Det görs inte tv-serier om alla yrken. Hur ofta kretsar en komedi runt en förskollärare? När utspelar sig ett drama på ett kommunkontor i en mellanstor stad, med kommunikatörer och strateger i bärande roller? Hur många thrillers utspelar sig i hemtjänsten på landsbygden?
Filmer och tv-serier om läkare och advokater i storstan går det däremot 13 på dussinet. Nu har SVT släppt ännu en advokatserie, Hundarna, efter en idé av juristen och författaren Jens Lapidus. Lapidus slog igenom med Snabba cash för 20 år sedan och har därefter skildrat gängkriminaliteten, ur de kriminellas perspektiv i flera böcker.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Hur många thrillers utspelar sig i hemtjänsten på landsbygden?
I Aftonbladet säger Lapidus att ”advokater är minst lika intressanta” som busarna han tidigare låtit spela huvudrollen. Svensk publik har matats med amerikanska jurister på flotta kontor med utsikt över Hudsonfloden och brittiska rättssalar med domare i peruk. Nu var det dags för en advokatserie i svensk miljö, tyckte Lapidus. Den grå vardagen med migrationsmål i tingsrätten i Solna och partnervåld i Luleå har lyst med sin frånvaro.
Så mycket grå vardag är det inte i Lapidus advokatserie heller. Det är Stockholm, det är flott, det är ett bultande nu, advokatbyrån är smakfullt inredd och kostymerna skräddarsydda. Bärande karaktärer är alfahannarna Sasha och Kalle, högprofilerade advokater som försvarar våldtäktsmän och gängledare samtidigt som de intalar sig själva och omvärlden att de står på det godas sida. Kvinnorna är bifigurer, stereotypt skildrade som antingen madonnor (oknullbara och gnälliga fruar som ändå på något sätt är nödvändiga) eller horor som den riviga Chanette på en konkurrerande byrå. En riktig kaninkokerska. Här finns också den unga influeraren som påstås ljuga om en våldtäkt för att få fler följare på Instagram.
Det är både förutsägbart och tröttsamt. Förklaringen till att så många fiktiva dramer utspelar sig på sjukhus och i rättssalar är enkel: läkare och jurister hanterar liv och död, de hamnar i situationer som utmanar moralen. Frågor av etisk och existentiell art ställs på sin spets. Hundarna snuddar vid det, som när en av Sashas döttrar frågar honom varför han försvarar en våldtäktsman. Det som kunde varit intressant, till och med banbrytande, att låta berättelsen drivas av moraliska betänkligheter och ambivalens, får stryka på foten till förmån för ångande sexscener och snabba bilar.
Det känns som om jag sett det förut, storstadsvyerna, de högklackade kvinnorna, de välbyggda männen, de flotta hemmen, de sexiga gängmedlemmarna (Ken Ring är för övrigt fenomenal i rollen som gängledaren Amir) och så vidare. Lapidus ansats är god – enligt intervjun i Aftonbladet ville han skildra den ”moraliskt intressanta miljö” som advokater jobbar i, men han når inte ända fram.
Själv skulle jag gärna se en thriller som utspelar sig i ett hemtjänstdistrikt i svensk glesbygd, eller varför inte ett drama på ett städbolag eller i universitetsmiljö? Etiska dilemman och existentiella frågor uppstår ju där det finns människor, inte bara bland vita rockar och män i kostym.