VECKANS TV Jul- och nyårshelg är, förutom Karl-Bertil Jonssons julafton och Kalle Anka, kriminaldramernas tid (eller deckarnas som det hette förr).
21.00 på SVT1 visas på lördagar en svensk kriminalserie i åtta delar, skriven Cilla och Rolf Börjlind som bland annat ligger bakom Beck och Jönssonligan.
Den här veckan går tredje avsnittet av Graven där Kjell Bergqvist spelar kriminalinspektör Cege Ljung (koppling till Freuds lärjunge C.G. Jung oklar) som får i uppdrag att tillsätta en specialgrupp som ska utreda ett obehagligt och ytterst sällsynt fall. Det är ett udda gäng som ”frilanspolisen” Cege drar ihop och deras personliga egenskaper ger problem när de ska arbeta nära samman, på Ceges båt, under pressade förhållanden. Jag gillar generellt svenska kriminalserier och även om Graven fått svala recensioner tycker jag att Bergqvist är trovärdig polis och att Göran Ragnerstam är riktigt bra som psykolog/polis. Inget vidare driv i manus kanske men dock, sevärt.

SVT1 visar, med start den 29 december, fyra nya avsnitt av Kommissarie Lynley, Elisabeth Georges aristokratiska polis med sin assistent Barbara Havers. Fyra fristående avsnitt som inte tidigare visats i svensk tv väntar den som intresserar sig. Det gör jag, även om Flammans läsare tidigare hört av sig och klagat på överklasskildringarna i nämda deckare.
På fyran ser det tunnare ut på polisfronten. På annandagen, 21.00, satsar de på Mord och inga visor Den keltiska gåtan, en långfilmsversion av den rätt tråkiga serien om en gammal dam som löser mordgåtor samtidigt som hon skriver deckare. Nu reser hon till Irland för att delta vid en gammal bekants testamentsuppläsning. För många i familjen blir det en chock eftersom fler av dem inte får ärva någonting. Det är upplagt för mord och jag befarar en rätt trist standard-”whodunnit”, som det heter på engelska. ”Vem-gjorde-det”-genren alltså.
I övrigt visar fyran en rad av Mel Brooks ”Det våras”-filmer (som bara på svenska förenas av detta obegripliga namn), varav en del är rätt skojiga. Men mest given är naturligtvis Karl-Bertil i SVT. Varje år förvånas jag över hur briljant och aktuell Tage Danielssons saga, så fint animerad av Per Åhlin, är. Arne Domnérus musik är fantastisk och budskapet klockrent. Och vilken vänsteraktivist med oliktänkande föräldrar har inte pappa Tykos förfärade uttalande citerat för sig: ”Jag har närt en kommunist vid min barm!”