcken jag just passerat. Arbetslaget sitter i bussen och fikar. Quadra Gumbee dricker inte kaffe, hon pekar på en flaska med vatten. Quadra är en av de somalier som gått en kurs i skogsröjning och sedan arbetat åt Skogsstyrelsen med just röjning. Bland somalierna i Borlänge kallas hon Järnkvinnan sedan hon fått körkort både för motorsåg och röjsåg. Hon måste be om betänketid innan hon berättar om allt hon arbetat med tidigare.
– I Somalia arbetade jag på restaurang, dagis och affärer, många olika saker. Sedan var jag i Saudiarabien och städade på sjukhus, arbetade på dagis och olika affärer som sålde kläder.
I Sverige hamnade hon först i Kiruna. Hon hade inte sett snö förut och det var mycket kallt
– Där fick jag lära mig något nytt, säger hon och för första gången spricker ett blygt leende fram.
I Borlänge arbetade hon först ett tag som städerska men var också utan arbete ett tag.
– Det finns ingenting som är så jobbigt som att vara arbetslös. Utan arbete kan jag inte känna mig avslappnad, den här utbildningen blev jag jätteglad för.
Efter skogsutbildningen fick hon arbeta i Leksand. De uråldriga skiftena i Dalarna görs om så att de inte längre skulle vara små ynka lappar utan bli till sammanhängande områden. Då krävdes det mycket röjning. Var det inte läskigt att arbeta i skogen?
– Vi har skog i Somalia också. Och om det skulle komma en björn är jag inte rädd, det är bara att dra igång sågen så springer de, säger hon med ett finurligt leende. Jag såg en på långt håll när jag arbetade i skogen.
Hon tycker inte att det är något konstigt att en kvinna arbetar i skogen. I Somalia arbetar kvinnorna lika mycket som männen.
– Jag trivs bra med det här jobbet. Jag trivs också i Borlänge, har många kompisar. Här finns också min dotter som går i gymnasiet och min man.
Men nu vill hon tillbaka till uppgifterna, tar beslutsamt på sig arbetshandskarna och vänder åter till häcken.
Quadra rycker igång häcksaxen som hon sedan vant lyfter. Det märks att hon arbetat med såg. Hon beter sig som en människa som är van att arbeta, njuter av glädjen att göra ett bra jobb. Hon siktar och är mycket noga med häcken skall bli rak när hon lyfter maskinen över huvudet.
Bredvid henne arbetar Ellinor Eriksson som är inne på sin andra säsong. Hon beskriver arbetet med häcksaxen som fysiskt krävande med statisk belastning, men det går bra om man får vila ibland. Hon hade inte en aning om att hon skulle får en arbetskamrat från Somalia i våras.
– Jag tänkte inte så mycket på det, men det har gått bra. Hon är jätteduktig på att jobba.
Men det finns också fem män som arbetar för Svensk markservice. Henric Larsson tar mig vidare till nästa arbetsplats som ligger i Tjärna Ängar. Det är ett bostadsområde som helt domineras av invandrare, de flesta somalier. Det är också här Quadra Gumbee bor.
– Det är som lite som vårt China Town. Kanske är det inte bra att alla somalier bor här, det har bara blivit så, säger Henric.
Ali Mohammud lyfter ner betongblock till något han och en arbetskamrat håller på att anlägga utanför ett av husen. I Mogadishu arbetade han som elektriker, men det får han inte göra här. Reglerna för elarbeten är väldigt olika i Sverige och Somalia. Han har därför gått en snickarkurs och hoppas få arbete som det i Borlänge. Han bor här tillsammans med sin fru och tre barn.
– Det var krig i Somalia, här i Borlänge trivs jag jättebra. Jag lär mig saker varje dag på mitt arbete.
Den sista arbetsplatsen vi besöker är en lekpark. Arbetslaget tog en bild innan de började, då var det helt grönt och igenväxt i sanden men nu står Mubarak och krattar och allt ser mycket prydligt ut. Han har också arbetat i skogen och trivdes där, men det är nästan bättre här.
– Ibland fastnade träden i varandra. Det var många träd och ibland fastnade de, säger han och skrattar så att tänderna syns. Fast det var bra luft och bra miljö där.
