1976, samma år som 1 791 barn adopterades från andra länder till Sverige, stod Adoptionscentrum bakom en utställning i Stockholm med Ulrika Palmes fotografiska skildringar av internationell adoption, ”Svenskar i flera kulörer”. Ett av verken som ingick i utställningen föreställde en vit svensk och en troligen sydasiatisk kvinna, som på samma sätt båda har adopterat varsitt barn över rasgränserna. På bilden sitter de bredvid varandra och dricker kaffe.
Utställningen speglade 70-talsidén om att det var antirasistiskt att adoptera över rasgränserna. Dessa transrasiala adoptioner, tänkte man sig, skulle skapa den postkoloniala försoning mellan väst och icke-väst och som så många hoppades på i samband med efterkrigstidens alla kolonialkrig och mot bakgrund av 1960- och 70-talens alla raskonflikter.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!