Vi har blivit varandras coacher, konsulter och terapeuter. Näringslivets verktyg för att uppnå ekonomisk tillväxt har återuppstått i privatlivet – i det sätt på vilket vi relaterar till varandra.
En del har gått kurser i ledarskapsutveckling, andra har gått kurser för att förnya sin kapacitet på arbetsmarknaden efter en uppsägning. Oavsett kurs har verktyg som lämpar sig för att nå ekonomisk maximering givits till oss, inpräntats av politiker och upprepats i media.
Coacher, politiker med flera har dock glömt att uppmärksamma oss på det faktum att samma verktyg kan leda fel om de används i privatlivet.
Samtidigt har kognitiv beteendeterapi, även kallat KBT, fått allt större spridning inom sjukvården. Intet ont om KBT, men vi kan konstatera att tydliga mål, konkreta åtgärder och snabba resultat är ett språk som näringslivet numera delar med sjukvården, och inte endast när det gäller KBT.
Coachning, lösningsfokuserad korttidsterapi och konstruktivism är nu en del av vårt sätt att identifiera, beskriva och komma till rätta med våra liv, privat- som arbetsliv. Intet ont om konkreta åtgärder och snabba resultat, varför dra ut på tiden när vi kan må bra nu?
Men risken finns att vi förivrar oss. Att vi vill hjälpa är hedervärt, och även mänskligt nödvändigt, så intet ont i det heller. Det jag vill uppmärksamma oss på är hur. Vi lyssnar och ger verktyg. Och ingen har väl missat att vi kan bara vi vill – vi behöver endast programmera om oss.
Vi är numer varandras coacher, konsulter och terapeuter, men vän, tröstande vän var är du?
Vi tröstar inte, gråter inte, ger inte uttryck för känslor. Vi talar om dem, men vi visar dem inte.
Inte heller i den stund då råd i svåra situationer inte kan ges, håller vi om, tröstar vi, utan i bästa företagsanda ger vi konkreta åtgärdspaket till våra nära och kära.
En coach kan och ska göra så, en konsult, kanske även en terapeut, men en vän?!
En vän ska hålla om, så att gråten kommer och går, ska hålla hand så att jag känner vännens närvaro och trygghet i en svår situation, då jag själv känner mig otrygg, rädd.
En vän ska ge tröst, bara vanlig tröst.
Vänner ska förbli just vänner och göra det som coacher, konsulter och terapeuter inte gör: laga en middag åt, passa bebborna, bjuda ut till promenad, gråta och slå dank ihop, hålla handen, hålla om och trösta.
