Om två dagar är det 50 år sedan världens första globala miljökonferens ägde rum i Stockholm. Då som nu försöker regeringar att förhala de åtgärder som behövs för att rädda vår planet, medan klimataktivister till gatorna för att se till att omställningen blir av.

I dag befann sig Flammans reporter Noa Söderberg på en sådan demonstration. Denna var lugn och Noa strosade längs gatan tillsammans med Jonas Gratzer, frilansfotograf på uppdrag för Getty images, och tog bilder. De stötte på fyra poliser, varav en sade: ”Så ni vet ser vi er som en del i samma gäng.” Vår reporter upprepade flera gånger att han var journalist och inte alls med i demonstrationen, men det hade ingen betydelse. Poliserna höll journalisternas legitimationer i tio minuter och avvisade dem sen med hänvisning till polislagens paragraf 13 med motiveringen att de ville ”förhindra brottslig verksamhet”. Journalisternas väskor blev också inlåsta, vilket är obehagligt med tanke på källskyddet och den information som kan finnas där. Sedan föstes de in i en polisbuss och kördes till Spånga.

Räknas helt vanligt journalistiskt arbete som brottslig verksamhet? Diktaturfasoner.

Under hela våren har demonstrationsfriheten diskuterats i Sverige. Rasmus Paludan har tillåtits sprida hatiska budskap mot muslimer i en rad svenska städer och visst ska yttrandefriheten vara vid. Men vad är det Stockholmspolisen säger när de hindrar reportrar från att göra sina jobb och rapportera om de medborgare som driver den nödvändiga klimatkampen framåt?

Att polisen forslar bort journalister inget vi är vana vid att se i demokratier och jag förväntar mig att polisen ser över sina prioriteringar inför de kommande dagarna, när fler klimataktioner äger rum.

Journalistförbundet har redan kommit med ett starkt fördömande och Erik Halkjaer, ordförande i Reportrar utan gränser Sverige kallar gripandet för ett ”allvarligt hot mot pressfriheten”.

Jag kan inte annat än hålla med.