Vattenkraften är kanske inte lika omdebatterad, men lika mycket en åsiktsdelare som skogsindustrin eller kärnkraften. På ena sidan har vi de som förespråkar individuellt ägande och den svenska vattenkraftens betydelse för svensk energiförsörjning. På den andra hittar vi miljöarbetare som menar att vattenkraftens ohämmade utbyggnad har förstört vackra – och viktiga – naturmiljöer.
I mitten sitter politiker, lobbyister och en högst förvirrad befolkning.
– När vattenkraftverken en gång byggdes togs nästan all forsmiljö i anspråk. I dag hade vi i större utsträckning sparat en älv eller fors här och där, säger Ingemar Näslund, biolog som i många år har studerat vattenkraftverkens effekter på miljön.
Nedanför dammarna som magasinerar regn- och smältvatten till vattenkraftverken är strömsträckorna torrlagda. Tunnlar under marken leder vattnet från magasinet, genom kraftverkets turbiner och släpper ut det – ibland flera mil från själva dammen. Detta lämnar långa sträckor av uttorkade älvbäddar. I dammarna står vattnet nästan stilla och alla djur, fiskar och växter knutna till snabbt strömmande miljöer är borta.
– De stora magasinen där vi har dämt upp vatten har fått ett helt annat sätt att fungera ekologiskt, säger Ingemar Näslund.
Laxen som länge utgjort en viktig del av älvarnas ekosystem har i stor utsträckning försvunnit från regionen – i takt med att allt fler vandringshinder har konstruerats.
De stora inlandssjöarna i vattenkraftsregionerna är vanligtvis ofta näringsfattiga och med klart vatten. Produktionen i dessa sjöar bygger på bottenlevande alger som i sin som äts upp av bottendjur och som i sin tur blir mat åt fiskar.
Men i de sjöar som bildas vid vattenkraftverkens dammar kan ytans avstånd från bottnen variera med så mycket som 30 meter, beroende på hur mycket vatten man för tillfället ”sparat” för att kunna utvinna energi ur senare. Blir ytnivån för låg dör bottnarna av med förödande konsekvenser för hela näringskedjan.
Vårfloder, som uppstår när avsmältningen börjar om vårarna, fångas också upp av kraftverksdammarna. De hade tidigare en viktig ekologisk funktion: älvbanken gödslades när strömfåran översvämmades. Älgar och andra djur kunde i sin tur leva av växtligheten som uppstod. Den vårfloden är nu instängd i vattenmagasinen på våren och rinner inte ut i älvarna.
I spåren av alla dammar är de kraftiga vårfloderna borta. Mycket mineral och kisel sedimenteras i stället för att rinna ned och spolas ut i Östersjön. Detta gäller inte bara små lätta ämnen, även grus och sand rör sig inte i samma omfattning som det ska göra längre. Det kommer inte förbi vattenhindren.
– Vi har byggt ut 90 procent av landets vattenvägar, Sverige är täckt av dammar, vägtrummor och andra vandringshinder av olika slag, säger Ingemar Näslund.
Och så ser det ut att förbli.
Den första oktober lämnade Havs- och vattenmyndigheten tillsammans med Energimyndigheten in sitt förslag på hur den svenska vattenkraften ska omprövas.
Det är ingen liten sak.
I korthet innebär planen att alla ägare av ett vattenkraftverk måste ansöka om miljötillstånd, var och en för sig i en förutbestämd ordning. Processen beräknas ta 16 år, och det är förutsatt att riksdagen till nyår faktiskt beslutar som myndigheterna föreslagit.
Johan Kling, verksamhetsstrateg vid HaV, är djupt involverad i arbetet med förslaget.
– Vi har förberett en tidsplan, med ägarna indelade i prövningsgrupper som i bestämd ordning ska ansöka om miljötillstånd i domstolen. Men görs en proposition skjuts allt framåt, säger han.
I bakgrunden finns den energiöverenskommelse som slöts i riksdagen 2016 och ett EU-direktiv som ställer relativt tuffa miljökrav för bland annat vattenkraften i medlemsländerna.
Men som alltid med EU-direktiv finns det en rad undantag som en nation kan använda sig av om man till exempel tror att införandet skulle skada viktiga ekonomiska intressen.
Och regeringen planerar i det här fallet att använda hela utbudet av juridiska undantag. Som ”grön nation” gör alltså Sverige allt som är möjligt inom direktivets ramar för att kringgå syftet med miljödirektiven.
– Det är helt unikt. Till och med Eskil Erlandson säger att vi alltid brukar använda undantag, men det här är första gången någonsin vi använder alla undantag, säger Christer Borg, ordförande i den ideella föreningen Älvdalens vänner, som jobbar för att stoppa vattenkraftens inverkan på svensk natur.
Endast fem procent av de stora vattenkraftsproduktionsanläggningarna väntas bli miljöanpassade enligt de nya, hårdare reglerna
De åtta största företagen som producerar el via vattenkraft: Vattenfall, Statkraft, Fortum, Eon, Skellefteå Kraft, Jämtkraft, Tekniska Verken och Mälarenergi har sedan några år fått gradvisa skattesänkningar på sina vattenkraftsfastigheter. Totalt beräknas sänkningen genererat 70 miljarder kronor i uteblivna skatteutgifter för företagen.
I gengäld skänker de stora bolagen 10 miljarder kronor till en fond som ska hjälpa den småskaliga vattenkraften att ta miljöhänsyn.
De 1 000 minsta småskaliga kraftverken har en effekt på 125 KW, motsvarande en liten Volvobilmotor, och nedåt. De tjänar mellan 5 000 och 20 000 kronor per år.
Upp till 95 procent av småägarnas produktionsbortfall för miljöarbete täcks av fonden. De som behöver större miljöåtgärder får tillbaka 85 procent, inklusive prövningskostnader.
– Fördelen med vårt system är miljöfonden, en del av uppgörelsen som säger att vattenkraften ska finansiera sina egna åtgärder, säger Johan Kling.
Men att de stora hjälper de små har liten effekt om de stora i sin tur kan använda sig av juridiska undantag för att slippa miljöanpassa verksamheten – som anses för ekonomiskt viktig.
Endast fem procent av de stora vattenkraftsproduktionsanläggningarna väntas bli miljöanpassade enligt de nya, hårdare reglerna. Det innebär i sin tur att andra miljömål kan bli väldigt svåra att nå, som exempelvis ”levande sjöar och vattendrag”.
– Centern och KD, men till viss del även MP försvarar de småskaliga kraftverken ur vinkeln att vi inte ska inkräkta på äganderätten med krångliga juridiska processer. Moderaterna och Socialdemokraterna är kvar i tillväxt-tänket och försvarar de storskaliga bolagen. Så i slutändan försvaras all vattenkraft mot miljöanpassningar helt enkelt, säger Christer Borg.
I den föreslagna nationella planen finns även en ny gräns för hur mycket miljöhänsynen faktiskt får kosta effektiviteten i svensk vattenkraftsproduktion. Gränsen ligger vid en förlust på 1,5 TWh.
– Om åtgärderna leder till större bortfall än så kan det uppstå problem i kraftsystemet. Genomför vi typiska åtgärder i alla kraftverk skulle vi förlora 16 TWh av totalt 65. Det skulle ha en betydande påverkan på reglerkraften.
I dag är det primärt vattenkraften som balanserar andra produktionskällor, säger Johan Kling.
Ett vattenkraftverk kan alltså sluta producera el när sol- och vindkraft överproducerar, eller tömma sina vattenmagasin när vi behöver extra energi. Branschen framhåller att det inte bara handlar om lägre vinster utan också den nationella tillgången till reglerkraft, alltså vår buffringsförmåga.
Naturskyddsföreningen håller inte med myndigheterna och anser att de är för pessimistiska.
– Vi har fått en del gehör där, då de valt att inte kalla det för ett tak, men är kritiska mot behovet av ett sådant värde. Först bör man titta på miljölagstiftningen och leva upp till de krav som vattenlagstiftningen kräver, sen får det bli som det blir med elbolagens förluster. Vi tycker att 1,5 TWh är för lågt satt. Sverige skulle klara ett större avbräck i energiproduktion än så om det skulle behövas med tanke på att vi redan exporterar tio gånger så mycket, alltså 15 TWh, säger Mia Svedäng, sötvatten-sakkunnig vid Naturskyddsföreningen, till Flamman.
– Vi kan vara mer flexibla i energianvändningen genom att använda moderna metoder. Ökad användarflexibilitet är en metod, alltså att folk använder elen mer flexibelt under dygnet helt enkelt. Bättre batteriteknik i framtiden är en annan väg, säger Mia Svedäng.
Även Christer Borg anser att 1,5 TWh är snålt tilltaget. Enligt en rapport framställd av norska forskningsinstitutet SINTEF kan vi redan 2050 ha fem till sju TWh mer vattenkraft på grund av ökad nederbörd i Dalarna och uppåt. Räknar vi in effektiviseringar genom tekniska uppdateringar av befintliga kraftverk kan vi dessutom lägga till en ökning på ytterligare 1 till 1.5 TWh.
Vi har i dag 1 800 vattenkraftverk med 600 regleringsdammar. De 200 största kraftverken producerar 93 procent av vattenkraften. Det är också de som har allra störst effekt på närliggande vattendrag, eftersom de magasinerar stora mängder vatten för att använda när den övriga energiproduktionen är som lägst.
– Tittar man på deras påverkan är den dramatisk för att de reglerar så extremt hårt vilket har en stor påverkan på ekologin. Tittar vi på vattenförekomster som Luleälven är huvudfåran väldigt hårt påverkad, det finns inga fiskvandringsvägar längre. Omfattande påverkan helt enkelt, säger Johan Kling.
De övriga 1 600 småskaliga kraftverken påverkar fler vattenförekomster i landet, men inte lika mycket. Många strömkraftverk dömer av uppströms men reglerar – det vill säga styr vattenflödet – lite, vilket innebär mindre effekter.
– Om vi säger att det är 4 000 vattenförekomster av 17 000 som har vattenkraftspåverkan, kan säkert en tredjedel ordnas till med det nya förslaget, vilket är väldigt grov gissning, säger Johan Kling.
För de små kraftverken kan miljöinsatser under taket tänkas göra skillnad för deras miljöpåverkan. För de stora kraftverken däremot, tror inte ens myndigheterna bakom förslaget att det blir någon större förbättring.
– Håller vi oss till maximalt 1,5 TWh i produktionsbortfall blir det inte dramatiska förbättringar i de stora älvarna utan det ligger längre in i framtiden. De som bor längs med de norrländska älvarna är inte så nöjda, säger Johan Kling.
– Men vi måste börja någonstans i stället för att föra en evig diskussion om miljöpåverkan, vilket i princip har pågått ända sedan 1900-talets början med stora sjöfallet.
Men i bakgrunden pågår samtidigt en annan process.
Vattenmyndigheterna har fått i uppdrag att beskriva så många vattenförekomster som möjligt som ”kraftigt modifierat”, det vill säga som vattendrag som har utsatts för stor miljöpåverkan och därför inte är lika viktiga att bevara som mer orörda vatten.
– Att leva upp till vattendirektivets krav genom att sänka kraven är fel strategi. Vi tycker att man ska göra fler miljöinsatser och på det sättet leva upp till vattendirektivets krav. Vi är kritiska mot att det förekommer väldigt tydliga anvisningar till vattenmyndigheterna att de ska klassa ned många vattenförekomster, säger Mia Svedäng.
Om en vattenförekomst klassas som ett kraftigt modifierat vatten kan myndigheterna också sänka miljökraven på närliggande vattenkraftverk.
Enligt vattendirektivet bör man uppnå ”god ekologisk status”. Men om ett vatten omklassas till kraftigt modifierat sänks kravet till ”god ekologisk potential” i stället, alltså ”så bra som det går” vilket är lättare att uppnå med mindre medel.
Historiskt sett har det varit svårt att ompröva tillstånd för vattenkraftverk och endast 80 omprövningar har gjorts sedan miljöbalken trädde i kraft.
Av landets 2 100 vattenkraftverk har dessutom endast 73 stycken moderna tillstånd enligt miljöbalken. De flesta har fått sina tillstånd enlig lagstiftning från 1918 eller tidigare. Då hade vi fortfarande dödstraff och saknade allmän och lika rösträtt.
Men en maxgräns för miljötillståndens livslängd kan vara på gång att införas.
– Just nu fokuserar vi på att ompröva miljövillkoren, och sen inför vi tidsbegränsade villkor med en maxålder på 40 år, säger Johan Kling.
I dag finns det inga prejudicerande domar – och vi vet egentligen inte hur domstolarna kommer att döma i frågorna. Det vi vet är att både djur, natur och turism skulle må bättre av att vattenmassorna släpps fria igen.
