Lönerna för dem som tjänar minst kommer vara en viktig fråga i avtalsrörelsen. Arbetsgivarsidan vill helst inte se några ökningar alls av lägstalönerna, samtidigt som det är en prioriterad fråga för facken. Och facken kan hämta stöd från en ouppmärksammad IMF-rapport som visar att högre löner för medel- och låginkomsttagare är effektivt för att motverka ekonomiska kriser.
Avtalsrörelsen har börjat. Lägstalönerna kommer att vara en av de viktigare frågorna. Arbetsgivarsidan har gått ut starkt med att man inte vill se höjda lägstalöner. I ett utspel från i våras gick Almegas vd Jonas Milton så långt att han krävde frysta lägstalöner i tio år. För facken är lägstalöner en av de viktigare frågorna.
– Vi vet att många nyanställs bland oss och hamnar på lägsta lön. Många av dem har inte heller heltidsjobb. Det handlar om att man ska kunna försörja sig på sitt arbete, säger Maria Hansson, ombudsman på Kommunal.
Hon påpekar även att det inte finns någon statistik som visar att låga löner skulle leda till att fler anställs.
Rapport stödjer högre löner
Facken kan hämta stöd för höjda lägstalöner från ett ganska oväntat håll. I rapporten Inequality, Leverage and Crises av IMF slås fast att låga löner kan bidra till att skapa, eller förvärra en ekonomisk kris. I korthet bygger rapportens resonemang på att stora kriser har föregåtts av ökade inkomstklyftor där lönerna för det stora flertalet pressas nedåt samtidigt som finanssektorn växer. Det leder till att allt fler tar lån, vilket leder till att ekonomin går bättre – på kort sikt. På längre sikt växer lånen och fler blir överskuldsatta. Till slut kraschar ekonomin. Vilket var vad som hände under bankkrisen i USA 2008.
Författarna till rapporten drar också paralleller till depressionen i början av 1930-talet där man kan spåra ett liknande mönster.
– Däremot kan en restaurering av fattiga och medelinkomsthushålls köpkraft vara mycket effektivt, konstaterar rapporten.
Rapporten är inte helt ny, men har inte uppmärksammats så mycket i Sverige. Det som gör den ovanlig är att IMF traditionellt har förespråkat det motsatta för länder i kris; mer nyliberalism, större löneskillnader och mindre inflytande för facken. I Inequality, Leverage and Crises räknar man istället med arbetarnas förhandlingsstyrka som en viktig faktor. Slutsatserna går också emot Svenskt Näringsliv, som menar att höga löneökningar var en av orsakerna till varför återhämtningen från krisen på 90-talet gick så långsamt.
Rimliga slutsatser
Maria Hansson har inte läst rapporten från IMF, men säger att slutsatserna i den låter rimliga.
– Det vi vet är att om du och jag får stå stilla i lön handlar vi inte lika mycket och tillväxten minskar. Det är vad vi har försökt räkna på och ska försöka ta ut. Annars riskerar vi det scenario som du beskriver.
Tommy Tillgren, Handels förhandlingsledare, håller med och pekar även på att låga löner ger ännu lägre ersättningsnivåer på a-kassa och sjukförsäkring.
– Då hamnar vi i ett riktigt taskigt läge.
För tankeexperimentets skull, vad skulle frysta lägstalöner i tio år innebära?
– Vi har gjort uträkningar bakåt för att se vad som skulle hänt om man fryst lägstalönerna för tio år sedan och det skulle ha inneburit att vi idag hade haft vuxna som tjänat runt 12 000 kronor brutto på en heltid, säger Tommy Tillgren.
Maria Hansson tar talet om frysta lägstalöner som en stridstaktik från motparten.
– Jag kan inte se hur det ens skulle vara möjligt.
