Regeringen har lovat för mycket. Nu klarar den inte att leverera.
Det kan ligga mycket i den kritiken. För det är sant att regeringen har ett ambitiöst styrdokument. Utbyggnad av välfärdsstaten på flera områden, avskaffande av fattigdom och mer politisk styrning måste sägas vara ambitiöst i nyliberalismens tidsålder. Regeringen har dessutom ännu tydligare förväntningar på sig om att motverka de ökande klyftorna och skapa ett mer rättvist samhälle. Jämfört med ambitionerna och förväntningarna finns det anledning att bli besviken så här långt in i regeringsperioden.
Högerpartiernas poäng är självklart inte att de själva skulle kunna leverera det den röd-gröna regeringen har lovat. Det skulle vara att medge att de har en mycket sämre – och mer impopulär – politik än regeringspartierna.
Poängen är snarare att det är fel att lova så mycket. Det skapar nämligen politikerförakt. Underförstått: Det är inte möjligt att genomföra en så bra politik som den de röd-gröna gick till val på.
Denna vecka kom generalsekreteraren i Næringslivets Hovedorganisasjon med ännu ett utspel i debatten. Politikerna lovar och lovar, men kan inte levererera. Folk vänjer sig vid att bara förvänta och kräva, och håller på att bli för slappa, menar generalsekreteraren.
(Det är knappast de störtrika nolltaxerarna han tänker på.) I stället måste politikerna ställa krav på folk, och inte skapa för höga förväntningar på vad politiken kan ordna.
I striden mellan högern och vänstern framöver, kommer själva den politiska ambitionsnivån att stå i centrum. Är det rätt eller galet att skapa höga förväntningar, och är det möjligt att få till stånd stora förändringar? Har folk blivit för bortskämda; ställer de för höga krav på politikerna?
För vänstern finns det bara ett sätt att vinna debatten: Genom att visa att man kan genomföra löften och leva upp till höga förvätniningar. Det är bara ett år kvar till valet.
