Inrikes/Nyheter 29 november, 2019

Kryphålen låter vattenkraftsjättarna strunta i miljön

Den första oktober lanserade Havs- och vattenmyndigheten, HaV, tillsammans med Svenska kraftnät och Energimyndigheten sitt officiella förslag till en nationell plan för omprövning av vattenkraften. Men förslagen ligger långt fram i tiden, och kan komma att kringgås av kryphål i EU:s direktiv.

Vattenkraften är kanske inte lika omdebatterad, men lika mycket en åsiktsdelare som skogsindustrin eller kärnkraften. På ena sidan har vi de som förespråkar individuellt ägande och den svenska vattenkraftens betydelse för svensk energiförsörjning. På den andra hittar vi miljöarbetare som menar att vattenkraftens ohämmade utbyggnad har förstört vackra – och viktiga – naturmiljöer.
I mitten sitter politiker, lobbyister och en högst förvirrad befolkning.
– När vattenkraftverken en gång byggdes togs nästan all forsmiljö i anspråk. I dag hade vi i större utsträckning sparat en älv eller fors här och där, säger Ingemar Näslund, biolog som i många år har studerat vattenkraftverkens effekter på miljön.
Nedanför dammarna som magasinerar regn- och smältvatten till vattenkraftverken är strömsträckorna torrlagda. Tunnlar under marken leder vattnet från magasinet, genom kraftverkets turbiner och släpper ut det – ibland flera mil från själva dammen. Detta lämnar långa sträckor av uttorkade älvbäddar. I dammarna står vattnet nästan stilla och alla djur, fiskar och växter knutna till snabbt strömmande miljöer är borta.
– De stora magasinen där vi har dämt upp vatten har fått ett helt annat sätt att fungera ekologiskt, säger Ingemar Näslund.
Laxen som länge utgjort en viktig del av älvarnas ekosystem har i stor utsträckning försvunnit från regionen – i takt med att allt fler vandringshinder har konstruerats.
De stora inlandssjöarna i vattenkraftsregionerna är vanligtvis ofta näringsfattiga och med klart vatten. Produktionen i dessa sjöar bygger på bottenlevande alger som i sin som äts upp av bottendjur och som i sin tur blir mat åt fiskar.
Men i de sjöar som bildas vid vattenkraftverkens dammar kan ytans avstånd från bottnen variera med så mycket som 30 meter, beroende på hur mycket vatten man för tillfället ”sparat” för att kunna utvinna energi ur senare. Blir ytnivån för låg dör bottnarna av med förödande konsekvenser för hela näringskedjan.

Vårfloder, som uppstår när avsmältningen börjar om vårarna, fångas också upp av kraftverksdammarna. De hade tidigare en viktig ekologisk funktion: älvbanken gödslades när strömfåran översvämmades. Älgar och andra djur kunde i sin tur leva av växtligheten som uppstod. Den vårfloden är nu instängd i vattenmagasinen på våren och rinner inte ut i älvarna.
I spåren av alla dammar är de kraftiga vårfloderna borta. Mycket mineral och kisel sedimenteras i stället för att rinna ned och spolas ut i Östersjön. Detta gäller inte bara små lätta ämnen, även grus och sand rör sig inte i samma omfattning som det ska göra längre. Det kommer inte förbi vattenhindren.
– Vi har byggt ut 90 procent av landets vattenvägar, Sverige är täckt av dammar, vägtrummor och andra vandringshinder av olika slag, säger Ingemar Näslund.
Och så ser det ut att förbli.
Den första oktober lämnade Havs- och vattenmyndigheten tillsammans med Energimyndigheten in sitt förslag på hur den svenska vattenkraften ska omprövas.
Det är ingen liten sak.
I korthet innebär planen att alla ägare av ett vattenkraftverk måste ansöka om miljötillstånd, var och en för sig i en förutbestämd ordning. Processen beräknas ta 16 år, och det är förutsatt att riksdagen till nyår faktiskt beslutar som myndigheterna föreslagit.

