Okategoriserade 09 mars, 2006

Maffiastaten vinner mark i Colombia

Sverige ger flera miljoner kronor till inlemmandeprocessen av de paramilitära grupperna. <br /> - Vill man få till stånd en fredsbyggande process måste man ibland betala ett visst pris, säger utrikesminister Laila Freivalds.

På söndag den 12 mars går colombianerna till val för att välja senat och representanthus. De röstar i ett land där paramilitären hämtar makt från den lukrativa knarkhandeln, och där president Alvaro Uribe själv för inte länge sedan registrerats som medhjälpare till den så kallade Medellínkartellen.
Paramilitärernas blodiga verksamhet. Det är vad svenska och västliga massmedia har koncentrerat sig på. Men paramilitären har framför allt en materiell ekonomisk bakgrund. I första hand handlar det om en narkotikahandel av enorma mått där politiker, polis, militär och affärsmän är inblandade. Hela norra Colombia – med sin halvfeodala struktur med land- och boskapsägare, multinationella företag, stads- och länsfullmäktige – ligger under paramilitär kontroll. Statliga organ, som säkerhetspolis och tull, har infiltrerats och avlönas av paramilitärerna, som skeppar ut knarket från hamnstäder som Barranquilla, Cartagena eller Santa Marta. När detta avslöjats har generaler och säkerhetschefer tvingats avgå.

Enligt rapporter från Colombias riksrevisionsverk har dessa narcoparas lagt under sig uppåt fem miljoner hektar mark. Det är områden som de stulit eller köpt upp med vapenhot. Uppåt tre miljoner bönder har fördrivits från sina hem av grupper som los mochacabezas, halshuggarna, fruktade för att spelar fotboll med huvudena från sina offer. Colombia framträder alltmer som en ”para-stat” som de sicilianska maffiabaronerna bara kunnat fantisera om. Det är huruvida denna ”para-stat” ska institutionaliseras, som valet mycket handlar om på söndag.
Val i Colombia är i allmänhet en fars, där majoriteten av befolkningen aldrig går till valurnan. Den största dagstidningen El Tiempo, som ägs av Uribes vicepresident Francisco Santos, kunde 2004 konstatera att det i flera län och städer i norra Colombia bara fanns en kandidat i valet 2002 – en person som paramilitärerna hade utsett. Mot den vågade ingen ställa upp, för det betydde att skriva under sin dödsdom.
Vid kongressvalen den 10 mars 2002, intog representanter för AUC, Autodefensas Unidas de Colombia, var tredje stol i kongressen, enligt Salvatore Mancuso och Vicente Castaño, två av de främsta paramilitära ledarna i Colombia. Sedan dess, och under president Alvaro Uribes mandat (under samma period) har AUC:s inflytande snarare ökat än minskat, trots den påstådda fredsprocessen. AUC:s karaktär som en maffia har allt mer utkristalliserats. Nu vill paramilitärerna legalisera makten via lagen ”Rättvisa och fred” – som av Amnesty International döpts om till ”Lagen om straffrihet”.

Omedelbart efter installationen av Uribe på presidentposten i augusti 2002, gick AUC ut och förklarade att de ville lägga ner vapnen och inleda en fredsprocess. Någon politisk agenda har inte diskuterats eftersom paramilitärerna aldrig har rest sig i vapen mot staten, som gerillan har gjort. Samtalen har i stället handlat om hur mycket av de paramilitära chefernas tillgångar som ska kunna behållas, utan att det väcker alltför mycket anstöt i Colombia och i utlandet. De elva paramilitära ledarna, som förhandlar med Uribe i den lilla byn San Fe de Ralito, är alla blodbesudlade herrar – inblandade i de största kokainkarteller Colombia skådat, inklusive Medellín- och Calikartellen.
Många av de fysiska personerna ba­kom paramilitärernas 35 procent i kongressen, har under det senaste halvåret avslöjats. Två av de synliga paramilitärerna i parlamentet har varit Rocio Arias och Eleonora Pineda. Under tre år har de båda kvinnorna gått i skytteltrafik i kvarteret mellan kongressen och presidentpalatset i, som Rocio Arias säger, sina uppdrag som Uribe gett dem för att förhandla med paramilitärerna. Men nu, när de utfört sina uppdrag, är de förbrukade.

