Att ”ta skit” kan man göra på flera sätt. Det har jag fått lära mig sedan julborden dukades fram på mitt jobb. Att arbeta på natten är väldigt speciellt, det vet alla som provat på det. Man lever i något som kan uppfattas som en drömvärld där det är svårt att skilja på natt och dag, särskilt vid denna tidpunkt på året då alla vakna timmar tillbringas i mörker. Att arbeta med service kan uppfattas som ännu mer påfrestande. Folk tycks tro att de kan behandla en lite hur som helst och ibland har jag faktiskt svårt att förstå mig på människor. Särskilt människor med mycket pengar. Det verkar som om storleken på plånboken motsvarar storleken på egot, nonchalansen och det svinaktiga beteendet. I 99 procent av fallen handlar det om personer av manligt kön.
Visserligen arbetar jag inom hotellbranschen där service och glatt humör är ledord, men någon måtta får det väl vara? Jag visste vad jag gav mig in på och har inga problem med att hjälpa människor, tvärtom. Men jag trodde aldrig att jag skulle stöta på så många typer med överlägsen attityd. Kanske var jag för naiv? Är det så att om man har betalat dyrt för sitt rum kan man förutsätta personlig service 24 timmar om dygnet? Självklart ska man se ner på personalen i receptionen. Givetvis ska man tränga sig före i kön i lobbyn och gärna avbryta någons konversation eftersom mitt ärende är så mycket viktigare. Och om man skulle få hjälp med sitt mycket viktiga ärende (”skulle du kunna beställa en taxi till mig eftersom jag inte orkar gå ut på gatan och vinka in en själv”), så kan man ju alltid slänga en tjugokronorssedel nonchalant på disken, eller varför inte stoppa ner den i bröstfickan på personalens kavaj? Sen måste man ju klaga på att det luktar kattpiss i lobbyn (”fy fan vad det luktar piss. Har ni haft katter som urinerat här, eller?”) Nej, faktiskt inte, men blandningen av det marina julbordet som ni nyss kalasat på och granbarr kan framkalla denna suspekta lukt. Vad är det då som framkallar detta beteende? Vad är det som rättfärdigar att man kan bete sig som ett svin så fort man lämnar hemmets lugna vrå? Givetvis finns det inget entydigt svar på dessa frågor, men det tål onekligen att funderas över. Det är trots allt vuxna människor det handlar om. Kanske föräldrar. Tänk om deras barn kunde se dem när de kryper ur taxin och in i lobbyn på alla fyra efter en blöt natt med konferenskamraterna, mumlandes något förolämpande till den person som släppt in dem genom ytterdörren. Eller höra sin pappa klaga upprört till receptionen över att ”bilden är kass på tv:n. Jag tänker minsann inte betala för porrfilmen”.
Baren och restaurangen är ett kapitel för sig. Hur kan det vara möjligt att köket stänger redan klockan 23? Och hur kan baren stänga klockan ett? Det borde ju vara öppet hela natten. Många gäster har varit ute och rest i hela världen och ”aldrig varit med om något liknande”. Dessutom, hur kan baren ta sista beställningen en halvtimme innan den stänger? Det är inte heller klokt. Det måste vara enda stället i hela världen där det är så! Och varför ska man inte kunna ringa ner i receptionen och beställa prostituerade? Det är inte klokt att hotellet inte kan bidra med den servicen!
Nu i jultider är det så dags för julborden att äntra scenen. Julbord innebär mat och dryck i princip obegränsade mängder, helt enkelt ett frosseri. Många har svårt att tyda kroppens varningssignaler varpå kombinationen mätt och full kan bli väldigt ödesdiger. Smutsiga underkläder i toaletternas papperskorgar är inga unika fynd så här strax innan tomten anländer. Här kan vi tala om att städerskan verkligen får ”ta skiten”.
Ibland förundras jag över dessa människors beteende. Utan att vilja (eller kanske våga) överanalysera kan jag inte låta bli att tänka på uppfostran, hemmamiljö och socialt manér. Givetvis spelar pengar en central roll i sammanhanget. Utan pengar hade man inte kunnat bo på lyxhotell. Utan pengar hade man inte kunnat äta och dricka sig så full varje dag att man tvingas bära solglasögon när man checkar ut innan gryningen. Men bara för att man inte bor hemma i sitt eget hus eller lägenhet, behöver man väl inte kasta alla saker på golvet? Givetvis ingår städning i hotellpriset, men sängkläderna behöver väl inte kastas på badrumsgolvet för den sakens skull? Eller är man van vid att någon (hustrun eller tjänstefolk) städar upp efter en även där? Möjligen kan förklaringen vara så enkel att har man pengar kan man köpa sig fri från allt sånt som ”vanliga människor” måste göra; städa, vänta på sin tur eller uppträda civiliserat mot folk som försöker hjälpa en.