Johan Kling, verksamhetsstrateg vid HaV, är djupt involverad i arbetet med förslaget.
– Vi har förberett en tidsplan, med ägarna indelade i prövningsgrupper som i bestämd ordning ska ansöka om miljötillstånd i domstolen. Men görs en proposition skjuts allt framåt, säger han.
I bakgrunden finns den energiöverenskommelse som slöts i riksdagen 2016 och ett EU-direktiv som ställer relativt tuffa miljökrav för bland annat vattenkraften i medlemsländerna.
Men som alltid med EU-direktiv finns det en rad undantag som en nation kan använda sig av om man till exempel tror att införandet skulle skada viktiga ekonomiska intressen.
Och regeringen planerar i det här fallet att använda hela utbudet av juridiska undantag. Som ”grön nation” gör alltså Sverige allt som är möjligt inom direktivets ramar för att kringgå syftet med miljödirektiven.
– Det är helt unikt. Till och med Eskil Erlandson säger att vi alltid brukar använda undantag, men det här är första gången någonsin vi använder alla undantag, säger Christer Borg, ordförande i den ideella föreningen Älvdalens vänner, som jobbar för att stoppa vattenkraftens inverkan på svensk natur.

Endast fem procent av de stora vattenkrafts­produktions­anlägg­ningarna väntas bli miljöanpassade enligt de nya, hårdare reglerna

De åtta största företagen som producerar el via vattenkraft: Vattenfall, Statkraft, Fortum, Eon, Skellefteå Kraft, Jämtkraft, Tekniska Verken och Mälarenergi har sedan några år fått gradvisa skattesänkningar på sina vattenkraftsfastigheter. Totalt beräknas sänkningen genererat 70 miljarder kronor i uteblivna skatteutgifter för företagen.
I gengäld skänker de stora bolagen 10 miljarder kronor till en fond som ska hjälpa den småskaliga vattenkraften att ta miljöhänsyn.
De 1 000 minsta småskaliga kraftverken har en effekt på 125 KW, motsvarande en liten Volvobilmotor, och nedåt. De tjänar mellan 5 000 och 20 000 kronor per år.
Upp till 95 procent av småägarnas produktionsbortfall för miljöarbete täcks av fonden. De som behöver större miljöåtgärder får tillbaka 85 procent, inklusive prövningskostnader.
– Fördelen med vårt system är miljö­fonden, en del av uppgörelsen som säger att vattenkraften ska finansiera sina egna åtgärder, säger Johan Kling.
Men att de stora hjälper de små har liten effekt om de stora i sin tur kan använda sig av juridiska undantag för att slippa miljöanpassa verksamheten – som anses för ekonomiskt viktig.

Endast fem procent av de stora vattenkraftsproduktionsanläggningarna väntas bli miljöanpassade enligt de nya, hårdare reglerna. Det innebär i sin tur att andra miljömål kan bli väldigt svåra att nå, som exempelvis ”levande sjöar och vattendrag”.
– Centern och KD, men till viss del även MP försvarar de småskaliga kraftverken ur vinkeln att vi inte ska inkräkta på äganderätten med krångliga juridiska processer. Moderaterna och Socialdemokraterna är kvar i tillväxt-tänket och försvarar de storskaliga bolagen. Så i slutändan försvaras all vattenkraft mot miljöanpassningar helt enkelt, säger Christer Borg.
I den föreslagna nationella planen finns även en ny gräns för hur mycket miljöhänsynen faktiskt får kosta effektiviteten i svensk vattenkraftsproduktion. Gränsen ligger vid en förlust på 1,5 TWh.
– Om åtgärderna leder till större bortfall än så kan det uppstå problem i kraftsystemet. Genomför vi typiska åtgärder i alla kraftverk skulle vi förlora 16 TWh av totalt 65. Det skulle ha en betydande påverkan på reglerkraften.
I dag är det primärt vattenkraften som balanserar andra produktionskällor, säger Johan Kling.
Ett vattenkraftverk kan alltså sluta producera el när sol- och vindkraft överproducerar, eller tömma sina vattenmagasin när vi behöver extra energi. Branschen framhåller att det inte bara handlar om lägre vinster utan också den nationella tillgången till reglerkraft, alltså vår buffringsförmåga.

