Idag, den 17 juni, röstar riksdagen om ifall vi i Sverige ska ersätta våra nuvarande kärnkraftsreaktorer med tio nya. Att göra det vore en lång, osäker och dyrbar omväg till dit vi ändå måste nå; en elproduktion som är helt förnyelsebar. När vi äntligen har chansen att steg för steg ersätta kärnkraften så sviker Centerpartiet sina tidigare ideal.
De förnyelsebara alternativen till kärnkraft har aldrig varit så realistiska som idag. Jämfört med situationen vid folkomröstningen om kärnkraft 1980 så är alternativen idag såväl väl beprövade som ekonomiskt bärkraftiga. Sverige ligger idag långt efter länder som Spanien, Tyskland och Danmark i att bygga ut de alternativa källorna för elproduktion, inte minst vindkraft. Kärnkraftens drift är osäker, det fick vi känna av i vintras, och avfallsproblemen är inte lösta. Den nya reaktor som nu byggs i Finland har både blivit mycket dyrare än beräknat och kraftigt försenad.

För mitt hemlän Västerbotten blir vägvalet särskilt tydligt. Om det byggs en ny generation kärnkraft så kommer kraven på uranbrytning i vår del av landet säkerligen att föras fram. Det är en mycket riskabel verksamhet för miljön.
En ny satsning på kärnkraft kommer att sluka enorma mängder kapital och tränga ut satsningar på de förnyelsebara alternativen. Västerbotten har en enorm potential för vindkraft både till land och till havs, i utbyggd bioenergi och en mer effektiv vattenkraft. Det skulle skapa hundratals nya arbetstillfällen i länet. En vindkraftsindustri med produktion av anläggningar har förutsättningar att växa fram här. Genom mer förmånliga skatteregler för kooperativ skulle vi kunna få större lokalt ägande i vindkraften vilket kan ge stora inkomster till länet. Med stöd till havsbaserad vindkraft kunde området runt Holmögadd utanför Umeå byggas ut. Men dessa positiva möjligheter riskerar att inte förverkligas om det istället är kärnkraften som kommer att få de stora investeringarna framöver.
Idag försöker Centerpartiet begrava skogslänens möjligheter att utvecklas med ren energi.