Okategoriserade 21 september, 2011

M öppnar för mer MP-samarbete

Miljöpartiet kan komma att samarbeta allt mer med de borgerliga. För Moderaterna kan ett samarbete innebära att de knyter till sig ett starkt parti, men för de borgerliga småpartierna kan samarbetet bli mer av ett hot. <br /><br />

Miljöpartiet har redan gjort upp med regeringen om migrationspolitiken. Vilket har väckt stark kritik från framför allt Vänsterpartiet. Frågan är om MP kan komma att samarbeta med de borgerliga i fler frågor. Både Miljöpartiets språkrör och partiets ekonomisk-politiska talesperson Per Bolund, har i olika sammanhang antytt att möjligheten finns.
Även Anna Kinberg-Batra, gruppledare för Moderaternas riksdagsgrupp är öppen för samarbete.
– Vi har sagt att vi är öppna för fler överenskommelser med Miljöpartiet, men det måste vara i frågor som vi har förutsättningar att komma överens, säger hon till Flamman.
Hon tror det finns ”fler öppningar” än under förra hösten, i och med att det inte längre finns något rödgrönt samarbete. Men exakt vilka frågor vill hon inte spekulera i.
– Sådant som vi har diskuterat öppet är tjänstebeskattning och valfrihet i skolorna, men vi måste se vilka skarpa förslag som finns och det vet vi i början av oktober, då motionerna kommer in.
Hon tycker inte att Miljöpartiet konkurrerar med de mindre borgerliga partierna och påpekar att MP har varit tydligt med att det inte vill ingå i regering med alliansen.
Men kan det vara så att någon som kallar sig grön liberal börjar undra varför man ska rösta på Centerpartiet när Miljöpartiet finns?
– Jag definierar mig som både grön och liberal och jag är stolt över regeringssamarbetet. Det behöver inte finnas någon konflikt där.

Inte oväntat

Stig-Björn Ljunggren, professor i statsvetenskap, är inte särskilt förvånad över att Miljöpartiet skulle kunna samarbeta med regeringen.
– Om vi skruvar tillbaka historien har Miljöpartiet varit ganska tydligt med att det inte tillhör det röda blocket.
Han påminner om att Miljöpartiet för ungefär tre val sedan hade långtgående förhandlingar med de borgerliga mittenpartierna om att bilda regering.
– Sedan dess har Moderaterna förflyttat sig mer in mot mitten.
Stig-Björn Ljunggren menar att det var en stark anledning till att Mona Sahlin försökte binda upp främst Miljöpartiet utan Vänsterpartiet i samarbete inför förra valet.
Om Miljöpartiet inleder ett samarbete med regeringen utöver flyktingpolitiken kommer det i första hand att röra sig om att vara ett stödparti till en minoritetsregering.
Kan man tänka sig att det på längre sikt leder till att vi ser fem allianspartier?
– Nej, jag tror inte det blir fem allianspartier, utan i så fall kommer det nog att röra sig om ett samarbete mellan Moderaterna och Miljöpartiet och kanske något av de andra borgerliga partierna.
Att Moderaterna har kommit med inviter om samarbete med Miljöpartiet ger en signal till de övriga borgerliga partierna om att det finns andra politiska samarbeten. För M blir det ett sätt att bygga hegemoni, menar Ljunggren.
– Moderaterna vill inte bara förlita sig på några vacklande dvärgar.
En del av Miljöpartiets väljare definierar sig som någon slags vänster, kan partiet tappa de sympatisörerna om det samarbetar allt för tätt med de borgerliga?
– Vad som räknas som vänster håller på att förändras. Många storstadsbor ser sig som gröna och vänster, men de kan också ha intresse av näringslivsfrågor.