Naturskyddsföreningen håller inte med myndigheterna och anser att de är för pessimistiska.
– Vi har fått en del gehör där, då de valt att inte kalla det för ett tak, men är kritiska mot behovet av ett sådant värde. Först bör man titta på miljölagstiftningen och leva upp till de krav som vattenlagstiftningen kräver, sen får det bli som det blir med elbolagens förluster. Vi tycker att 1,5 TWh är för lågt satt. Sverige skulle klara ett större avbräck i energiproduktion än så om det skulle behövas med tanke på att vi redan exporterar tio gånger så mycket, alltså 15 TWh, säger Mia Svedäng, sötvatten-sakkunnig vid Naturskyddsföreningen, till Flamman.
– Vi kan vara mer flexibla i energi­användningen genom att använda moderna metoder. Ökad användarflexibilitet är en metod, alltså att folk använder elen mer flexibelt under dygnet helt enkelt. Bättre batteriteknik i framtiden är en annan väg, säger Mia Svedäng.
Även Christer Borg anser att 1,5 TWh är snålt tilltaget. Enligt en rapport framställd av norska forskningsinstitutet SINTEF kan vi redan 2050 ha fem till sju TWh mer vattenkraft på grund av ökad nederbörd i Dalarna och uppåt. Räknar vi in effektiviseringar genom tekniska uppdateringar av befintliga kraftverk kan vi dessutom lägga till en ökning på ytterligare 1 till 1.5 TWh.
Vi har i dag 1 800 vattenkraftverk med 600 regleringsdammar. De 200 största kraftverken producerar 93 procent av vattenkraften. Det är också de som har allra störst effekt på närliggande vattendrag, eftersom de magasinerar stora mängder vatten för att använda när den övriga energiproduktionen är som lägst.
– Tittar man på deras påverkan är den dramatisk för att de reglerar så extremt hårt vilket har en stor påverkan på ekologin. Tittar vi på vattenförekomster som Luleälven är huvudfåran väldigt hårt påverkad, det finns inga fiskvandringsvägar längre. Omfattande påverkan helt enkelt, säger Johan Kling.
De övriga 1 600 småskaliga kraftverken påverkar fler vattenförekomster i landet, men inte lika mycket. Många strömkraftverk dömer av uppströms men reglerar – det vill säga styr vattenflödet – lite, vilket innebär mindre effekter.
– Om vi säger att det är 4 000 vattenförekomster av 17 000 som har vattenkraftspåverkan, kan säkert en tredje­del ordnas till med det nya förslaget, vilket är väldigt grov gissning, säger Johan Kling.

För de små kraftverken kan miljö­insatser under taket tänkas göra skillnad för deras miljöpåverkan. För de stora kraftverken däremot, tror inte ens myndigheterna bakom förslaget att det blir någon större förbättring.
– Håller vi oss till maximalt 1,5 TWh i produktionsbortfall blir det inte dramatiska förbättringar i de stora älvarna utan det ligger längre in i framtiden. De som bor längs med de norrländska älvarna är inte så nöjda, säger Johan Kling.
– Men vi måste börja någonstans i stället för att föra en evig diskussion om miljöpåverkan, vilket i princip har pågått ända sedan 1900-talets början med stora sjöfallet.
Men i bakgrunden pågår samtidigt en annan process.
Vattenmyndigheterna har fått i uppdrag att beskriva så många vatten­förekomster som möjligt som ”kraftigt modifierat”, det vill säga som vattendrag som har utsatts för stor miljöpåverkan och därför inte är lika viktiga att bevara som mer orörda vatten.
– Att leva upp till vattendirektivets krav genom att sänka kraven är fel strategi. Vi tycker att man ska göra fler miljö­insatser och på det sättet leva upp till vattendirektivets krav. Vi är kritiska mot att det förekommer väldigt tydliga anvisningar till vattenmyndigheterna att de ska klassa ned många vattenförekomster, säger Mia Svedäng.

Om en vattenförekomst klassas som ett kraftigt modifierat vatten kan myndigheterna också sänka miljökraven på närliggande vattenkraftverk.
Enligt vattendirektivet bör man uppnå ”god ekologisk status”. Men om ett vatten omklassas till kraftigt modifierat sänks kravet till ”god ekologisk potential” i stället, alltså ”så bra som det går” vilket är lättare att uppnå med mindre medel.
Historiskt sett har det varit svårt att ompröva tillstånd för vattenkraftverk och endast 80 omprövningar har gjorts sedan miljöbalken trädde i kraft.
Av landets 2 100 vattenkraftverk har dessutom endast 73 stycken moderna tillstånd enligt miljöbalken. De flesta har fått sina tillstånd enlig lagstiftning från 1918 eller tidigare. Då hade vi fortfarande dödstraff och saknade allmän och lika rösträtt.
Men en maxgräns för miljötillståndens livslängd kan vara på gång att införas.
– Just nu fokuserar vi på att ompröva miljövillkoren, och sen inför vi tidsbegränsade villkor med en maxålder på 40 år, säger Johan Kling.
I dag finns det inga prejudicerande domar – och vi vet egentligen inte hur domstolarna kommer att döma i frågorna. Det vi vet är att både djur, natur och turism skulle må bättre av att vattenmassorna släpps fria igen.

