Polska räkmackor är Föreningen Arbetarskrivares femte antologi. Den kommer in som en direktbuss i den svenska verkligheten och stannar upp i en vardag, där det inspirerande omslaget talar om urval och bredd med tjugofem utvalda författare.
I berättelsen Mamma, pappa, barn av Maj-Len Lyth sitter en flicka vid skrivbordet, med en skoluppsats om familjen. Hon skriver om den snälla mamman och fortsätter med pappan. Hon skriver om ett harmoniskt familjeliv, men verkligheten som väntar bakom dörren är annorlunda. Denna andra verklighet är det som medlemmarna i Föreningen Arbetarskrivare försöker skildra.
”Hur många vill läsa om hur vanligt folk har det? Hur det känns att dagarna i ända tillverka betongrör, däck, bostongurka eller torka näsor och rumpor och sedan fixa familjelivet efter jobbet?” Frågorna ställs i förordet av Heli Kittilä, före detta ordförande i föreningen.
Själv ger hon svaret: ”Jag är säker på att det inte är önsketänkande från min sida när jag påstår att Föreningen Arbetarskrivare har framtiden för sig. Den tillvaro vi bäst känner till och som vi kämpar med att försöka skildra är intressant för andra. Hur förklarar man annars att tv-serien ”Solbacken” med helt osminkade och nedkissade åldringar blivit så populär? Eller, för att komma in på det där med skrivandet, att ett språkprogram blivit ett av de mest populära i programtablån?”
I boken finns en strävan efter ett annat liv, en annan framtid, oftast skildrad med klasskänsla och genom personliga livserfarenheter. I artikeln Kvinna på varvet berättar författaren Aino Trosell om den tid hon arbetade som svetsare på Götaverken, en intressant historik om en tid som flytt, när varvet sökte kvinnor till verkstäderna efter att tillgången på utländsk arbetskraft strypts och de mest kvalificerade svetsarna redan börjat söka sig till de bättre avlönade jobben på oljefälten.
I bokens berättelser återkommer yrkesstoltheten, kamratskapet och solidariteten, men det är långt ifrån en lättköpt tillvaro.
I titelnovellen Polska räkmackor berättar Åke Nygren från de sista veckorna som grafiker vid Dagens Nyheter innan blysättningen ersattes av ny datateknik. Berättelsen genomsyras av ett yrkeskunnande med ord som nu går i graven, en tid som även undertecknad hann se fragment av vid Norrskensflamman i Luleå.
En del av berättelserna ger oväntade tankeväckande slut, som tyder på att författaren är inne i en intressant utveckling. Pseudonymen Bosse Bus novell Renées gula klänning ger styrka med erövrat självförtroende.
Här finns vardagsrapporter, kåserier, gripande levnadsteckningar och berättelser skrivna på dialekt. Maria Hamberg skriver en ”dokumentell” – Brudar och bilar – från Scanias chassiverkstad i Södertälje där kvinnor trots erövrad yrkesstolthet blir långtidssjukskrivna för kronisk värk i rörelseapparaten innan de ens hunnit fylla femtio år.
I Utanför börsnoteringen berättar Erik Yvell om en pojke som direkt efter sista sommarpsalmen följde farsan till bruket för att många decennier senare inse hur han låtit sina livsdagar löpa iväg för en kapitalistfalangs skull.
