Det lönar sig att korta arbetstiderna, enligt den rapport som Arbetslivsinstitutet presenterade i förra veckan. Institutet har fått i uppdrag av regeringen att kartlägga de försök med arbetstidsförkortning som har genomförts i privat och offentlig sektor under de senaste åren.
På lokal nivå har många prövat arbetstidsförkortningar; de flesta försöken har genomförts i samband med ändrade produktions- och driftsformer.
Den mest uppmärksammade metoden är den så kallade 3–3 modellen.
Inom den offentliga sektorn har man även genomfört förkortningar helt utan samband med organisatoriska förändringar.
Utvärderingarna från de aktuella arbetsplatserna visar, oberoende av vilken modell som använts och hur mycket arbetstiden har förkortats, att sjukfrånvaron har minskat och att de anställdas ”subjektivt skattade hälsa generellt har ökat”.
De centrala kollektivavtal som innehåller uttryckliga regler om arbetstidsförkortning omfattar cirka 880 000 personer.
Användare av 3–3-systemet återfinns oftast inom vård och om-sorgsarbete, främst inom kommuner men också inom landstinget.
Vid årsskiftet 2002/2003 gjorde Kommunal en undersökning som visade att 3 000 medlemmar på omkring 200 arbetsplatser arbetar efter 3-3-systemet.
Att arbeta efter systemet innebär att man jobbar tre dagar och är ledig tre dagar efter ett rullande schema, under perioder på sex veckor. Antalet arbetsdagar per år är 180 och arbetstiden per dag är 8,5 timmar. Det ger en genomsnittlig veckoarbetstid på 32,5 timmar. De positiva effekter som 3–3-systemet visar på kort sikt, är sjunkande sjukfrånvaro, bättre hälsa, ökad tid till återhämtning, familjeliv och fritidsintressen.
Arbetslivsinstitutets kartläggning nämner också ökat inflytande eller ökad delaktighet som effekter. Men visst finns det även hakar i systemet. En del tycker det är trist att inte träffa sina kollegor i samma utsträckning som tidigare, och vissa upplever även de splittrade helgerna som ett problem.
Ett modifierat försök med 3–3-systemet finns i Markaryds kommun. Avtalet där går ut på att de anställda arbetar nio timmar per dag, vilket motsvarar 37 timmar i veckan. När man har jämfört avdelningar med traditionellt schema visar det sig att systemet inte innebär några större skillnader kostnadsmässigt. Dock har systemet tillfört en och en halv tjänst och sjukfrånvaron har minskat med 72,6 procent under perioden 1 oktober 2001 till sista september 2002.
Arbetslivsinstitutet poängterar att försöksperioderna generellt inte pågått tillräckligt länge för att kunna dra ordentliga slutsatser, men trots detta visar i princip alla områden där arbetstidsförkortning införts att personalens hälsa faktiskt har blivit bättre.