Ledare 09 maj, 2025

Vetenskapen är högerns nästa måltavla

Livsmedelsverkets rekommendationer om maximalt 350 gram rött kött i veckan har fått högern att se rött. Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT.

Lobbyisten Johan Ingerös attacker mot Klimatpolitiska och Finanspolitiska råden handlar knappast om att stärka folket mot experterstyret. Utan om att politiker ska kunna stoppa huvudet i sanden.

Det händer att motstånd presenterar sig i form av pyttesmå, odramatiska händelser, ja nästan vad man kunde kalla för icke-händelser.

En sådan inträffade i förra veckan, när Livsmedelsverket rådde svenskar att äta maximalt 350 gram rött kött i veckan. I sak inga konstigheter; grunden för råden är hälsoeffekterna och kopplingen mellan köttätande och (bland annat) tarmcancer är väletablerad.

Rekommendationen kom redan i höstas, men Livsmedelsverket fick då omedelbart bakläxa av en purken landsbygdsminister, kristdemokraten Peter Kullgren. Han menade att Livsmedelsverket behövde göra om kalkylen med hänsyn tagen till svensk livsmedelsberedskap.

Det gjorde Livsmedelsverket, och återkom häromveckan med exakt samma kostråd. Ministern är uppfriskande ärlig om sin besvikelse: ”Jag noterar att uppdragen inte har fått den effekt som jag hade hoppats på.”

Varje person som doppat en tå i sociala medier förstår att besvikelsen inte främst handlar om beredskap eller köttbönders väl och ve; köttätandet har intagit en central roll i kulturkriget och högerradikaler fyller flödet med närbilder på jättebiffar flankerade av bacon och anekdotiska berättelser om otroliga hälsolyft.

Med tydlig inspiration från USA bereder Ingerö marken för en svensk trumpism.

Samtidigt pågår striden om vetenskapens roll i politiken för fullt. Från USA kommer dagligen nyheter om motorsågsmassakrer mot snart sagt alla myndigheter och aktörer som arbetar med datainsamling och vetenskaplig metod för att hantera möjliga hot mot människan och samhället. Det handlar om både retoriska och ekonomiska attacker, ofta präglade av en illa dold skadeglädje.

En gång i tiden skrattade alla, även svensk höger, när Trump i ett animerat ögonblick spekulerade kring möjligheten att bota covid genom att dricka klorin.

I dag plockar den svenska högern snarare fram anteckningsboken.

Nu formerar den sig för ett angrepp mot de irriterande siffernördarna. Landsbygdsministerns bakläxa är ett exempel. Att klimatminister Pourmokhtari skolkade från Klimatpolitiska rådets senaste presentation, utan att ens bry sig om att hitta på ett svepskäl, är ett annat exempel. Kanske blev hon inspirerad av Sverigedemokraternas klimatpolitiska talesperson Martin Kinnunen, trendsättaren som redan för ett år sedan beskrev Klimatpolitiska rådets rapport som ”mycket gnäll” och öppnade för att, som det heter, ”se över rådets uppdrag”.

Som härförare för den svenska vetenskapsfientligheten rider nu Johan Ingerö in på scenen. Den tidigare folkpartisten, kristdemokraten (som brådstörtat tvingades lämna partisekreterarposten) och numera lobbyisten argumenterar i en ledartext i Göteborgs-Posten (3/5) skickligt för att vetenskapen bör placeras i baksätet. Den som kräver att politiken böjer sig efter vetenskapen, förklarar han, har missat själva poängen med demokratin. Det är de folkvalda som fattar besluten, inte experterna.

Det har han helt rätt i. I demokratin ingår att de folkvalda kan ta experternas rapport, spola ned den i toaletten och göra raka motsatsen. Det är lika självklart som att svenskarna lugnt kan äta tio kilo plankstek i veckan oavsett kostråden.

