Den polske filosofen Leszek Kolakowski har avlidit i sitt hem i Oxford 82 år gammal.

Han började som tänkare som partitrogen stalinist, men omprövade sina ståndpunkter och blev vad han själv kom att kalla ”öppen marxist”. Han hamnade i opposition, uteslöts 1966 ur partiet, och två år senare mer eller mindre tvingades han lämna Polen. Han var verksam vid prestigefyllda universitet, och anses vara en av samtidens mest inflytesrika filosofer. Han skrev också skönlitteratur, huvudsakligen med filosofisk vinkel.
År 1971 publicerar han i exiltidskriften Kultura en essä med titeln ”Teser om hoppet och hopplösheten”, ett program för att reformera den reellt existerande socialismen. Dess innehåll kom att spela en betydelsefull roll för de oppositionella i Central- och Östeuropa.
Åren 1976-78 publicerade Kolakowski sitt magnum opus Marxismens huvudströmningar. Bokens ledande tes är att vissa element inom marxismen har falsifierats, till exempel arbetarklassens tilltagande utarmning, medan andra visserligen har varit fruktbara, inte minst betoning av samspelet mellan ekonomiska villkor och idéer, men dessa har helt enkelt blivit en del av det allmänna intellektuella tankegodset.
Kolakowskis senare tankegångar om det utopiska tänkandets farlighet faller i hög grad inom ramen för den förhärskande postmodernistiska traditionen.

Kolakowskis tänkande kom att utvecklas alltmer i en konservativ riktning. Individens frihet är avhängig av den ekonomiska friheten, därför är marknaden nödvändig. Hans popularitet inom högern var ingen tillfällighet.