… Moa Elf Karlén, hur är det i Umeå just nu?
– Någon vecka efter den senaste överfallsvåldtäkten med den så kallade Hagamannnen var det skrämmande. Tjejer gick inte ut överhuvud taget. De gick inte ut med soporna om det blivit mörkt, avstod kvällspromenaden eller joggingrundan, gick inte från universitetet för sent. De hämtar upp varandra i rundor med taxi. De arrangerar sitt liv. Det är tveksamt om man kan tala om ett offentligt rum.
– Därför startade vi Umeåuppropet, för att tolka detta i politiska termer. Det måste bli en valfråga. Det är upp till kommunerna.

Hur skulle det kunna se ut?
– Man kan tänka sig olika saker. Vad är det för offentligt rum vi vill ha? Varför satsar vissa kommuner inte en krona på en kvinnojour? Hur kan vi acceptera att kvinnor inte kan leva ett normalt liv? Vad ligger till grund för stadsplaneringen? Sammantaget den vardagsrädsla många kvinnor lever med. Jag har inte tillgång det offentliga rummet om jag faktiskt inte vågar vara där. Det är en samhällsfråga och inte en fråga för indviden.

Hur har responsen varit?
– Hittills har det varit fantastiskt. En massa tjejer och kvinnor som engagerar sig.

Men det här är väl inga nya problem?
– De flesta kvinnor har någon sorts erfarenhet, åtminstone i sin närhet, av våld eller hot om våld. Det är en del av livet och då vet man inte heller alla gånger varför man tar en omväg eller undviker vissa platser.

Vilken är nästa anhalt?
– Nästa anhalt är Karlstad med en feministfestival. Sedan går vi förhoppningsvis vidare till fler städer.