Läs mer

Kruxet är bara att Ingerö pläderar för en nedläggning av såväl Klimatpolitiska som Finanspolitiska rådet, och mullrar hotfullt mot myndigheter i allmänhet. Texten argumenterar inte främst för de folkvaldas rätt att gå emot experter, utan för något radikalt annat, nämligen de folkvaldas rätt att slippa veta. Det – att makten hävdar sin rätt till okunskap – är en milstolpe i svensk politik. Med tydlig inspiration från USA bereder Ingerö marken för en svensk trumpism, något som skulle kunna marknadsföras som ”Doge – men med förnuft”.

Den svenska trumpismens banérförare säger sig vara rädda för aktivistiska och olydiga tjänstemän. Det är struntprat. De vet mycket väl att det är de tjänstemän som samvetsgrant, petnoga och befriande tondövt fortsätter att komma fram till att mer än 350 gram rött kött riskerar att skada hälsan, oavsett vilka signaler som kommer från Rosenbad – eller för den delen Mar-a-Lago.

Utrikes 09 maj, 2025

Tillbaka till bikupan

På eftermiddagen samlas Kipsélis invånare utanför kaféerna i den svala vårluften. Foto: Elton Wååg.

En gång i tiden kunde man höra Frank Sinatra spela piano på kaféerna i Atens stadsdel Kipséli. Sedan föll området i glömska och förslummades – för att sedan segla upp som ett kreativt område. Nu fruktar invånarna att tunnelbanan kommer föra med sig mer kapital – och högre hyror.

– Vad gör ni här? utbrister den gamle mannen och ser på oss skeptiskt.

– Aten är en så smutsig stad! Vad finns det att se här i Kipséli?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes/Nyheter 08 maj, 2025

Ökänd antisemit döms för hatbrott: ”Behövs en ny Hitler”

Ahmed Rami föreläser för Radio Cui Bono. Skärmavbild.

Ahmed Rami har spridit antisemitisk propaganda sedan 1980-talet. Nu döms han ännu en gång för hets mot folkgrupp.

Ahmed Rami, 78, döms för hets mot folkgrupp, efter uttalanden om att ”Tyskland behöver en ny Hitler” och jämförelser av judar med bakterier.

Enligt tingsrätten var uttalandena avhumaniserande, och hade som syfte att skapa förakt och hat mot judar som grupp. Påföljden blir villkorlig dom och dagsböter om sammanlagt 6 000 kronor, och åläggs dessutom att betala 10 000 kronor i advokatkostnader.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kultur 08 maj, 2025

Samma trauma, nya minnen

”Arv och miljö” blev norska Vigdis Hjorths genombrott. Den nya boken är en uppföljare – och upprepning. Foto: Sara Angelica Spilling.

Hyllade författaren Vigdis Hjorths uppföljare handlar om upprepningens psykologi – men blir mest bara tjatig.

Upprepning har funnits med som ett tema i hela Vigdis Hjorths författarskap, tillsammans med familjedynamik och litteraturens förhållande till sanning. I nya romanen är det, som namnet antyder, än mer uttalat och närvarande på flera nivåer: Upprepningen (2025) fungerar i sig som en variation på hennes mest kända bok Arv och miljö (2016), en historia om ett undanträngt incesttrauma i familjen. Handlingen i den nya, tunna boken är avgränsad till ett fåtal händelser som känns igen från tidigare, men som här utgör hela berättelsen. I sin dagbok skildrar berättaren hur hon blir av med oskulden. Scenen har i själva verket aldrig ägt rum, men tas för sanning av föräldrarna som läser dagboken. Pappan försvinner ut i natten, upprörd – men inte för att ha tagit del av dotterns sexuella uppvaknande som vi först tror, utan av rädsla för att det ska avslöja de övergrepp han utsatte sitt barn för.