Konkurrens om KD:s väljarbas

Magnus Hagevi, statsvetare som forskar kring samband mellan religion och politik kan konstatera att allt fler kristna söker sig till Miljöpartiet.
– Det är i och för sig på en ganska låg nivå, eftersom Miljöpartiet tidigare har haft en underrepresentation av människor som besöker en kyrka regelbundet. Men man kan säga att KD har konkurrens från två håll om sin traditionella väljarbas, dels från Moderaterna och dels från Miljöpartiet. Det är ganska allvarligt för partiet.
Enligt Magnus Hagevi går traditionellt konservativt kristna till Moderaterna, medan till exempel aktiva inom Missionsförbundet eller Baptisterna i högre utsträckning röstar på Miljöpartiet. Orsakerna är flera men bland annat att det inte upplevs som att det är så stor skillnad mellan de borgerliga partierna.
Bland mer ”progressiva” frikyrkliga finns ett miljötänkande och en kritik mot konsumtionssamhället som ligger i linje med Miljöpartiet. Att Miljöpartiet kan tänkas samarbeta med regeringen ser inte heller han som konstigt.
– Regeringen måste ju samarbeta med någon och om de inte vill samarbeta med SD och inte kan komma överens med S eller V så ligger Miljöpartiet nära till hands.
Magnus Hagevi påpekar också att de nya språkrören ganska tydligt försökt positionera sig som mer fristående från det röda blocket. För Centerpartiet som kallar sig gröna liberaler och till viss del även Kristdemokraterna, som tidigare försökt profilera sig på miljöfrågor kan ett borgerligt samarbete med Miljöpartiet bli marigt.
– Bland de borgerliga partierna känner sig nog Centern hotad av ett samarbete med Miljöpartiet.
Om MP knyts mer till den borgerliga alliansen kan det också öppna för att fler borgerligt sinnade väljare som idag tvekar inför att rösta på dem hellre kan tänka sig att rösta på Miljöpartiet.

Nyheter 08 mars, 2026

De stöttar Irans regering: ”Vänstern har fallit för grymhetspropaganda”

Den iranska flaggan med ”tulpanen” hölls upp av flera deltagare i fredagens demonstration. Flaggan, vars centrala emblem är en stiliserad variant av ordet ”allah”, infördes efter den islamiska revolutionen 1979. Foto: Florian Schroetter/AP & Antiimperialistisk aktion Stockholm/Instagram.

Gruppen Antiimperialistisk aktion går ut med sitt fulla stöd till Irans auktoritära regering – och uppmanar övriga vänstern att göra detsamma. ”Att ifrågasätta den iranska regeringens legitimitet gör imperialismen en tjänst”, säger talespersonen Tesfaye Woubshet Ayele till Flamman.

”Bekämpa USA-imperialismen”, löd texten på den stora banderoll som frontade fredagens demonstration genom centrala Stockholm. 

Tåget arrangerades i protest mot USA:s och Israels bombningar av Iran och mordet på landets statsöverhuvud Ali Khamenei, som styrt Iran auktoritärt sedan 1989. I tåget höll flera av deltagarna i den variant av den iranska flaggan som infördes efter revolutionen 1979. Även porträtt av Khamenei hölls upp av deltagare.

Bland de grupper som deltog i demonstrationen fanns marxist-leninistiska RKU, trotskistiska RKP och den relativt nybildade gruppen Antiimperialistisk aktion.

– Vi protesterade mot det brutala krig som USA och Israel har inlett mot Iran och Libanon, säger Tesfaye Woubshet Ayele, medlem i den sistnämnda organisationen.

Antiimperialistisk aktion lade strax efter demonstrationen upp ett inlägg där de uttryckte sitt helhjärtade stöd för Iran.

”Vi bekräftar vårt fulla stöd för den Islamiska republiken Iran och folket och motståndet i Libanon, medan de konfronterar imperialismen och säkrar sin omistliga rätt till självförsvar”, skriver de i inlägget på Instagram, som är sampublicerat med fyra andra konton.

Inlägget har under helgen väckt stark kritik. ”Stöttar ni despoti, könsapartheid och systematisk repression så hör ni inte hemma i den här kampen”, skriver en person. Andra skriver att de är emot USA:s och Israels bombningar, men att den iranska regeringen är lika våldsam. Tesfaye Woubshet Ayele försvarar dock formuleringen:

– Som antiimperialistiska vänsteraktivister måste vi acceptera de materiella förhållandena på plats. Just nu är det den iranska regeringen, det vill säga Islamiska republiken Iran, som försvarar Irans suveränitet mot USA:s och Israels aggression, säger han till Flamman.

Han säger att angreppet från Israel och USA är en konsekvens av Irans ”orubbliga stöd” till den så kallade Motståndsaxeln – libanesiska Hizbollah, de jemenitiska huthirebellerna, Hamas med allierade organisationer samt tidigare även Assads styre i Syrien.