De bägge var, tills för en månad sedan, uppsatta på vallistorna hos Colombia Democratica, ett av tolv olika Uribe-partier som leds av Uribes kusin, senatorn Mario Uribe. Arias hade till och med satsat över 130.000 USD för partiets valkampanj. Men när Mario Uribe fick signaler från USA-ambassaden, om att hans tioårsvisum skulle sägas upp om han upplät plats för de två kvinnorna, beklagade president och kusin Uribe och sparkade dem. Men Arias, Pineda och ett tiotal andra kongressledamöter, som avslöjats som paramilitärer, erbjöds plats i andra Uribe-partier med redan skandaliserade huvudpersoner.
”Jag vet inte hur många politiska kadaver Uribe ska lämna bakom sig”, skrev Salud Hernandez, reporter för den spanska högertidningen El Mundo, den 5 februari i dagstidningen El Tiempo. Hon utmålar Uribe som en listig, slibbig räv som, i likhet med sin uppdragsgivare i USA, ”bara har intressen, inga vänner”. Som en slutkläm ställer hon den besvärande frågan:
”Självaste Presidenten står i blickpunkten för Imperiet. DEA (United States Drug Enforcement Administration, reds. anm.) kräver information av dem som ska utvisas till USA om Uribes förbindelser med paramilitärer och narkotikamaffian. Varför vill dessa herrar ha denna information?”
President Uribe registrerades i början av 1990-talet av DEA och Pentagon som nummer 82, på en lista över personer som stod i tjänst hos Medellínkartellen och Pablo Escobar. Hela familjeträdet Uribe är fullt av personer med anknytning till Medellínkartellen och AUC. Därför spekuleras det i Bogotá om att Uribes dagar är räknade.
Mycket talar för det. William Wood, USA:s ambassadör i Bogotá, sa den 16 december att han offentligt skulle be Uribe att vidta alla åtgärder för att stoppa paramilitärernas deltagande i valet den 12 mars. Uribe gick i taket.
– Plan Colombia kan inte användas som murbräcka av USA för att utöva påtryckningar mot vårt land.
Inför öppen ridå utspelades vad alla i Colombia vet: Uribes stöd för en ”militär lösning” mot gerillan, via Plan Colombia och Plan Patriota, kostar landet dess nationella suveränitet. Paramilitärerna, som var Uribes fysiska stormtrupp vid valet 2002, har vuxit ut till en cancersvulst i det colombianska samhället. Men både Uribe och USA har andra uppgifter för paramilitärerna, bland annat som nya ”Contras”1) mot den politiska processen i Venezuela.
Idag anklagar ledarna för det största partiet i Colombia, liberalerna, Uribe för att ha ”paramilitariserat” Colombia.
– Vi befinner oss i en mycket farlig legaliseringsprocess av en makt, en ekonomi och en territoriell kontroll /…/ och en infogning av maffian. Ty bakom denna återfinns personer, vars huvudsakliga verksamhet har varit narkotikahandel, inte paramilitarism.
Orden fälldes den 19 februari, av Cesar Gaviria i en tv-debatt i City-tv, också den ägd av vicepresidenten. Gaviria var Colombias president 1990-1994, han är hedersordförande för liberalerna och var generalsekreterare för OAS 2001-2005.