Hjorth återvänder till skeendet som skildras i Arv och miljö, som för att se vad som händer om man låter händelser som där är perifera framträda tydligare. Ramen med en vuxen författare som ser tillbaka på sin uppväxt och förstår den annorlunda, gör också att minnesarbete och fiktion ytterligare tematiseras i den nya romanen. Hjorth går i dialog med 1800-talsfilosofen Søren Kiverkegaards idé att upprepning inte är möjlig, vilket enligt honom också skapar en möjlighet till förflyttning. Det perspektivet representeras här framför allt av den vuxna berättarens nya blick på händelser i det förflutna. Men upprepningen står också för det lagbundna och klaustrofobiska: formuleringar återkommer, scener är intill förväxling lika varandra. Vardagsrummen och ölen, träffarna med Finn, mamman som hysterisk står på trappen och väntar, pappan som ber henne att låta flickan vara. Några få ord upprepas och blir avgörande för ett helt liv. Det medelklassliv som berättas ekar också av snarlika skildringar, och även om det kan ses som trotsigt att välja att cirkulera kring sitt trauma i stället för att förnya sig, är det också i linje med en narcissistisk terapikultur.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes/Nyheter 08 maj, 2025

Lobbyister kan hamna i register: ”Otillräckligt”

Göran Persson och Göran Hägglund, tidigare ledare för S respektive KD, arbetar båda i dag som lobbyister. Och de är inte ensamma om att han en bakgrund i politiken. Foto: Jessica Gow / TT.

Utredaren Mats Melin ”förvånades” över lobbyismens grepp om politiken – och vill se ett totalt förbud mot anonyma bidrag i politiken. Men lobbyistkritikern Max Andersson beskriver förslaget som otillräckligt.

– Externa aktörer, som företräder skilda intressen och mer informellt vill påverka politiskt beslutsfattande. Det kan vara public affairs-konsulter, företag, organisationer eller sammanslutningar, förklarar justitierådet Mats Melin.

– Vi upplever att sådan påverkan spelat en allt större roll de senaste åren.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Reportage 08 maj, 2025

Kom som du är

Foto: Pinky Promise/Rave Rat Media.

I syndens näste Berlin stänger aldrig klubbarna – förutom när de måste spolas av. Flamman beger sig ut i den tyska huvudstadens nattliv, och möter stenhårda vakter, strikta klädkoder – och en gemenskap där det finns något för alla.

Kön ringlar sig lång på den stillsamma bakgården i det gamla industrikomplexet i stadsdelen Kreuzberg i Berlin. Klockan är strax före midnatt och människor, mestadels svartklädda och uppradade två och två, står och väntar på att bli synade av Klub Verbotens välkända ansikte vid dörren – Hanny. Med platinablont hår, hård blick och spikrak hållning är det hon som dikterar vem som får komma in.

Även om du köpt biljett finns ingen garanti för att du inte får vända i dörren. Du förväntas, utöver att följa en strikt klädkod, även kunna berätta minst tre av klubbens regler. Det är viktigt att alla vet vad som gäller, och följer reglerna

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Rörelsen 07 maj, 2025

Censorer i alla länder, förena er!

En ny axel har bildats mellan känsliga liberaler och maktgalna despoter – impulsen att vilja tysta åsikter man inte tycker om.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

En märklig ny axel håller på att ta form. Inte ”ondskans axelmakter” som påstods förena Västs fiender, och inte heller den som Donald Trump och Vladimir Putin tycks vara i färd med att skapa. Utan en bredare, mindre känd allians: ett internationellt förbund av censurivrare som samlar autokrater, demokrater och byråkrater.

Trump, som stängdes av från sociala medier i slutet av sin första mandatperiod, lovade att återupprätta yttrandefriheten i USA och eldade på sina anhängare, vars ofta provocerande åsikter bannlystes från progressiva universitet och sociala plattformar. Sex dagar in i sin andra mandatperiod försökte han stoppa det amerikanska flygvapnets utbildning om svarta flygares roll under andra världskriget. Tre dagar senare började ord som mångfald, exkludering, kön, socioekonomisk och underrepresenterad försvinna från myndigheternas webbplatser, samtidigt som en ny presidentorder riktades mot utländska studenter som uttrycker stöd för palestinier – nu stämplade som ”pro-jihadistiska demonstranter”. ”Vi kommer att hitta er och vi kommer att deportera er”, hotade Vita huset. Sedan dess har Columbia-studenten Mahmoud Khalil gripits och riskerar utvisning.

Munkavlen dras åt även i Europa. I Frankrike har 200 framstående medlemmar av den liberala borgarklassen – däribland en före detta president, två tidigare premiärministrar samt en rad borgmästare och parlamentsledamöter från högern och Socialistpartiet – krävt ”skydd för judar genom att lagstifta om att antisemitism också innefattar antisionism” (Le Monde, 22 mars 2025). Med andra ord vill de kriminalisera en åsikt som delas av både vänsteraktivister och ultraortodoxa judar.