– Vi stöder Iran och dess regering i dess rättmätiga sak att försvara landets nationella suveränitet och dess stöd till regionens antiimperialistiska motstånd.

Antiimperialistisk aktion bildades under sommaren 2025. De beskriver sig som en studentförening, och är representerade i Stockholms universitets kårfullmäktige. Två medlemmar i Antiimperialistisk aktion sitter även i styrelsen för den nybildade studentföreningen Framtidens vänster – studenterna.

Gruppen har bland annat uppmärksammats i samband med att de avbröt ett seminarium om akademisk frihet vid Uppsala universitet i höstas, i protest mot att seminariet saknade punkter om palestinska akademikers situation.

Gruppen deltog också vid den uppmärksammade protesten mot en föreläsning av en tidigare israelisk soldat vid det judiska kulturcentret Bajit i Stockholm, och utsattes för ett misstänkt ofredande då en förbipasserande spottade på dem.

Under de senaste veckorna har de tagit tydlig ställning för Irans regering, bland annat i två debattartiklar i tidningen Internationalen.

”Iran är USA:s och Israels främsta mål på grund av sina emancipatoriska egenskaper, sitt motstånd mot imperialistisk dominans och stöld av resurser”, skriver de i en av artiklarna.

Den islamiska republiken Iran har under sin existens slagit ned hårt mot flera folkliga uppror, senast i början av året då regeringsstyrkor dödade tusentals människor. Den iranska regeringen har själva gått ut med drygt 3 000 dödsoffer, men FN:s experter räknar med att tiotusentals människor kan ha dödats under de blodiga dygnen.

Hösten 2022 ägde liknande massprotester rum efter att den unga kurdiska kvinnan Mahsa Amini misshandlats till döds i ett häkte i Teheran, efter att ha visat sig på offentlig plats utan den obligatoriska hijaben. Vid de efterföljande protesterna dödades hundratals personer.

Är det inte möjligt att stå upp för folkrätten utan att stötta den iranska staten?

– Det är en helt olämpligt diskussion när iranier bombas, lemlästas och dödas av utländska imperialistiska makter. Att ifrågasätta den iranska regeringens legitimitet och kräva dess fall just nu, när Iran utsätts för ett oprovocerat militärt angrepp, är att göra imperialismen och dess propaganda en tjänst.

– Om folk ständigt får höra olika skäl till varför Irans regering är illegitim och bör störtas, blir det mycket svårt att mobilisera människor mot kriget mot Iran. Vi såg samma typ av grymhetspropaganda precis före Irakkriget och bombningarna av Libyen, och det är sorgligt att se stora delar av vänstern falla för det igen.

Flera profiler inom den svenska vänstern har under de senaste veckorna gått ut med kritik mot den iranska regeringen, både innan och efter att USA och Israel i strid mot folkrätten attackerade landet. ”Mina första glädjetårar i går var för mammas kusiner som aset avrättade”, skrev Daniel Riazat, ordförande i Framtidens vänster, på Instagram två dagar efter Khameneis död.

Vad tänker ni om att den breda vänstern gått ut med kritik mot Irans regering?

– Det är sorgligt att antiimperialistisk solidaritet i stort sett har försvunnit från den svenska vänstern. Hur långt det här landet har fallit sedan den internationella solidaritetens dagar på 60- och 70-talen, sedan Olof Palmes tid.

Vilken framtid hoppas Antiimperialistisk aktion på för Iran?

– Vi hoppas på ett självständigt och suveränt Iran. Ett Iran som inte stryps av sanktioner. Ett Iran som inte bombas av Israel och USA. Ett Iran där imperialistiska krafter saknar inflytande.

Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 08 mars, 2026

Sergels skulpturer drabbar mig som viagra

”Faunen” har just vaknat. Ett verk Sergel påbörjade som 30-åring i Rom. Foto: Nationalmuseum.

Att Nationalmuseum öppnar en utställning med ärkeklassicisten Sergel låter som Tidö-fjäsk. I själva verket var han en nyskapande snuskrebell som förkastade auktoritär stelhet och som ständigt sökte de de mänskligaste konflikterna och begären.

