Turkiets regering har uppskjutit planerna på att privatisera landets elnät. (Financial Times 10/1-07) Skälet anses vara att det skulle kunna leda till höjda konsumentpriser, och den risken vill Erdogan och hans ministär inte ta under ett valår.
Det är ett intressant medgivande av en regering som har rykte om sig att vara landets mest affärsvänliga på tjugo år. Privat ägande och marknadskonkurrens leder med andra ord till fördyringar för konsumenterna, det är scenariot.
Liberala retoriker vill i allmänhet ha det tvärtom. Alla som har upplevt avregleringen av elmarknaden i Sverige vet vad detta vill säga i praktiken.
Problemet med monopolprissättning av offentligt tillhandahållna tjänster är vanligen att de är subventionerade, av främst politiska skäl, alltså för lågt satta. I Sovjetunionen subventionerade man ihjäl sig för att hålla befolkningen på gott humör, skrev en gång dissidenten Zhores Medvjedev. Bröd och kött gick för struntsummor. Än idag kan energipriserna i Ryssland med randstater understiga produktionskostnaden.
Det är – och var – naturligtvis ohållbart. Men oärligt är det att låtsas som om fri konkurrens åstadkommer prisfall. Syftet därmed är naturligtvis tvärtom: att säljaren ska kunna ta ut så höga priser som marknaden – inte konsumentens plånbok – medger.