Det finns en kritik från socialdemokraterna, vänsterpartiet och Attac om att Globaliseringsrådet har ett snävt perspektiv och att man sysslar med propaganda. Vad tycker du om den kritiken?
– Ja, jag delar inte den uppfattningen. Det finns i rådet ordförande för tre fackliga centralorganisationer och alla de är socialdemokrater. I våra diskussioner har vi eftersträvat stor bredd. Om jag skall föreställa mig kritikpunkter kanske det rör att Johan Norberg råkade bli den som skrev den första rapporten i en serie. Det är mer en tillfällighet – det kommer bli många fler rapporter senare.
Organisationen Attac, som väl är den mest kända organisationen på vänsterkanten när det gäller globaliseringsfrågor, är inte inbjudna. De säger nu att rådet har för snävt perspektiv och känner sig överhuvudtaget inte representerade. Är inte det ett misslyckande om rådet skall vara brett?
– Vi har ju en hel del aktiviteter som globaliseringsdialoger och dueller där också utomstående är med. I den typen av möten kan jag tänka mig att Attac skulle kunna finnas med.
Men inte i själva rådet?
– I vår första rapport slår vi fast en positiv hållning till globaliseringen. De 22 ledamöterna i rådet har ju en positiv grundsyn på globaliseringen som skiljer sig från Attacs.
– Men en positiv grundsyn innebär ju inte att vi inte problematiserar. Wanja Lundby-Wedin, Dilsa Demirbag-Sten och jag själv har ju påmint om problem. Att det finns mycket förtryck mot fackföreningar och annat.
– Jag besökte själv ett SNS-seminarium i måndags där man tog upp frågan om globaliseringens förlorare – det är en viktig sak också i den här diskussionen.
Men alla ledamöterna i rådet har en positiv grundsyn på globaliseringen?
– Ja, det har visat sig att det är så.
Joseph Stiglitz besökte Sverige i våras och presenterade då en syn som gick på tvärs med den positiva grundanalys av globaliseringens effekter som ni presenterat. Han sa bland annat att ”globaliseringen har inneburit ökade klyftor i världen”. Nu finns det ingen i rådet som har hans inställning. Men skulle han få vara med om han var svensk?
– Om han hade en intelligent och väl underbyggd globaliseringskritik. Om en av Sveriges ledande ekonomer varit globaliseringskritisk, så visst.
Globaliseringsrådet har till uppdrag att ”fördjupa kunskapen och bredda debatten”. Ni ordnar dueller, konferenser och uppsatstävlingar. Är inte det precis sådant som man brukar kalla opinionsbildning?
– Ja… personligen är jag rätt kritisk till när skattepengar används till att främja en viss åsikt. Så de orden att fördjupa och bredda är ju väl valda.
2005 publicerade ditt parti folkpartiet en rapport, ”I morgon enparti(s)tat?”. Ni kritiserade ”trenden att statliga myndigheter i, till synes, allt större utsträckning ägnar sig åt renodlat politisk propaganda.” Och ni skrev att ”Under förment neutral och opartisk flagg torgförs ståndpunkter som borde ha getts en politisk varubeteckning. Därmed vilseleds medborgarna”. Är det inte precis det ni gör nu?
– Nej, jag tycker inte det. Jag tycker vi anstränger oss för att få det så brett som möjligt. Det talas till exempel från visst håll mycket om riskerna för utflyttning och då har vi bjudit in Karolina Ekholm som är forskare för att tala om det. Vi har inte väjt för personer som är kritiska eller tar upp problem.
Men det finns inte personer som inte har en positiv grundsyn på globaliseringen eller dess effekter?
– Nej, det råkar ju vara så. Men det har vi ju sett efter hand. Och det vi skriver om i vår första rapport är sådant som vi blivit övertygade om själva.
– Om vi tar Attac som exempel har de trängts tillbaka i debatten. Det är ett faktum man inte kan komma förbi. Hade till exempel LO varit globaliseringskritiska så hade de förstås ändå kunnat vara med i rådet.
Så det finns en slags representationstanke?
– Delvis, ja. Det är ett brett fält. Vi har kulturarbetare, framstående ekonomer, miljöföretagare, fackföreningar. Om de hade varit kritiska till globaliseringen hade de ändå varit med i rådet.