Sverige ger sedan två år flera miljoner kronor till Organization of American States, OAS, för dess inlemmandeprocess av de paramilitära grupperna. Men mer än ett ekonomiskt stöd har Uribe utnyttjat detta som ett politiskt stöd till sig själv. Det har väckt förundran bland människorättsorganisationer och förakt från fackföreningar och vänster i Colombia. Hos gerillan har Sveriges regering diskvalificerat sig för en kommande fredsprocess.
– Vill man få till stånd en fredsbyggande process måste man ibland betala ett visst pris, sa utrikesminister Laila Freivalds, i en interpellationsdebatt med vänsterpartiets Alice Åström den 21 februari2).
När Åström hävdade att de paramilitära grupperna fortsätter att utöva terror, med mord och massakrer på civilbefolkningen, trots att de befinner sig i en ”fredsprocess”, vände Freivalds på steken.
– När det gäller att det fortsatt förekommer våld där ska det inte heller uteslutas att det finns en koppling till det faktum att det fortfarande är gerillagrupper av olika slag som verkar där.
Åström kontrade och hänvisade till en rad nya rapporter, och menade att hela OAS’ projekt har misslyckats, vilket Freivalds avvisade.
Men den 1 mars kunde El Tiempo konstatera att OAS överväger att dra sig ur hela projektet, eftersom paramilitärerna fortsätter sin brottsliga verksamhet.
Den 2 mars berättade samma tidning att den paramilitära ledaren Rodrigo Tovar Pupo, alias ”Jorge 40”, reste genom det nordiga länet Cesar. Han reste i sällskap med länsguvernören Hernando Molina, en erkänd paramilitär; borgmästaren i miljonstaden Valledupar och kusin till ”Jorge 40”, Ciro Pupo Castro, samt prominenta lokal- och länspolitiker. Även den lokale polismästaren i en av städerna deltog i rundturen. ”Jorge 40” är en av de mest blodbesudlade paramilitära ledarna, med flera tusen offer på sitt samvete. Han styr från Sierra Nevada kokainproduktionen som skeppas ut från de karibiska hamnarna.
Tiken ”Canela” bekräftade anklagelserna och spårade upp 21 av ”Jorge 40:s” offer, de flesta bananarbetare3). De hade styckats och avrättats av dödsskvadroner. ”Jorge 40” leder ”Bloque Norte”, som i dagarna ska ansluta sig till den svenskstödda ”fredsprocessen”.
I södra Colombia, i länet Putumayo, pekades länsguvernör Carlos Palacios ut som allierad till de paramilitära grupperna. Dessa stödde och finansierade hans valkampanj 2003, uppgav paramilitärernas ”politiska språkrör” Ernesto Baez till El Tiempo den 2 mars.
Som om detta inte vore nog, avslöjas nu ett bokstavligt massmord i en region med ett par hundratusen invånare. Rodrigo Mercado Pelufo, alias ”Cadena”, är paramilitärernas ledare i länet Sucre och en av dem som deltog i samtalen med regeringen Uribe i byn San Fe de Ralito. Men han var för blodbesudlad för att undgå straff och är idag ”försvunnen”.
El Palmar heter ”Cadenas” gård, där han tog emot länspolitiker och militärer. På gården grävs det nu för fullt – inte för att odla majs utan för att hitta kropparna från några av de 2.000 bönder, som har försvunnit sedan 1998 kring staden San Onofre. Ett hundratal massgravar har grävts upp med hundratals kroppar i.
På gården festades det. Bland de prominenta gästerna återfanns länspolischefen Norman León Arango. Han utsågs av president Uribe till militärattaché på Colombias ambassad i Paris. Den förre länsguvernören, Salvador Arana, var också en person med en stående inbjudan hos ”Cadenas”. Arana utsågs av Uribe till Colombias ambassadör i Chile.
I länet Sucre har Uribes ”demokratiska säkerhetspolitik” lett till massarresteranden av bönder i tusental, anklagade för att samarbeta med Farc-gerillan. Men massmördaren ”Cadena” greps aldrig.
I ett tal den 7 februari i år, offentliggjorde president Uribe att de 20.000 paramilitärerna ska inlemmas i den nationella polisen. Det är alltså gårdagens mördare, som imorgon ska garantera liv och lem för anhöriga till de 2.000 mördade i San Onofre och tiotusentals andra offer för den paramilitära terrorn.

Inrikes 14 januari, 2026

Nu ska myndigheterna AI-anpassas: ”Olyckligt att hamna efter”

Kepsprydd Fredrik Viksten, teknisk chef på Linköpings universitet, pratar AI Sweden och myndighets-Sverige i Almedalen 2024. Foto: Anders Wiklund/TT.

Över hundra myndigheter har fått i uppdrag att öka användningen av AI, för att ta den offentliga sektorn in i en ny era. Flamman tar tempen på trevande satsningar, och bristande insyn – men också en vision om att göra Europa suveränt mot omvärlden.

Få brinner för AI som civilministern och kristdemokraten Erik Slottner. Han lägger halva sin arbetstid på digitaliseringsfrågor – som en planerad ”medborgarapp”, som ska funka som universell kontaktväg till den offentliga sektorn.

– Oavsett om man behöver hjälp med förskoleplats, plats på särskilt boende eller tillstånd för alkoholservering. Detta skulle förenkla ordentligt, menade han på en presskonferens i maj 2025.

– Om jag får rangordna våra prioriterade åtgärder ligger denna högt upp.

När han pratar med P3 Nyheter om att över hundra myndigheter får i regeringsuppdrag att använda sig mer av AI-teknologi 2026 förtydligar han vad som kommer ske om de inte gör det:

– Ett ”straff” får man ju inte, men ja: en allvarlig anmärkning av ansvarigt statsråd, i de uppföljande dialoger som görs.

