LO och Svenskt näringsliv, SN, har kommit överens om en rekommendation för hur arbetsmarknadens parter ska hantera frågan om utländska arbetsgivare som blir tillfälliga medlemmar i svenska arbetsgivarförbund. I måndags beslöt LO:s styrelse att anta det förslag som LO:s och SN:s förhandlare utarbetat efter att ha förhandlat sedan februari.
Beslutet togs under stark tidspress, eftersom rekommendationerna behövde vara klara innan Byggnads och Elektrikernas avtalsförhandlingar inleds i höst. LO:s avtalsråd avslog för några veckor sedan det då föreliggande förslaget, på grund av luddiga formuleringar. Men de skrivningar som var upphov till starkast konflikter kvarstår i det dokument som antagits.
Formulering kan hota lag
Ett av de omtvistade momenten i rekommendationerna, som nu blivit antaget, är formuleringen ”Dessa regler omfattar inte företag som på annat sätt är bundna av kollektivavtal för Sverige”. Bland medlemmarna i LO:s avtalsråd var det många som befarade att denna formulering skulle hota Lex Britannia, den lag som fastslår att svenska kollektivavtal gäller framför utländska avtal.
– Det är klart att vi hade velat ha en starkare skrivning, men nu får vi bara hoppas att arbetsgivarna tar sitt ansvar och inte kommer med några knepiga tolkningar. Annars lär den svenska arbetsmarknaden få stora problem i nästa avtalsrörelse, säger Ronny Wenngren, som emellertid framhåller att rekommendationerna trots allt bara är rekommendationer, och att det viktigaste fastställandet är att parterna ska förhandla.
Det han oroar sig mest över och det som varit den andra stora stötestenen i rekommendationerna är formuleringarna kring vad som händer om parterna inte kommer överens om löner. ”Förbunden ska beakta den existerande lönestrukturen i det utländska företaget” är en skrivning som orsakat en del rabalder. Den kan tolkas som att man ska ta hänsyn till strukturer som gör en viss lönedifferentiering baserad på kompetens och ansvar, men den kan också tolkas som att det är okej med löneskillnader grundade på hur lönenivån ser ut för exempelvis en lett som arbetar i Lettland.
Arbetsmarknaden illa ute
I rekommendationerna fastställs också att det först och främst är förbundsavtalens lönepolitiska principer som ska tillämpas, om arbetsgivare och fack i ett enskilt fall inte kommer överens om en lönenivå.
– Om det här öppnar upp för tillämpning av avtalens minimilöner så är det illa ute med den svenska arbetsmarknaden, framhåller Wenngren.
Hans eget förbund, Elektrikerna, skulle inte drabbas av en sådan tolkning – i likhet med Transport har de nämligen inga minimilöner inskrivna i sina avtal, utan praktiserar sedan nyligen istället så kallade generella lönepåslag. Men så gott som alla andra LO-förbund har minimilöner – vilka inte alls är tänkta att tillämpas, de då ligger långt under genomsnittlönen.
– Det som är positivt med denna oklarhet kring vad som gäller om man inte kommer överens om lönerna är att de andra förbunden kanske blir sporrade att hitta sina egna löneprinciper, säger Wenngren.
Och som det verkar blir pressen på förbunden allt större på denna punkt. I veckan gjorde byggarbetsgivarna ett utspel om att de vill införa lagstadgad minimilön.
