I mitten av 1960-talet inledde den ett intensivt informations- och solidaritetsarbete och har organiserat såväl arbetsbrigader som studiekonferenser på Kuba för tusentals svenskar.

Men nu har LO-TCO:s biståndsnämnd beslutat att föreningen inte får delta med en monter, på det Internationella torget som organiseras i Göteborg, när Bok- och biblioteksmässan slår upp sina portar den 25-28 september. På fyra rader motiveras avslaget med att Svensk-kubanska ”stöder en diktatur”.
– Det är befängt. Svensk-kubanska föreningens verksamhet har en verklig folkrörelsekaraktär. Vi erkänner gärna att vi fullt ut stöder Kuba. Det innebär att vi bejakar de mänskliga rättigheterna. Vi läser FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och finner att Kuba uppfyller dem bättre än de flesta, säger Martin Österlin, ordförande i föreningen, till Flamman.
Det finns inte mycket kvar av Palmes Kubasolidaritet, menar Österlin och hänvisar till Olof Palmes besök 1975 på Kuba.
”På Kuba är revolutionen ännu inte två årtionden gammal. Men ni har ändå åstadkommit mycket. Kuba, ett blockerat land, intar på utbildningens och hälsovårdens område den första platsen i hela Latinamerika. Jag förstår den stolthet ni kubaner måste känna, när ni ser era barn gå i skolan, och de sjuka och gamla få vård.”
Så sa Olof Palme, Sveriges dåvarande statsminister. Han uttalade dem den 26 juni 1975 vid ett massmöte i Santiago de Cuba, när han som första statschef från en väststat besökte Kuba. Leveropen för vänskapen mellan Kuba och Sverige hördes från Palme, Fidel och hundratusentals kubaner som hade samlats.