Han föddes som nepobaby i närheten av Hötorget, var granne till Gustav III:s favoritmålare och spåddes att ta över efter pappas jobb som ”pärlstickare”, ett hantverksyrke för karlar, alltså broderare. Genom att hänga över axeln i målarateljén blev han en skicklig tecknare och banan som kunglig hovleverantör var som snitslad. Tajmingen för svenska konstnärer var perfekt, när hovet äntligen började storsatsa på inhemsk produktion och sponsra utbildningsresor söderut. 

Ändå fick Sverige underbarnet Tobias Sergel (1740–1814) något de först inte efterfrågat. Sedan älskades han ihjäl, vilket fick till följd att han än i dag är okänd internationellt. Till sist blev han belönad med att få ge namn åt det mest sterila och skitiga torg en huvudstad kan straffas med. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Okategoriserade 08 mars, 2026

”Jag vill inte att Ukraina bara ska förknippas med krig”

Konstnären Alexandra Ravskaja kom till Sverige från Odessa i december 2022 och är aktuell i grupputställningen Drömmar och hopp på Södertälje konsthall – samt på Flammans omslag med verket ”Flyglarm”, från 2023. 

Berätta om när du och din man Alexander gömde er undan Rysslands bombningar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 07 mars, 2026

SVT: s ”Mammor” får mig att aldrig vilja föda barn

Mammor gör det än mer rimligt att förbli barnlös, menar skribenten. Foto: SVT.

Efter allt tjat från politiker om att vi unga kvinnor föder för få barn hoppar SVT på kärnfamiljstrenden med serien Mammor. För det är såklart vårt fel. 

Med ett gäng influerare hoppas SVT kunna nå unga kvinnor och – antar jag – inspirera dem till att skaffa barn. Jag som varken är särskilt intresserad av barn eller influerare, klickade mig ändå in på serien när jag låg hemma sjuk häromveckan. Fråga mig inte varför. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 07 mars, 2026

Lapidus är för kär i sina stereotyper

Brottslingen och hans advokat. Ann Heberlein hade önskat mer av en modern advokatserie. Foto: SVT.

Advokaterna är snygga, kontoren dyra och kvinnorna schabloner. Jens Lapidus juristthriller Hundarna gör inget nytt av en uttjatad miljö.

Det görs inte tv-serier om alla yrken. Hur ofta kretsar en komedi runt en förskollärare? När utspelar sig ett drama på ett kommunkontor i en mellanstor stad, med kommunikatörer och strateger i bärande roller? Hur många thrillers utspelar sig i hemtjänsten på landsbygden?

Filmer och tv-serier om läkare och advokater i storstan går det däremot 13 på dussinet. Nu har SVT släppt ännu en advokatserie, Hundarna, efter en idé av juristen och författaren Jens Lapidus. Lapidus slog igenom med Snabba cash för 20 år sedan och har därefter skildrat gängkriminaliteten, ur de kriminellas perspektiv i flera böcker.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 06 mars, 2026

Ann Heberlein – du är förlåten!

Författaren Ann Heberlein gästade Flammans tv-program Grillen.

Har du sett att Ann Heberlein är ny skribent i Flamman?

Hon har skrivit med den äran – om överklasshedonism, Epstein och Gisèle Pelicot.

I går intervjuade jag henne i vårt tv-program Grillen, där hon förklarade varför hon är besviken på den moderata regering som hon själv röstade fram. Fram till 2024 var hon stabschef för Moderaterna i region Skåne och hon har skrivit flera böcker, senast Moraliskt kapital.

Där citerade hon oväntat nog Flamman flera gånger, inte minst vårt temanummer om 2014 års identitetspolitiska yra. Hon skriver där att det i dag framför allt är högern som vill vinna status genom att signalera (ond) moral – nu senast genom irrationella och hjärtlösa tonårsutvisningar.

Jag vågar dessutom påstå att en ångerfull text av en borgerlig skribent som Ann Heberlein gör större skillnad än tio Tidökritiska texter i vänsterpressen.

Många har glatts över hennes texter. Men en handfull av er har också grymtat. Ska man verkligen förlåta någon så enkelt för att ha röstat på Tidöregeringen? Andra menar att hon borde ha förstått vilken rörelse hon stödde. ”Hur kunde Ann Heberlein inte se högerns lögner tidigare”, undrar Lotta Ilona Häyrynen i Dagens ETC. ”Det här var nämligen visst vad ni röstade på. Vi har förklarat det för er hela tiden.”

