BOGOTÁ Över hela Latin-amerika demonstrerade den 1 maj miljoner arbetare, bönder, studenter, hemmafruar, hembiträden som krävde respekt för sitt arbete och människovärde. Utöver de dagliga kraven var solidariteten med de irakiska patrioternas kamp mot USA-ockupanterna en framträdande paroll. Men över hela Latinamerika lyste också solidariteten med Kuba och Venezuela på plakat och banderoller.
COLOMBIA: I Bogotá tågade 70 000 demonstranter och ropade ”Chávez, amigo, Colombia esta contigo!” Chávez vår vän, Colombia stöder dig! – som ett direkt svar mot USA-rapporten som kom dagen innan, där Chávez utpekades för ”ideologisk vänskap” med Farc-gerillan.
Samtidigt skanderade människor ”Uribe, Paraco, el Pueblo esta Verraco” – Uribe, paramilitär, folket är ursinnigt. Detta i protest mot den nyliberala modellen som ställt över 100 000 offentliganställda på gatan efter snart två år av Uribestyre.
När den sista delen av det fem timmar långa demonstrationståget anlände till Plaza Bolivar sköt polisens militariserade terrorstyrkor tårgasgranater mot tusentals Bogotabor som samtidigt attackerades brutalt av polisen. Även i Medellin och Cali skadades och greps människor.
I ARGENTINA demonstrerade 50 000 från Los Piqueteros och den argentinska vänstern. På Plaza de Mayo framför presidentpalatset krävde de 20 talarna att repressionen mot lärarna i staden San Luis skulle upphöra.
I dagstidningen Pagina 12 kallades poliserna för ”sadister” efter att brutalt slagit ned en demonstration, skadat 20 lärare och gripit 100.
Demonstranterna betraktade detta som ytterligare ett steg i utvecklingen att kriminalisera alla politiska och folkliga protester.
KUBA: I Havanna talade Fidel Castro inför mer än en miljon deltagare; ett av de största massmötena i revolutionens historia. USA:s planer på att störta den kubanska revolutionen var ett centralt tema för Castro.
Även agerandet från de fogliga regeringarna i Honduras, Mexiko och Peru fick Fidel Castro att tala i sarkastiska ordalag om de mänskliga rättigheterna i dessa länder. Fackliga ledare från USA, Mexiko och Honduras var på plats och fördömde sina egna politiska ledares verksamhet som de betraktade som ”subversiva” mot Kuba.
– Försöker de invadera Kuba kommer de att få betala ett dyrt pris för sin aggression. Inför hela världen fördömer vi folkmordsblockaden och planerna på en ny attack mot vårt land av den nyfascistiska jänkarkamarillan med Bush i spetsen och i allians med Miamimaffian. Vi kommer aldrig att bli slavar igen i detta land, sa Pedro Ross, ordförande för CTC, Kubas LO.
I CARACAS , Venezuela, ”begravdes” den gamla korrumperade landsorganisationen CTV praktiskt taget av sig själv.
Bara 3 000, de flesta funktionärer, många av dem finansierade via USA, demonstrerade sida vid sida med arbetsgivarföreningen Fedecamera och den politiska högern i oppositionsfronten Coordinadora Democrática.
I stället blev det den nu ett år gamla landsorganisationen UNT som visade sin styrka.
Över 100 000 demonstranter, klädda i rött med jättebanderoller till stöd för presidenten Hugo Chávez och den bolivarianska revolutionen.
I BOLIVIA blev 1 maj en generalrepetition inför den aviserade generalstrejken som successivt ska trappas upp under maj månad. Inför tusentals gruvarbetare, pensionärer, ungdomar och bönder dundrade COB:s ordförande Jaime Solares mot övergångspresidenten Carlos Mesa.
