En arbetstidsförkortning, till 30 timmars arbetsvecka, handlar om rätten till fritid och om makten över vår vakna tid. Det står inte i motsats till rätt till heltid, skriver Kommunalvänstern.
Kampen om tiden har alltid varit en av de viktigaste för arbetarrörelsen. I dragkampen om kakan vill företagen öka vinsterna, och arbetarna ha högre lön eller kortare arbetstid.
Sex timmars arbetsdag skulle ge ett mänskligare och rättvisare samhälle. Men näringslivets politiska företrädare med Moderaterna i spetsen, som genom historien varit en hård motståndare till förkortad arbetstid, vill inte heller nu genomföra en sådan reform.

Vänsterpartiet har andra visioner. Vi anser att människor behöver tid att leva. En i dag alltmer hektisk arbetsdag stressar sönder hälsan, livet och relationerna till våra nära. Samtidigt har vi en rekordhög arbetslöshet och många jobbar ofrivilligt för lite för att kunna klara sin försörjning.
I dag är det istället många kvinnor som själva betalar sin arbetstidsförkortning genom mer eller mindre frivilliga deltider.
För att ha någon möjlighet att hinna med dagishämtning och vardagsliv, är man tvungen att sänka sin arbetstid och sin lön. Många orkar heller inte arbeta heltid, när kroppen tar stryk.
Arbetstempot ökar när resurserna har minskat till den gemensamma välfärden. Andra jobbar dubbelt upp. Först på jobbet, och sedan lika mycket till när man kommer hem. Och så finns de som inte får jobba alls.
Med kortare arbetsdagar skulle vi istället hinna med dagishämtning, hushållsarbete och kanske även orka med någon hobby. Det skulle vara en reform som gynnar en stor arbetande majoritet, istället för en liten överklass.
Vänsterpartiets rapport ”Striden om tiden” visar att 30 timmars arbetsvecka redan hade kunnat genomföras. Om bara hälften av jobbskatteavdragen hade använts till en arbetstidsreform. Genom arbetstidsförkortning skulle pengar omfördelas från privilegierade höginkomsttagare till hårt slitande arbetare. Istället har Alliansen de senaste åren strösslat miljarder av våra gemensamma tillgångar på skattesänkningar till de redan rika.
Alliansens alternativ till arbetstidsförkortning är Rut-avdraget, som istället uppmanar till att jobba ännu mer, och som ger makt över tiden bara för den som har råd att betala någon annan att sköta dess hushåll. Den här ”någon annan” som själv inte har råd med något Rut.
Många tror att arbetstidsförkortning står i motsats till andra viktiga reformer, som rätt till heltid, säkra anställningsformer eller att slippa delade turer. Men kortare arbetstid ställs inte mot något av detta – framförallt inte rätten till heltid. Det är bara heltidsmåttet som behöver ändras. De som i dag jobbar deltid behåller sin lön, fortsätter jobba i samma omfattning, men är istället heltidsanställda.
Vid en arbetstidsreform måste förlorade arbetstimmar till stor del ersättas med nyanställningar. Det betyder offentliga utgifter som man måste skapa budgetutrymme för. Men, de kostnaderna är mindre än kostnaderna för jobbskatteavdragen. Och den avgörande skillnaden är att jobbskatteavdragen inte har minskat arbetslösheten, medan faktiska anställningar i välfärden skulle göra det.
I en modern ekonomi bör möjligheten att fördela produktionens vinster genom kortad arbetstid vara en levande fråga. En arbetstidsförkortning, till 30 timmars arbetsvecka, handlar om rätten till fritid och om makten över vår vakna tid. Vänsterpartiet vill se konkreta satsningar på fler jobb, förbättrad välfärd och ett mänskligare arbetsliv.