Sedan det nepalesiska parlamentet återigen sammankallats, efter att ha varit upplöst av kung Gyanendra sedan 2002, har nu en ny civil regering tillsatts. Parlamentet, som valdes 1999, öppnades den 28 april efter tre veckor av generalstrejk och intensiva protester. Redan tidigt stod det klart att Girija Prasad Koirala, ledaren för Kongresspartiet och tidigare premiärminister, skulle leda den nya regeringen. Men den 85-årige Koiralas hälsa tillät inte hans närvaro den dagen. Han svors i kungens närvaro in i en separat ceremonipå söndagen.
CPN (UML) missnöjda
Sju politiska partier har tillsammans lett den massiva folkrörelsen mot kungens envälde, och demokratirörelsens krav har varit en allpartiregering. Den 2 maj presenterade Koirala sin regeringskabinett, med sju medlemmar. Förutom Koirala själv återfinns tre andra medlemmar av Kongresspartiet samt en representant för en utbrytargrupp från partiet.
Communist Party of Nepal (Unified Marxist-Leninist), som är det andra av Nepals största politiska partier, representeras av K.P. Sharma Oli som blir vice premiärminister och utrikesminister. Oli tillhör partiets historiska kärna, som deltog i försök att organisera ett väpnat, maoistiskt uppror i början av 1970-talet. Inom partiet ses han som en konkurrent till partiledaren Madhav Kumar Nepal. Uppgifter tyder på att CPN (UML) är missnöjda med Koiralas fördelning av ministerposter, då man velat få inrikesministeriet.
Ledaren för United Left Front, Prabhu Narayan Chaudhari, blev jordreformsminister. Chaudhari leder ett av partierna i ULF, Communist Party of Nepal (United Marxist). Dock är förhandlingarna inte avslutade, 21 poster ska tillsättas.