Företag som vill lägga ner verksamhet i Sverige och flytta ut jobben möts snarare ned hjälp än stridsvilja från den svenska fackföreningsrörelsen. Enligt en sekelgammal facklig strategi gör man det billigt och lätt för företag att lägga ner sin verksamhet, för att på så sätt gynna en strukturomvandling, mot en mer konkurrenskraftig industri.
Det är billigare och mindre krångligt för Electrolux att sparka svenska arbetare än spanska och franska. Men allt fler kritiker menar att LO: s strategi är föråldrad och passade den gamla tidens strukturomvandling.
– Det här fungerade förr, när man bejakade nyttiga rationaliseringar som innebar att jobben flyttade inom Sveriges gränser. Man tillät andra sektorer att växa, och skapa arbeten. Idag har LO tagit framgångarna för den här strategin på 50- och 60-talet som bevis på att det fungerar för alltid, och fortsätter att tröska fram likadant, säger Göran Greider.
Istället borde LO i ljuset av kapitalets allt mer giriga företagsflyttar funderar på en ändrad strategi.
– Man har inte ens funderat på att kapitalet har förändrats och att man själva kanske skall byta strategi, säger Greider. Det finns gott om exempel idag på att rationell, vinstrik och modern produktion ändå läggs ner. Exemplet är fler, som Degerfors, Västervik, och Falun. Där borde det vara dyrare att lägga ner.
Men LO har inte tagit upp den stora diskussionen som skulle kunna finna återklang hos tusentals medlemmar ute i landet som står kvar med en dammsugare, när företaget lämnat orten, menar Greider.
– Det har inte varit diskussion över huvudtaget. På kongresser ibland eller bland enstaka medlemmar. Men centralt har man inte tagit medlemmarnas oro på allvar och visat att man bryr sig om frågan, utan lagt sig platt för kapitalet. Underlåtelsesynden menar jag är att man inte ens diskuterat frågan, varken centralt eller ute bland medlemmarna.

Gynnar samhällsomvandling
Men trots debatten om den nya kapitalismens girighet och jobbflytt till låglöneländer, tycker LO centralt inte att det finns skäl för en omvärdering av strategin. Den duger fortfarande, menar Håkan Löfgren på LO.
– Vi menar att vi fortfarande skall skynda på företagsnedläggningar, eftersom det gynnar en nyttig samhällsomvandling. Vår poäng är att inte hindra strukturomvandlingen, utan bygga upp gemensamma samhällssystem som skyddar arbetarna. Och eftersom det är samhället som gynnas av omvandlingen skall samhället också stå för kostnaderna för arbetare som blir utan jobb, genom de gemensamma försäkringarna.
Löfgren avfärdar rösterna mot för mer stridbar strategi från fackföreningsrörelsen, anpassad till det nya kapitalets nedläggningar.
– Visst kan man börja fundera på förändringar i strategin, om det finns nya typer av nedläggningar som handlar om redan rationaliserad industri, eller nedläggningar som görs av företag i rent protektionistiska syften, där man flyttar arbeten från ett land till ett annat. Men den typen av nedläggningar har faktiskt inte varit så omfattande att det leder till att vi omvärderar vår grundläggande strategi att påskynda strukturomvandlingen.
Förstår man på LO centralt inte medlemmar som är bittra och arga?
– Det gör vi absolut. Men den massflykt av arbeten som man påstår har skett existerar faktiskt inte. De nya mönstren i företagens nedläggningar är inte så stora att vi ändrar vår policy.

Låter sig kuvas
För Göran Greider handlar det inte bara om huruvida det finns mönster som är mer eller mindre tydliga, utan om en grundläggande tanke hos fackföreningsrörelsen.
Idag viker man sig och låter sig kuvas av en allt mer rationaliserad produktion, när det är just det nya kapitalets ordning som i själva verket skulle kunna vara fackens främsta vapen.
– Det LO missar, är att om man vill sätta hårt mot hårt, så har man enorma möjligheter idag. Man har makt just på grund av att produktionskedjorna i dagens företag är så slimmade. En arbetsnedläggning i dagens produktion skulle orsaka stora förluster för företagen. Kapitalet är enormt känsligt, och det ger facket en makt som man inte ens har tänkt på. Där har arbetarrörelsen ett övertag man inte utnyttjar, men som existerar i allra i högsta grad.