Jag har flera invändningar mot det resonemanget.

Hur stängd man ska vara inför möjligheten att man själv har fel ibland?

Och hur ska man bli fler om man inte låter människor ändra sig? Inga jämförelser i övrigt men jag skulle trycka texter av en nazist som ändrat åsikt. Hur intressant vore inte det perspektivet för våra socialistiska (och andra) läsare?

Om vänstern ska vinna måste vi släppa instinkten att mästra. När någon vill ansluta borde vi i stället dra fram en stol och säga: ”Välkommen, berätta vad du har varit med om.”

Jag vågar dessutom påstå att en ångerfull text av en borgerlig skribent som Ann Heberlein gör större skillnad än tio Tidökritiska texter i vänsterpressen. Som hon säger i Grillen uttrycker hon något som många högerväljare också tänker, men ännu inte vågat säga. En majoritet av deras väljare tycker att utvisningarna har gått för långt, nu när konsekvenserna av hastigt genomdrivna reformer har blivit tydliga.

Visst kan man säga: ”Vad var det vi sade?” Men ännu bättre är kanske att säga: ”Så fint att ni tänkt om, nu fixar vi det här tillsammans.”

Läs mer

I nästa Grillen gästas vi av Fredrik Kopsch, en annan avhoppare som rentav sagt att han inte längre kan kalla sig höger. Det misstänker jag att han fortfarande är, men hans perspektiv i nya boken Utvisad är intressant.

Håller du med mig om förlåtelse? Har du förslag på gäster till Grillen?

Glöm inte att prenumerera, om du inte redan gör det.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 06 mars, 2026

Regeringen pressas om tonårsutvisningar: ”Måste gå från ord till handling”

Annika Hirvonen (MP), migrationspolitisk talesperson för Miljöpartiet, och Tony Haddou (V), migrationspolitisk talesperson för Vänsterpartiet vid pressträffen för tre veckor sedan. Foto: Henrik Montgomery / TT

Efter Åkessons utspel om tonårsutvisningar är det hög tid för riksdagen att rösta om ett stopp, menar Annika Hirvonen (MP) och Tony Haddou (V). ”Vi släpper inte det här”, säger Annika Hirvonen till Flamman.

– Nu får det räcka med ord, säger Tony Haddou, migrationspolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

Tillsammans med miljöpartisten Annika Hirvonen lägger han i dag fram en så kallad ”motion av särskild händelse”. Målet: att få riksdagen att ”så fort som möjligt” stoppa de uppmärksammade tonårsutvisningarna.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 06 mars, 2026

Joel Halldorf: Gud är tillbaka på fotbollsplanen

Statyn Kristus Frälsaren i Rio de Janeiro lyses upp med en bild av Pelés brasilianska tröja. Foto: Bruna Prado/AP/TT.

Religion letade sig sällan in i det radhusområde där jag växte upp. Men det fanns undantag i 1980-talets supersekulära Sverige. Under fotbolls-VM såg vi fromma sydeuropeiska spelare som korsade sig under matcherna. 

Det blev, precis som finter och målgester, något att ta efter: en del av oss började slå ett korstecken över bröstet innan vi tog en straff eller klev in på planen. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 05 mars, 2026

Kriget mot Iran kan sluta i landets sönderfall

En herdepojke lämnar en oexploderad iransk missil som landat på ett fält utanför Qamishli i östra Syrien den 4 mars 2026. Foto: Baderkhan Ahmad/AP.

Irak, Libyen, Afghanistan: regimskiften som skulle skapa demokrati har i stället lett till kaos. I Irans fall riskerar kriget att spränga upp landet i etniska konflikter, enorma dödstal och en flyktingkris som får Syrien att blekna.

”Till Irans stora och stolta folk vill jag i kväll säga att er frihets timme är inne.” Med de orden inledde Donald Trump tillsammans med Israel ett nytt krig mot Iran.

