”Afrika kommer att skriva sin egen historia”, skrev Patrice Lumumba i sitt sista brev från arméfängelset i Thysville till sin fru. ”Från norr till söder kommer det att vara en berättelse om ära och värdighet.”
Efter att ha vunnit de första fria valen i Demokratiska Republiken Kongo (DRK) 1960, hann Lumumba bara sitta som president i drygt två månader innan han avsattes i en statskupp. Han avrättades snart därefter.
Drygt 60 år har gått, och drömmen om ett fritt och självständigt Kongo känns mer avlägsen än på länge. Enligt FN:s migrationsorganisation har nästan 7 miljoner människor fördrivits internt på grund av pågående konflikter i landet. Organisationen kallar den humanitära situationen för en av de allvarligaste i världen, i synnerhet sedan 2022 när striderna i de östliga provinserna Ituri, Norra Kivu och Södra Kivu började eskalera.
Landet har befunnit sig i ständig kris sedan självständighetsförklaringen från Belgien. På senare år har våldet trappats upp – inte minst i öster, där striderna bottnar i en etnisk markkonflikt mellan folkgrupperna hema och lendu.
Det finns mer än 100 rebellgrupper i landet, enligt FN, som strider om allt från territorium och naturresurser till etniska konflikter. Våldet drivs på ytterligare av utomrättsliga avrättningar utförda av landets säkerhetsstyrkor. Situationen blir inte lättare av att rebellgrupper från Burkina Faso och grannlandet Rwanda är involverade i konflikten.
Årtionden av djup kris och försummelse har skapat en apati som är svår att bryta, men förhoppningsvis kan den ökade globala uppmärksamheten leda till förändring.
Mest kända är M23-rebellerna, som även kallar sig ”Kongolesiska revolutionära armén”. Enligt Human Rights Watch har de begått sexuella övergrepp och andra krigsbrott när de har erövrat städer och byar i området som gränsar till Uganda. Kongo har anklagat grannlandet Rwanda för att stödja gruppen, som till stor del består av etniska tutsier, men Rwandas regering har förnekat all inblandning, och anklagar i stället DRK för att stödja hutugerillan FDLR. Nu har DRK:s regering bett Internationella brottmålsdomstolen att undersöka misstänkta krigsförbrytelser begångna av M23.
Kongos regering vill även att FN till nästa år helt drar tillbaka sina trupper, som den anser har misslyckats med att skapa fred. Det blir inte bättre av att åtta FN-anställda förra månaden stängdes av på grund av anklagelser om sexuella övergrepp. Detta är inte någon överraskning, trots att FN har tillsatt en särskild enhet för att jobba just med sexuella övergrepp i flera afrikanska länder.
På TikTok och sociala medier märks ett växande engagemang kring krisen i DRK, men samtidigt sprids en förenklad bild av vad konflikten handlar om. I klippen som delas syns barn som arbetar i gruvor, vilket förklaras som att exploateringen sker på grund av västerländsk utsugning. Utvinningen av landets naturtillgångar är naturligtvis en komponent, men inte den enda. Årtionden av djup kris och försummelse har skapat en apati som är svår att bryta, men förhoppningsvis kan den ökade globala uppmärksamheten leda till förändring.
Även om vägen till den ”ära och värdighet” som Patrice Lumumba drömde om ännu är lång.