Kriminaliseringen av politiska motståndare – ett kännetecken för auktoritära regimer – håller på att få fotfäste även i demokratiska stater.

Kriget i Ukraina, omformulerat som en civilisationskamp mellan Europa och Ryssland, har också använts för att motivera censur. 2022 förbjöd Europeiska unionen de ryska kanalerna RT och Sputnik för att skydda ”grundläggande rättigheter och friheter” – ett drag som applåderades av Emmanuel Macron, som inte heller hade några invändningar när Israels parlament i maj 2024 förbjöd den qatariska kanalen Al Jazeera. I Rumänien fick en presidentkandidat som ansågs för Kreml-vänlig sin överlägsna ledning i första valomgången ogiltigförklarad av författningsdomstolen, som uteslöt honom från att ställa upp igen med hänvisning till påstått ryskt valfusk via sociala medier. ”Vårt informationsutrymme är inget mindre än ett geopolitiskt slagfält där vi just nu håller på att förlora kriget”, sade EU:s högsta diplomat Kaja Kallas den 19 mars. Hon jämförde därefter spridningen av falska nyheter med brott mot territoriell integritet.

Kriminaliseringen av politiska motståndare – ett kännetecken för auktoritära regimer – håller på att få fotfäste även i demokratiska stater. I Tyskland trädde en lag i kraft den 1 januari 2018 för att reglera sociala medier, och enligt Human Rights Watch ”sätter den ett farligt prejudikat för andra regeringar som vill inskränka yttrandefriheten på nätet genom att tvinga företag att censurera å statens vägnar”.

Läs mer

Nästan omedelbart hyllades lagen av tre oantastliga demokratier – Filippinerna, Singapore och Ryssland – som föredömlig. Känsliga diktatorer och upplysta liberaler, religiösa fanatiker och indignerade aktivister – alla dansar de nu efter censurens sax, drivna av det som Benjamin Constant en gång kallade ”den anmärkningsvärda tendensen att kasta bort allt som orsakar ens minsta obehag, utan att fråga sig om denna hastiga avsägelse inte kan leda till en mer bestående skada”.

För varje sidas seger föder den andras hämnd. Och resultatet av dessa strider har bara en given utgång: förlusten av frihet för oss alla.

Översättning: Leonidas Aretakis.

Inrikes 07 maj, 2025

Turkisk ”kromkung” dumpar miljoner ton giftslagg vid Vänern

Vargön Alloys AB omsätter närmare 3 miljarder kronor om året. Foto: Idun Nilsson.

Det turkiskägda verket i Vargön vid Vänern pumpar ut metall som aldrig förr. Men i slaggbergen döljer sig höga halter av giftiga tungmetaller. Bland ortsbor stiger oron för utsläpp – medan högarna med krom bara fortsätter att växa.

Vid Vänerns sydspets övergår sjön i Göta älv. Därifrån rinner vattnet 93 kilometer, ända ned genom Göteborg, innan det mynnar ut på öppet hav. På ena sidan Göta älvs inlopp ligger Vänersborg, med cirka 25 000 invånare. På andra sidan Vargön, med en femtedel.

Här heter pizzerian Viking, och frisören Connys. Bruksortsstatusen är inget att diskutera: här kom industrin först, sedan samhället. Nere vid kajen ligger tegelruinerna av urpappersbruket Wargöns Aktiebolag, strax bredvid den modernare, brummande och ångande jättefabriken Vargön Alloys. Här produceras sedan 1970-talet ferrokromlegeringar, blandningar av krom och järn som bland annat används för att behandla rostfritt stål.

Fabrikens elräkning ligger på minst 520 000 megawatt – en halv procent av Sveriges totala energiförbrukning – och dess överskottshetta värmer nästan hela Vänersborg, samt delar av Trollhättan. Förra årets utsläpp motsvarande 135 232 ton koldioxid, men man forskar på att minska dem i olika hållbarhetsprojekt, bland annat med biokol.

Över allt på industrin, samt på upplaget strax norr om fabriken som kallas Mjölkberget, tornar asfaltsgrå ”sanddyner” upp sig över grantopparna. Högarna av ferrokromslagg, resterna som blir kvar, är inget nytt inslag. Men lokalborna har noterat hur de på kort tid blivit högre och fler än någonsin.