Till skillnad från bombningarna 2025, är den amerikansk-israeliska koalitionens uttalade mål regimskifte i Iran. Det har fått en del exiliranier och andra regimkritiker att välkomna kriget. Förhoppningen är att det ska leda till frihet och demokrati. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 05 mars, 2026

I kulturministerns värld borde Louvren vara en Joe & the Juice

Under Parisa Liljestrands ledning har pengar till kulturen varit som att svära i kyrkan, menar skribenten.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Världskulturmuseerna planerar att säga upp hyresavtalen för Medelhavsmuseet och Östasiatiska museet inför 2027 efter att Statens fastighetsverk gått fram med kraftigt höjda hyror, bland annat en 57-procentig ökning för Etnografiska museet motsvarande över 12 miljoner kronor extra per år.

Bakgrunden till hyreshöjningarna är modellen med så kallad marknadshyra, där statliga fastigheter ska hyras ut till villkor som motsvarar vad en privat aktör skulle ta ut. 

Det innebär att även statliga museer måste bära kraftigt höjda hyror när fastighetsvärdena stiger, trots att både hyresvärd och hyresgäst i praktiken är offentliga aktörer. Modellen försvaras ofta med hänvisning till EU:s statsstödsregler, som förbjuder att offentliga verksamheter gynnas genom subventionerade hyror som kan snedvrida konkurrensen. Resultatet blir ett system där kulturinstitutioner pressas till bristningsgränsen av en intern marknadslogik som i grunden är politiskt beslutad.

Effekten för kultursuktande svenskar är förstås kännbar. Under de senaste åren har regeringen kraftigt minskat kulturbudgeten och stramat åt anslagen till statliga museer, vilket har lett till att många institutioner tvingas dra ner på personal, utställningar och öppettider. När staten nu dessutom chockhöjer hyrorna riskerar några av våra finaste museer − etablerade av och för allmänheten − att tvingas bomma igen. 

Under kulturminister Parisa Liljestrands ledning har pengar till kulturen varit som att svära i kyrkan. Det har skapat en situation där museer, teatrar, symfoniorkestrar och det stora fria kulturlivet går på knäna. I Moderaternas kulturrevolution finns inget högre värde än det fria företagandets jakt på vinst. Kulturen är inte en självklar del av välfärden, utan endast ytterligare en arena där man kan tjäna pengar. Varje projekt ska bära sig självt, ty marknaden är den enda måttstock som en moderat känner till. Minister Liljestrand förbiser helt att kultur inte bara är underhållning och intäkter, utan en bärande pelare för en livskraftig demokrati och ett rikt samhällsliv.

Sedan tidigare har Dansmuseet i Stockholm tvingats stänga sin utställningslokal på grund av höjda hyror och bristande statliga medel. Tidö-regeringens tre år vid makten har inneburit ett veritabelt stålbad för många kulturverksamheter. Om Moderaternas kulturrevolution tillåts fortgå så kommer det inte stanna här. Fler teatrar, scener och museer kommer vräkas eller tvingas stänga igen. 

För i Parisa Liljestrands värld hade Louvren lika gärna kunnat vara ett Joe & the Juice. Istället för att lära dig mer om Leonardo da Vincis Mona-Lisa kan du få köpa en Green Glow hälsosmoothie för 89,90 kronor. Varför inte hyra ut Akropolis till Daniel Ek − en fantastisk plats för Spotifys nya huvudkontor? Kanske kan det Sixtinska kapellet i Rom bli ett nytt Tesla showroom? Det borgerliga föraktet för kultur och kulturarbetare vet inga gränser. 

Marknadshyrorna för kulturen är ett typiskt svenskt problem. Ingen annanstans i Europa ser de ut så här. Louvren ägs till exempel av den franska staten och museet drivs som en offentlig institution under kulturdepartementet och hyr inte sina lokaler på marknadsprinciper som i Sverige. Så nästa gång du är i Paris och undrar hur fransoserna kan ha så fina saker; det är för att de värdesätter att äga och förvalta viktiga tillgångar tillsammans. 

Om vi vill vara ett land med ett levande kulturliv och tillgängliga museer måste vi sluta behandla kultur som en vara på börsen. Vi behöver statligt ägande, rimliga hyror och långsiktiga statliga anslag som ger museer, teatrar och konstinstitutioner förutsägbarhet. 

Om Parisa Liljestrands kulturrevolution får fortsätta kommer vi snart stå utanför våra vackra gamla museer med en Green Glow hälsosmoothie i handen och fråga oss själva: Vart tog all konst och historia vägen?

Diskutera på forumet (0 svar)