Även detta klimattoppmöte avgjordes på övertid. Resultatet blev som väntat, med fluffiga formuleringar som är öppna för tolkning. Förutom inrättandet av en fond till stöd för de utvecklingsländer som drabbas särskilt hårt av klimatförändringen fanns det inte mycket att glädjas åt. Slutresolutionen talar visserligen för första gången om att ställa om från fossila bränslen, men de tidigare skarpare formuleringarna är strukna. ”De säger nej till allting”, säger klimatminister Romina Pourmokhtari (L) till DN. Hon ser genuint ledsen ut på fotot utanför den gigantiska mötesanläggningen i Dubai.
Men ser man kanske också på bilden en framväxande bjälke i hennes eget öga? För det är lätt att peka finger åt andra när man samtidigt styr på en statsbudget som lägger sex miljarder kronor på att göra bensin och diesel billigare. Eller att ens statsminister lämnade toppmötet utan att utlova en enda krona till den nya klimatfonden. Det är ju det som annars är de rika ländernas favoritsysselsättning på COP-mötena: att döva sitt klimatsamvete genom att lova pengar till höger och vänster. Löften som i många fall ändå aldrig infrias.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