Carola Sandström har bott i Vargön i 15 år, och bestämde sig förra året för att mejla Länsstyrelsen och fråga hur det egentligen stod till med slaggbergen.

– Det är de sista åren det verkligen har exploderat. Det är inte bara vi som har märkt att det blivit mycket mer avfall inne på och runt området, säger hon till Flamman.

Hon är lärare, och hennes sambo ingenjör. Högarna längs promenadstigen förbi Mjölkberget blev allt oftare ett samtalsämne hemma.

Uppströms. För att producera hundratusentals ton metall krävs el – över 500 000 megawatt om året. Foto: Idun Nilsson.

– Vi tänkte att det måste finnas någonting i slaggen som gör att de inte kan bli av med den, som bly, krom eller andra tungmetaller.

I ett annat mejl undrar en Magnus från orten över samma sak, och beskriver hur Vargön ”successivt håller på att bli företagets privata soptipp”. ”Flera gånger om dygnet, året runt” bolmar en jättelik ”grå-röd rökplym” av stoft ut från fabriken, och tonvis av slaggen menar han ligger på jord som inte är hård nog.

”Det pågår konstant en miljöförstörande verksamhet som någon på Länsstyrelsen vet om”, menar han.

– Många tycker nog mest att det ser fult ut med högarna. Frågan är om farliga ämnen påverkar människor, växter och djur, kanske till och med grundvattnet. Då är det riktigt allvarligt, säger Carola Sandström.


”Under perioden 2019–2024 har det byggts upp ett mycket stort lager av slagg”, bekräftar en rapport beställd av bolaget, som uppskattar totalmängden till omkring en miljon ton. Tidigare har slaggen använts till bland annat asfalt, men ett beslut från länsstyrelsen 2014 bedömde att det inte gick att säkerställa att slagg från Vargön Alloys skulle användas på ett sätt som var ”hälso- och miljömässigt godtagbart”.

– Sedan slaggen blev avfallsklassad har vi haft svårare att avyttra den, förklarar Alloys hållbarhetschef Anneli Papadopoulos (bilden).

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kultur 07 maj, 2025

Hjärtat i skrevet

Lynne Tillmans är också konstkritiker och professor i kreativt skrivande på University of Albany i New York. Foto: Weyler.

”Weird fucks” rotar i utmarkerna mellan sex och kärlek. Katja Palo har läst historien som kom till världen på sjuttiotalet, men som översatts till svenska först nu.

Jag minns Kristen Roupenians Cat person, publicerad i New Yorker 2017. Novellen blev viral. Det är knappt man tror att man ska läsa ”novell” och ”viral” i samma mening, men den handlade om en ung kvinna som gick på dejt med en man och att de hade dåligt sex. Tydligen kände många unga kvinnor igen sig.

I Lynne Tillmans Weird fucks (Weyler, 2025) pendlar sexakterna, som titeln åsyftar, på en skala från oengagerade till dåliga. Till skillnad från Roupenians novell fick denna långt mer intressanta kortroman inte mycket uppmärksamhet. På sjuttiotalet refuserades fröet till den av en experimentell sextidning, på åttiotalet publicerades en version i en punktidskrift och först på 90-talet kom den i bokform. 2015 nådde Weird fucks en större publik. Nu finns den äntligen på svenska i översättning av Helena Fagertun.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes/Nyheter 06 maj, 2025

Kändisparti skakas av våldtäktshärva

Medborgerlig samling storsatsade på bussreklam under riksdagsvalet 2018. Kandidaten på bussannonsen har inget med det aktuella fallet att göra. Foto: Tomas Oneborg / SvD / TT.

Två toppkandidater för småpartiet Medborgerlig samling, båda läkare till yrket, har blivit föremål för utredningar. Den ena utreds för att utgöra en patientfara – och den andra för våldtäkt av en utsatt 18-åring.

Hösten 2022 var de två läkarna med på vallistan till en av Sveriges större regioner för det lilla högerpartiet Medborgerlig samling. Nu har den ena åtalats för att ha drogat och våldtagit en utsatt 18-åring med självskadebeteende – medan den andra utreds för att ha skrivit ut narkotika till honom.

I sms-konversationer mellan de två läkarna diskuteras dosering av olika rusmedel, och i flera fall skriver den äldre läkaren ut olika preparat till sin yngre kollega. I ett fall skriver den sistnämnda även ut testosteron till sin äldre kollega.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr