Författaren och aktivisten Haifa Zanagana, som numera bor i London, var förra veckan på Sverigebesök. Haifa har jobbat för FN:s utvecklingsprogram UNDP, nu skriver hon för The Guardian, Al Ahram och Al Quds och är ordförande för Iraqi committeé for national media and culture. Besöket här var ett i raden av många utlandsresor. Egentligen vill Haifa helst dra sig tillbaka och ägna sig åt sitt skrivande, men läget i Irak gör att hon inte kan vara tyst.
Förpassats till hemmet
En av de frågor som hon jobbat mest med är situationen för Iraks kvinnor. Hon berättar att innan ockupationen var kvinnorna i Irak de mest frigjorda och välutbildade i hela Mellanöstern, nu har de förpassats tillbaka till hemmet. En vanlig kvinnas dag börjar med en kamp för att skaffa det mest grundläggande: elektricitet, bensin eller en cylinder med gas, vatten, mat och medicin. Den slutar med en suck av lättnad över att ha klarat sig undan dödshot och våldsamma attacker.
– USA och Storbritannien ignorerade så länge kvinnors röster i Irak, säger Haifa Zangana. Men plötsligt ville man lyssna på dem.
Haifa berättar om det som hon kallar för ”kolonialfeminism”. I USA finns det en organisation som heter WAFTI, Women for free Irak. De fungerar som kolonialmaktens förlängda arm och sysslar med två typer av aktiviteter. Det ena handlar om att implementera USA:s policy genom utbildningar av kvinnor i demokrati och kvinnors rättigheter. De mesta pengarna går till olika NGO:s som är inneslutna i USA:s administration, som tillexempel Independent Women´s Forum, grundad av Dick Cheneys fru Lynn Cheney. Haifa menar att det finns en stor motvilja att ta till sig organisationernas budskap eftersom dessa grundats för att legitimera ”kriget mot terrorismen” och den muslimska världen.
– Kvinnorna i Irak ser inte islam som sin främsta fiende, säger Haifa Zangana, deras största problem är den militära invasionen och ockupationen.
Det andra som WAFTI gör är att vid val, debatter och tal i USA se till att det alltid finns en irakisk kvinna närvarande som visar tummen upp framför kamerorna.
– Samtidigt som en irakisk kvinna kramade en amerikansk soldat i direktsändning på TV en gång, dödades 100 människor i Falluja.
Det finns några få kvinnorörelser på gräsrotsnivå som startats av irakiska kvinnor. De jobbar bland annat med att lära kvinnor läsa och sy, så att de har lättare att få jobb.
Kvinnor som lockbete
Eftersom många män står på listor över måltavlor i Irak, går kvinnor oftare ut istället för att göra ärenden. Att gå utanför dörren innebär att utsätta sig själv för livsfara, sånt man inte gör om det inte är absolut nödvändigt. Många kvinnor blir kidnappade av soldater för att deras manliga familjemedlemmar ska pressas att överlämna sig själva eller bekänna terroristaktioner. Även våldtäkter mot kvinnor utnyttjas i politiskt syfte, för att kränka kvinnans manliga släktingar. Liksom under Saddams tid, är våldtäkter valigt förekommande i de irakiska fängelserna. Enligt Haifa har FN:s mission i Bagdad konstaterat 80 sådana fall.
– Kvinnor under ockupationen lider dubbelt, säger Haifa Zangana. Både genom den dåliga ekonomin och hälsovården men också genom våldet mot dem.
Motstånd – enda hoppet
Av rädsla och skam för inför sina släktingar, tiger många kvinnor om de övergrepp som de blir utsatta för. Men Haifa berättar att det under senare tid skett en del förändringar, det finns till exempel några kvinnor som på sistone gått ut öppet och anklagat shiapoliser och irakiska regeringssoldater för att ha våldtagit dem.
Haifa säger att hon bara kunnat ge oss glimtar av allt det som den irakiska befolkningen lever under varje dag. Om hon berättade allt skulle det ta väldigt lång tid. Men fastän situationen ser mörk ut, finns det ändå hopp. Hoppet heter motstånd. Historien har visat ett ockuperat folk lyckats fördriva även de mest välrustade ockupanter. Hon tar Vietnamkriget som exempel där det nationella motståndet var avgörande.
– Motståndet är vårt enda hopp, säger Haifa Zangana. Det kostar liv, men det är värt det. Om du ser din stad för en dag som jag såg Bagdad, skulle du också gå med i motståndet.
