”Varför händer det så lite när vi vet så mycket?” undrade Gudrun Schyman när hon bjöd in till paneldebatt om feminism i Almedalen. Samtliga riksdagspartier plus Junilistan och Sjukvårdspartiet var inbjudna. Påståendet att vi ”vet” så mycket är ju i sig ganska märkligt som utgångspunkt för en politisk debatt. Borgarna ”vet” ju faktiskt att den offentliga sektorn är en kvinnofälla och kd ”vet” att det alltid är bäst för barnen att vara med sina biologiska föräldrar. Det finns ideologiska motsättningar, liksom.
Men de motsättningarna avfärdar Schyman som irrelevanta. De tydligt särskiljande frågorna om privat kontra offentlig välfärd, om skatter och socialförsäkringar benämnde Schyman under debatten som ”stickspår”. Alla bara pratar om futtigheter, menade Schyman, och borde istället tala om mäns överordning och kvinnors underordning, och det som behövs är inte en massa tjafs (om konkreta förslag), utan en Rrrevolution (ihållande jubel från Fi-anhängare i publiken).
Och så där gick det på. Medan övriga partier levererade några av sina prioriterade krav och bemötte motståndarnas argument bröt Schyman då och då in med schvungiga inlägg, helt renons på konkreta förslag eller ens strategiska huvudlinjer. En obehaglig känsla av att Schyman försöker vinna billiga poänger på gammalt vanligt politikerförakt smyger sig på. ”Titta på dem, de bara pratar om tråkiga saker medan vi (jag) kommer med fräsiga idéer som inte låter sig inordnas i några patriarkala skattetabeller.” Typ.
Jag gillar inte det slentrianmässiga och ofta oblygt antifeministiska hackandet på Feministiskt initiativ. Självklart har de rätt att organisera sig som de vill, hantera sina interna konflikter som de vill och ställa upp i valet utan att ha en färdig politisk strategi. Men det är svårt att tro att de kommer att lyckas om de inte kan leverera något mer konkret än Schymans a-kurser i genusteori (om än framförda med retorisk bravur). Fi tycks inte ens ha börjat hitta lösningen på att alltför lite händer i jämställdhetspolitiken.
P.S Undertecknad deltog själv i debatten för vänsterpartiet, och avstår blygsamt från att recensera den egna insatsen.