Hur kan någon komma på en så dum idé som könsuppdelad idrott? Flickor och pojkar i Sverige har haft gemensamma gympalektioner i årtionden och det har funkat så bra, så bra.

Ha ha ha.

När jag gick i ettan på gymnasiet råkade jag – förmodligen på grund av en vimsig lärare – få MVG i idrott. För min pojkvän var detta höjden av orättvisa. På ett sätt hade han förstås rätt: medan han dominerade i ”spökboll”, satt jag på bänken med ”mensvärk”, medan han försökte tangera Gunde Svans rekord i det förhatliga BEEP-testet, stod jag i rökrutan och blossade. Och medan han på fritiden spelade hockey i AIK, låg jag framför tv:n i min kompis Niklas källare och spelade Final Fantasy VIII och åt lösgodis.

Dock var det inte främst av dessa anledningar som min pojkvän kränktes av mitt MVG. Problemet handlade om någonting annat – nämligen hans, rätt allmänt utbredda, uppfattning om att tjejer – rent objektivt – inte är lika bra som killar i idrott, och att betyget i idrott, liksom i andra ämnen, ska sättas efter prestation. Jag hade kunnat vara med på vartenda pass spökboll, deltagit i varenda BEEP-test, men min fysiska prestation hade med största sannolikhet ändå inte varit i klass med de flesta femtonåriga killars. Och detta inte bara för att jag var så hämmad av alla kommenterande, dominerande och ofta fysiskt högpresterande snubbar, utan helt enkelt för att när det kom till just bollsport och springtester var jag inte lika erfaren, stark och snabb som dem.

Ett smart sätt att inte riskera att jämföra killars och tjejers prestationer är just att dela upp idrotten efter kön. En bonus blir att tjejers prestationsförmåga ökar när de slipper den psykiska och fysiska misshandel som BEEP-testet eller ett pass spökboll under en könsblandad idrottslektion kan innebära.

Ett annat sätt att skapa jämställd och människovänlig idrott är att ändra på det skeva innehållet i idrottsämnet. Vad skulle hända med idrottsundervisningen om den till 50 procent innehöll fysiska aktiviteter som tjejer generellt bemästrar bättre än killar? För varje lektion med innebandy en lektion med obligatorisk jazzdans, varannan idrottsdag kunde äga rum på ishockeyrinken, varannan i stallet.

Men jag är ändå hoppfull. Det är femton år sedan jag deltog i en idrottslektion. Sedan dess har ämnet utvecklats och blivit mer teoretiskt, och de mest pennalistiska lärarna har gått i pension (eller dött). Dessutom kommer problemet att lösa sig ändå när friskolorna ersätter idrottsundervisningen med ett gymkort på Friskis & Svettis.