I Lettlands sydöstliga hörn, vid gränsen mot Litauen och Vitryssland, ligger Daugavpils. Staden har sitt namn från floden Daugava. Pils betyder borg. Tre fjärdedelar av invånarna där har ryska som modersmål.
Redan under tsarväldet bosatte sig ryssar i Lettland. Under sovjettiden var levnadsstandarden något högre i de baltiska länderna vilket lockade dit invandrare från öster. Sovjetmakten placerade dessutom gärna ryssar som chefer i förvaltningen och gav dem förtur till bostäder och annat.

Letterna höll på att bli färre än hälften i sitt eget land. Det förklarar deras starka nationalism. När Lettland blev självständigt 1991 var bara 58 procent av befolkningen letter. I Riga var de i minoritet.
Under sovjetväldet var det självklart för de rysktalande att letterna skulle kunna ryska. Att de själva skulle lära sig landets språk var inte alls självklart. Nästan en tredjedels miljon rysktalande i den äldre generationen tycker fortfarande att det ska räcka med att endast tala ryska. Hela befolkningen är cirka 2,3 miljoner.

Den lettiska språklagstiftningen har gradvis skärpts. När landet blev självständigt 1991 bestämdes det att enbart lettiska skulle gälla i den offentliga sektorn. De ryska befattningshavarna degraderades därmed till den nivå där de förut placerat letterna. Många tjurskallar präglas fortfarande av rysk stormaktschauvinism och vägrar lära sig ett småstatsspråk som lettiska.
Från 1 januari i år gäller samma regler i den privata sektorn. De som har jobb där utan att kunna lettiska kan sparkas på grund av bristande språkkunskaper. Utgallringen accelererar nu i den ekonomiska krisen.
Det finns kurser i landets språk och historia som ger medborgarskap om man blir godkänd. Det krävs inte att man ska kunna lettiska perfekt, bara såpass att det fungerar. Hittills har drygt 130.000 rysktalande klarat kursen och blivit lettiska medborgare. Yngre ryssar kan lettiska lika bra eller bättre än ryska. På lite sikt kommer språkfrågan att vara löst genom naturlig avgång.

Daugavpils ligger vackert vid den stora floden. Jag åkte buss dit och strosade omkring i stan och lyssnade på folk i affärer och kaféer. Ryska och lettiska talades huller om buller. Om kunden talade ryska gjorde expediten eller servitrisen det också och verkade inte bry sig om den nya lagens påbud. Språkkonflikten är nog större i propagandan än i verkligheten.