Henric Larsson tycker att jag ska tala med Arbetsförmedlingen för att få reda på lite mer om bakgrunden till Skogsprojektet och släpper av mig i Borlänges centrum. Det är fullt med folk i Arbetsförmedlingens reception. Till höger sitter en grupp med fem somaliska män och i ett besöksrum anar jag två vackra somaliska sjalar. Jag får gå förbi den långa kön eftersom jag har bestämt tid med Antonis Kassitas, sektionschef för etableringsuppdraget.
– Vi har alltid full med folk här, säger han lite stolt. Vi har lyckats bra med att föra över utomeuropeiska invandrare till arbete. Av dem som var inskrivna sista december hade hela 28 procent arbete i maj. Vi är bäst i hela Sverige om man räknar med de lite större kommunerna.
Skogsbranschen menar att det inte finns några svenskar som vill arbeta med det hårda röjningsarbetet i skogen. Därför importerar de arbetskraft från Polen och de baltiska länderna.
– Men det finns kanske andra som bor här som vill göra det arbetet. Men det krävs ett ihärdigt arbete från oss för att få upp ögonen på branschen. Till vår första informationsträff hade vi bjudit in 100 företag, det kom bara 4.
Det verkar dock nu som om det långsamt börjar ändra på sig och varje anställning skapar ringar på vattnet. Men det är inte lätt att hitta anställningar för somalierna som kommer från ett land där skolsystemet har legat nere sedan 1992.
– Vi får heller inte glömma att den svenska arbetsmarknaden är väldigt specialiserad. Varje bransch omgärdas med regleringar och certifikat. För att arbeta som lokalvårdare måste du ha ett SRY-certifikat. Det krävs teoretiska studier och har du inte språket blir det svårt.
Vill jag veta ännu mer om just Skogsprojektet bör jag träffa Valbone Shala. Hon är den verkliga eldsjälen bakom projektet, menar Antonis.
När jag ringer till kommunen där Valbone Shala arbetar berättar de att hon är sjuk. Men jag har fått hennes mobiltelefon och hon bjuder mig hem till sig när jag nu kommit så långt ifrån. Hon har visserligen feber och kom hem från en tjänsteresa kl 22 igår. Men hon kan ta lite Alvedon och sonen kan hämta mig med bil.
– Quadra Guumbe är ett gott föredöme och en symbol för de somaliska kvinnorna, är det första Valbone säger och febern kan inte dölja hennes entusiasm.
Hon kom till Sverige för 15 år sedan, började som springflicka på kommunen, öppnade posten. Sen fick hon en tjänst som ekonomihandläggare, arbetade sedan med sociala frågor och flyktingar. Till slut blev hon arbetsmarknadshandläggare. Nu är hon projektkoordinatör.
– Jag hade en idé om att föra ut invandrare i de gröna näringarna, men fick nej från min chef. Då skrev jag en projektidé på min fritid och skickade den till Länsstyrelsen. Där fick den ja och sedan utsågs projektet till ett av de bästa i Sveriges 2011.
Valbone hade fått reda på att skogsbranschen behövde folk, men att det var svårt att få tag i svenskar som ville göra jobbet med röjning. Det är inte lätt att få med sig företagen, även om de säger att det inte spelar någon roll varifrån folk kommer.
– Men när det kommer till kritan åker de till Thailand och varje företag tar med sig 30-40 för att röja i skogen.
Hon hade fått kontakt med Hans-Olof Marcus på Skogsstyrelsen och berättade för honom om hur svårt det var för somalier att få jobb i Sverige. Han var först lite skeptisk men hon tog med honom till Tjärna Ängar.
– Kan det verkligen vara så illa sa han. Sedan blev han mycket engagerad.
De ordnade ett möte för hans personal och folk från kommunen och lantmäteriet. Somalier kom dit och berättade och det bjöds på somalisk mat. Sedan blev alla mycket entusiastiska.
– När du blir engagerad i något behöver du inte ha skäl att arbeta, du kan själv ta ett samhällsansvar utan att någon befaller.
Det blev en kurs 2011 som sträckte sig mellan en och tre månader beroende på språkkunskaper. Efter det fick alla en anställning av Skogsstyrelsen för röjningen i Leksand som varade fram till november-december. En ny grupp togs in 2012 och resultatet nu i efterhand är lovande. Förutom de sex som arbetar för Svensk Markservice har tre fått arbete på Svensk Skogsservice, elva ytterligare har fått anställningar som allt från lärare och lokalvårdare, fyra går på Svenska för invandrare, SFI, tre går på a-kassa och fyra står som sökande på Arbetsförmedlingen. Det som förvånade SFI var att många så snabbt förbättrade sin svenska under praktiken.
