Emmanuel Dongala är en författare som kommer från Kongo, den forna franska kolonin som kallas för Kongo-Brazzaville, för att skilja det från det betydligt mer kända och omskrivna Kongo-Kinshasa, tidigare Zaire. Dongalas roman Ursprungets eld är ett storslaget försök att skildra sitt lands historia med början i det traditionella klan- och stamsamhället fram till våra dagar. Huvudperson är Mandala Mankunku, vilket betyder ”den som störtar de mäktiga” en halvmytisk person som på ett sätt befinner sig utanför tiden, och vars intelligens och kunskapstörst driver honom att söka förstå världen och livet.

Genom honom får vi följa de dramatiska skeenden när de vita anländer till Afrika, hur landet brutalt koloniseras och exploateras, hur kolonisatörerna styr genom det klassiska knepet att söndra och härska, afrikanernas deltagande i andra världskriget, hur moderniseringsprocessen tar sin början, kolonialstyrets relativa liberalisering, självständighetskampen med oavhängigheten som kulmen, och tiden som självständig stat, där nya eliter tar över, korruptionen och våldet breder ut sig, och det finns inte längre någon plats för gamla hjältar som Mankunku.

Mot bakgrund av Dongalas levande historieskildring framstår det nyligen instiftade franska påbudet att i skolorna framhålla kolonialismens positiva sidor i ett löjets skimmer. Visst byggde man upp ett järnvägsnät i Kongo, men kanske så många som 20.000 afrikanska tvångsarbetare fick betala priset med sina liv. Exemplen kan mångfaldigas.

Historien berättas på ett språk som ligger sagan och myten nära. Det fungerar genomgående bra, även om boken är lite ojämn. Språket kan ibland bli en aning överlastat, och vissa partier tappar i berättartempo och tenderar att bli omständliga. Sådana invändningar är föga förvånande i ett projekt av så vidlyftiga ambitioner som Dongalas romanprojekt, men som ändå bär ända fram, och helheten måste betraktas som en fullträff.