Det är alltid lite pinsamt att erkänna att man gillar Ulf Lundell. Särskilt som kvinna. Och feminist. Och under 25. Middagsdejt med surt rött vin och eftermiddagssol, plötsligt märker jag hur mannen ifråga stjäl Lundellcitat utan att uppge källan.
– Du vet det är som om jag har ett hål i bröstet som aldrig blir fyllt, säger han.
– Du kan din Lundell, svarar jag och sedan lägger vi alla andra samtalsämnen åt sidan.

Det är med Lundell som med oliver eller apelsinchoklad – man antingen älskar eller hatar fenomenet. I höst blir det särskilt påtagligt, med både Måns Ivarssons biografi på nära 1 000 sidor (Vill du ha din frihet får du ta den)och volymen med samlade sångtexter från 1975 till 2007. Vad får man då ut av denna tegelsten uppdelad i två volymer? Om man vill något mer än att sno citat för samtalsämnen på middagsdejter vill säga.
Till att börja med måste det påpekas att Sånger 1975-2007 är en ytterst påkostad och vacker utgåva. Bara fotografierna skulle i sig kunna vara föremål för en coffee table-bok. Att bläddra sig från pärm till pärm är att ge sig in på en intensiv resa i Uffe-land. ”En mans anteckningar längs vägen”, så beskriver han själv samlingen i förordet. Livskris på livskris, rusig lycka förbytt i saknad och vanmäktigt vemod. Högtflygande, om än medvetet naiva, drömmar om kvinnan som svar, sådär i allmänhet. Ingen kan som Lundell nagla nostalgin över en förlorad kärlek. Oftast poetiskt vackert som i ”Hatschepsuts tempel” eller ”Nästan ditt namn”, men lika gärna utan omskrivningar som i ”Vi kunde ha älskat”.

I det mycket omfattande förordet kan han naturligtvis inte låta bli att nämna ”fittstimsrevisionisterna”. Egentligen är det ganska ointressant om Lundell är feminist eller inte. Hans konstnärskap är alldeles för obstinat för att passa inom ramarna för något som helst politiskt begrepp. Och kanske ligger det för många årskullar emellan, för att Lundell egentligen, på lika villkor, ska kunna möta de kvinnor han inleder kärleksrelationer med. Den äldre mannens milda överseende gentemot den unga kvinna som är gränslöst förälskad i honom tycks mot hans vilja prägla förhållningssättet: ”du är så ung/och så obenägen/ att tro mej när jag talar om/hur svårt det kan va/du säjer att det är/upp till oss/om vi älskar varann så får vi det bra”. (”Tuff match” från skivan 12 sånger). ”Sånger 1975-2007” är ett utmärkt sällskap ledsna kvällar, men erbjuder också ett litet skönt tillbakalutat hopp.