Det är inte så många som hamnat direkt i skogsröjning även om många hamnat i angränsande branscher. Företagen här i Dalarna är lite tröga, även om de börjar öppna ögonen. Men det viktigaste är att man får en första arbetserfarenhet. Det är viktigt att fånga upp dem så tidigt som möjligt när de kommer till Sverige.
– Vi har ju folk som i flera generationer gått på socialbidrag och har tappat tron vad det gäller samhället och framtidshopp. Det för vidare till de yngre men också till de nyanlända. De som kommer hit är mycket motiverade, de vill lära sig svenska, få ett arbete. Så träffar man andra, sina landsmän. Det är ingen idé, lägg ner det där, säger de. Jag har testat i 20 år men aldrig kommit någon vart. Det måste vi jobba mycket med.
Valbone Shala arbetar nu med fyra olika projekt. Ett av dem heter Sigrid och drivs genom den Europeiska sociala fonden. Det är till för kvinnor med olika etnisk bakgrund, även svenska. Målet är att stärka deras position i det svenska samhället. För att lyckas få ett arbete krävs att du mår bra och känner dig stark.
– Hittills har vi haft 30 deltagare och mer än hälften har kommit ut i jobb.
Målsättningen beror på vilka förutsättningar kvinnorna har. I gruppen finns somaliska kvinnor som varit 10-15 år i Sverige och ändå behärskar språket dåligt. De har psykosomatiska problem och deras liv är helt uppknutna kring barnen. För dem gäller det i första hand att få dem att må bättre.
– De säger att det är Sveriges fel att det blivit som det blivit. I Somalia hade de 20 släktingar, 15-20 nötkreatur som de tagit hand om och alla barnen och ändå mådde de bra. Här i Sverige mår jag dåligt, säger de.
Valbone försöker då ge dem perspektiv. Du har kommit till Sverige, du har fått en ny livsmöjlighet, du hade kanske dött. Dina barn har fått möjlighet till utbildning.
– Vad är det som är Sveriges fel? Jag försöker sätta ett finger på de här frågorna som ingen vågar ställa.
Nästa projekt hon arbetar med är större projekt för att locka invandrare till landsbygden. Som invandrare tänkte Valbone Shala inte så mycket på landsbygden, men nu ser hon att där finns så mycket att göra, så stora behov.
– Man säger att USA är möjligheternas land, men det är ju här i Sverige de finns, framför näsan på oss. Men vi är inte bra på att ta vara på dem och på varandra.
I Fagersta kommun fick nästan alla arbete
Ibrahim Mahamed hade knappt varit i en skog förut. Nu har han motorsågskort och det gröna kort som krävs för att arbeta i skogen.
I Fagersta har Färna skogsutbildning ordnat en utbildning som köptes in av Arbetsförmedlingen men där också kommunen gick in och stöttade. Det var 14 elever som genomförde den 27 veckor långa utbildningen som ledde till att de både fick motorsågskort och det gröna kort som krävs för att arbeta i skogen. Ingen av dem hade någon som helst erfarenhet av skog när de satte sig på skolbänken i slutet av augusti förra året
– Det var jättesvårt i början, säger Ibrahim Mahamed, som varit i Sverige i snart tre år. Jag kunde ju ingenting, hade knappt ens varit i en skog innan och det har varit kallt ibland och jättemycket snö. I Somalia arbetade jag på en glasfabrik, det var ett helt annorlunda jobb. Men nu har jag två utbildningar, det är bra, skrattar han
Efter utbildningen gick 12 deltagare på arbetspraktik med möjlighet till anställning, två av dem som assistenter inom skogsutbildning och tio som skogsröjare. Kursen slutfördes i mars och i juni hade nio av dem anställning, sju av dem hos Färna skogsutbildning, en av dem hos en entreprenör och den nionde arbetar som städare i en annan kommun.
I Fagersta med 12 500 innevånare bor det 350 somalier. Kommunalrådet Stig Henriksson är väldigt positiv till utbildningen.
– Framför allt eftersom resultatet blev så gott. Så kort utbildning och en sådan liten insats och ändå så många som gick direkt ut i arbete. Det är nästan sensationellt med tanke på hur svårt det är att integrera somalier i arbetslivet på kort tid.
