För en månad sedan i Bryssel presenterades ”kejsarens nya kläder” av kommissionär Cecilia Malmström. Alltså det var ett nytt förslag till investeringsgaranti i handelsavtalet TTIP, mellan EU och USA, som presenterades. Men likheterna med H.C. Andersens saga finns där.
Den massiva kritiken mot den föreslagna investeringsgarantin ISDS (Investor state dispute settlement) i handelsavtalet tvingade EU-kommissionens politiska skräddare att sy om förslaget. Man påstod sig ha lyssnat på kritiken. I kommissionens egen öppna konsultation var det hela 97 procent av de som svarat som sagt nej till ISDS.
Huvudproblemet med ISDS var förslaget om en privat sluten skiljedomstol utanför det rättsliga systemet där storföretagen skulle kunna stämma stater om de inför lagar som hotar företagens förväntade vinster. Med andra ord: demokratiskt valda regeringars nya lagar om till exempel miljö, hälsa och arbetsrätt, skulle kunna leda till stämningar på mångmiljardbelopp. Demokratin skulle sättas ur spel.

När Cecilia Malmström presenterade det nya förslaget kallat ICS (Investment court system) sa hon att det kommer att stilla kritiken mot ISDS. Det nya förslaget innefattar en ny internationell domstol med 15 domare som ska utses av EU och USA.
Det som är nytt, förutom namnet ICS, är att rättegångarna ska vara öppna och att det finns en möjlighet att överklaga domsluten. Det är ett litet steg framåt. Men det avgörande problemet kvar står: det är fortfarande en skiljedomstol utanför det rättsliga systemet. Och förståelsen av ordet ”investering” ska, enligt förslaget, vara ”allt som påverkar ett företag”. Dessutom är det bara företagen som har rätt att stämma stater. Det står inget om företagens skyldigheter. Sålunda en domstol: för storföretagens intressen. Mot demokratiskt stiftad lag. Grundproblemet är inte åtgärdat. ICS är kejsarens nya kläder.
Jag noterar att den moderate EU-parlamentarikern Christofer Fjellner gillar förslaget, eftersom det ”visar att EU är hängivet rättssäkerheten där varken USA eller EU kan bete sig som de vill gentemot investerare”.

Kommissionen har dessutom slagit fast att man inte avser ändra det underskrivna, men ännu inte godkända, handelsavtalet med Kanada. I det avtalet CETA (Comprehensive economic trade agreement) finns den gamla skrivningen om ISDS kvar. Det innebär att de 40 000 USA-företag som har kontor i Kanada skulle kunna använda CETA-avtalet mot regeringar i EU-länder. Om de företagen inte vill ha öppen rättegång eller risk för överklaganden från europeiska regeringar, enligt ICS-modellen i TTIP-avtalet.
Mer än tre miljoner människor i EU har skrivit under namninsamlingen mot TTIP. I flera EU-länder är den fackliga rörelsen den drivande kraften bakom massdemonstrationer. I Berlin samlades mer än 200 000 människor den 10 oktober, på den internationella protestdagen mot TTIP. DGB, det tyska LO, var en av huvudorganisatörerna. Samma dag i Stockholm demonstrerade bara 200 personer. Den avgörande skillnaden är att den svenska fackföreningsrörelsen håller låg profil. LO-basen Thorwaldsson säger att ”alla frihandelsavtal gynnar Sverige”. Han har kritiserat ISDS-modellen, men inte gjort något för att mobilisera den fackliga rörelsen till protester.
Också Miljöpartiets TTIP-kritik har försvagats. Kan det bero på ministerposter? Sverige behöver en bredare proteströrelse. Det krävs att alla TTIP-kritiker samlas; där finns flera enskilda fackförbund, vänstern, miljörörelsen, många inom både konsument- och lantbruksrörelsen. Det handlar om organisering. Och om folkbildning.
Att få fler att se den nakna sanningen: TTIP hotar demokratin.