– Läget är så spänt att många är rädda att det skall hända något. Det blir kanske inte ett fullskaligt krig utan skärmytslingar, men det är väldigt farligt och dramatiskt, säger Flammanskribenten Ali Esbati.
Israel är uppenbarligen en drivande kraft i det nya konfrontativa läget. Ali Esbati menar att det är på goda grunder man kan misstänka att det är Israel som ligger bakom attentaten inne i Iran, det bär sannolikhetens prägel. Det verkar till och med som om Israel vill få det att framstå så.
– Man kan ju tänka sig om det var tvärt om, att man på goda grunder kunde misstänka att den iranska säkerhetstjänsten låg bakom mord på israeliska forskare så hade det nog inte dröjt länge innan det hade hänt något mycket våldsamt.
Övertolkad rapport
Den rapport FN:s atomenergiorgan IAEA nyligen släppte och som anges som grund för de nya sanktionerna anses av många övertolkad och Ali Esbati är benägen att hålla med.
– Det har ju i decennier rapporterats att Iran väldigt snart kommer att ha kärnvapenkapacitet. Det finns inget som säger att Iran kommit mycket nära att göra ett kärnvapenprov.
USA:s inställning är det lite svårare att få ett grepp om. Nästan alla republikanska presidentkandidater, utom Ron Paul, har mer eller mindre förklarat krig mot Iran. USA befinner sig nu i ett känsligt läge i området. Regimen i Bagdad är nu betydligt mer positivt inställd till Teheran än Saddam Husseins. Det irakiska parlamentet ville inte ge de amerikanska styrkorna immunitet och det uppges vara ett av skälen till att de drog sig tillbaka, redan i förtid. Ali Esbati tror inte att amerikanarna är intresserade av ett storkrig.
– Det skulle skapa ett mycket större problem än både Afghanistan och Irak, Iran är ett mycket större land och regimen har trots allt en mycket mer solid position internt.
Vänsterdebattören Tariq Ali tillhör dem som påpekar att USA länge samarbetat med Iran. Exempelvis stöttade alla pro-Iran grupperna i Irak USA. Problemet är Israel-lobbyn som är mycket stark.
Iran söker nu stöd utifrån inför hotet om en upptrappad konflikt. President Mahmud Ahmadinejad har under en rundresa fått stöd av flera latinamerikanska presidenter för sitt kärnenergiprogram. Brasilien åthutades för ett år sedan av USA för att man tillsammans med Turkiet hittade en förhandlingslösning för Iran, vilket blev pinsamt för USA. Den nya brasilianska presidenten Dilma Rousseff verkar dock inte vara lika intresserad av att stöta sig med USA.
Snart val
Om mindre än två månader är det val till det iranska parlamentet. Amineh Kakabaveh från Vänsterpartiets riksdagsgrupp menar att detta kan vara ett skäl till den höga svansföringen från Iran.
– Iran är sedan länge i en djup ekonomiskt social och politisk kris. Mina egna bröder som är kvar måste till exempel ha fem olika jobb för att överleva. Den islamiska republikens ledare är väl medvetna om att det iranska samhället är en tickande bomb.
Man gör därför valet till en fråga om den nationella säkerheten istället för att handla om alla de allvarliga inre problemen.
– Man vinner alltid röster på att det är kris med andra länder. Men den värsta fienden verkar vara det egna folket, fackföreningsfolk och de som kämpar för yttrandefrihet. Vi hör hela tiden talas om nya arresteringar. Bara de senaste veckorna har många fackliga ledare arresterats,
Nyhetsbyrån IPS rapporterar om en ny våg av gripanden och långa fängelsedomar mot journalister och regimkritiker inför valen.
Korruption
Det finns en bred opinion inom landet för rätten att skapa ett eget kärnenergiprogram. Trycket utifrån blir därför ett mycket starkt argument för regimen. Amineh Kakabaveh tycker att det borde vara mycket viktigare att tala om mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Samtidigt är hon kritisk till ledarna för gröna bandet, oppositionsrörelsen efter valet 2009.
– I själva verket var de förespråkare för väktarrådet och den islamiska republiken. De ville ha kvar samma struktur av förtryck och kontroll, men ville ha ökad rörlighet för kapitalet. Dörrarna mot väst skulle öppnas för en islamistisk kapitalism som i Turkiet.
Ali Esbati håller med om att Iran är inne i en djup ekonomisk kris, som inte bara beror på sanktionerna. Priserna galopperar medan lönerna ligger stilla, vilket öppnar för en stor svart sektor.
– Det finns korruption. Man har också ett skikt av mullor som roffar åt sig mycket av de gemensamma resurserna. Det finns ingen progressiv ekonomisk agenda, landet är misskött på många sätt.
Sanktioner negativa
Ali Esbati är ändå noga med att påpeka att han är kritisk mot sanktionerna.
– De påverkar vanligt folks liv negativt. Till exempel har de troligen bidragit starkt till att risken för haverier i inrikesflyget har ökat. Det är en utpressningstaktik som knappast står i proportion till de anklagelser som riktas mot landet.
Det är väldigt svårt att bedöma hur konflikterna inom det systembärande skiktet egentligen ser ut. En del av det kom ut i samband med det förra presidentvalet men efter det är det svårt att bedöma. Nu har det skett en omgruppering, men exakt vilka som skulle kunna leda en ny proteströrelse är väldigt svårt att säga. Liksom Amineh Kakabaveh pekar Esbati på att det nu kanske främst är inom fackföreningsrörelsen som den verkliga oppositionen finns.
– Men de har utsatts för en mycket hård repression, redan innan presidentvalet.
Ett fullskaligt krig skulle inte bara öka det iranska folkets lidande.
– Det skulle göra det väldigt svårt för den genuina inhemska oppositionen om det kommer till krigshandlingar av något slag. Det skulle vara väldigt tragiskt.