Även universitet och högskolor ska ”redovisa hur de arbetar med att utveckla utbildningsutbudet avseende AI, samt insatser för att integrera AI-inslag i utbildningar”. Bland hundratalet myndigheter finns även sådana som hanterar stora mängder känslig data – som Brottsoffermyndigheten, Polisen och Migrationsverket. 

På den sistnämnda myndigheten köpte digitaliserings- och utvecklingsenheten nyligen in 150 licenser på ett tolv månaders testkontrakt, av världens mest använda AI-verktyg – amerikanska Open AI:s Chat GPT. 

Testerna ska göras på ”helt öppen extern okänslig information”, som offentlig landinformation, samt för att göra Migrationsverkets kommunikation mer ”effektiv, kreativ och datadriven”. Rättsavdelningen vill utvärdera möjligheten att med AI ”sammanfatta de viktigaste punkterna i en dom, med en motivering om varför domstolen kom till denna slutsats”, för att ”förtydliga och förenkla arbetet med våra vägledningar”.

Ledning. Civil- och digitaliseringsminister Erik Slottner (KD) på prisutdelningen för Google-sponsrade ”Prompt-SM”. Foto: Viktoria Bank/TT.

”Många av våra ’systerenheter’ på andra länders migrationsmyndigheter har redan kommit långt i användandet av dylika verktyg, och det känns lite olyckligt att hamna långt efter”, skriver hon till Flamman.

Exakt vad Migrationsverket betalat för licenserna är hemligt. Myndigheten ”finner att utlämnande av uppgifter avseende offererande à-priser väsentligt skulle skada anbudsgivarnas ekonomiska intressen”, och skriver att Open AI ”begärt sekretess för samtliga handlingar”. 

”Migrationsverket bedömer att det finns särskild anledning att anta att bolaget kan komma att lida skada i konkurrenshänseende om uppgiften röjs”, står i samma dokument.

Flamman har även försökt begära ut den informationssäkerhetsanalys som myndighetens it-säkerhetsavdelning utfört inför upphandlingen. Denna har Migrationsverket inte lämnat ut alls, med hänvisning till informationssekretess.

Exakt hur Sveriges myndigheter ska använda mer AI framgår inte tydligt, berättar SR:s Evelina Galli. Det viktiga är, enligt uppdraget, ”att de blir bättre på det”.

Rapporter om hur flera myndigheters AI-satsningar gått hittills tyder på att det kan behövas. Strax innan lucia arbetsbefriades tre chefer på Arbetsförmedlingen, efter upprepade visselblåsningar internt om ”vissa oegentligheter eller säkerhetsbrister”. Boven i dramat visar sig vara ett kinesiskt Chat GPT-liknande verktyg: jätteföretaget Alibabas modell Qwen 3, som ska ha ”akutstoppats” från att köras mer i myndighetens it-miljö så fort generaldirektör Maria Hemström Hemmingsson fick nys om tilltaget.

”Flera källor beskriver hur modellen tagits in som ett led i att it-avdelningen på Arbets­förmedlingen velat positionera myndigheten och visa att man ligger i framkant av AI-kapplöpningen”, uppger Aftonbladet.

Strax innan dess tog Försäkringskassan sitt hårt kritiserade automatiska system för vab-kontroller ur bruk, ett år efter att journalisten Sascha Granberg granskat det i Svenska Dagbladet 2024. ”Botten” skulle profilera sannolika potentiella fuskare som försökte ta ut bidrag för vab (vård av sjukt barn), så att myndigheten kunde utföra riktade kontroller. Kvinnor pekades ut dubbelt så ofta som män. Mammor med utländsk bakgrund, låg utbildning eller tunn inkomst flaggades allra mest.

Att automatisera vissa repetitiva arbetsuppgifter som texthantering och liknande kan hjälpa oss få tid över, och få samma pengar i offentlig sektor att räcka till fler.

Integritetsskyddsmyndigheten inledde inte sin tillsyn av Försäkringskassan förrän sommaren 2025. Då hade profileringssystemet redan använts i minst nio år, eventuellt tolv, och granskats av Inspektionen för socialförsäkringar (ISF) redan 2018.

”Försäkringskassans användning av riskbaserade kontrollurval ökar träffsäkerheten i uppföljningarna, men i sin nuvarande utformning klarar de inte ISF:s test för likabehandling”, står bland annat i ISF-rapporten.

Nu får Försäkringskassan, tillsammans med Skatteverket, hundra miljoner kronor var för att upprätta en gemensam ”AI-verkstad” för ”accelerering av användningen av artificiell intelligens i offentlig förvaltning”. 

”Framför allt har [AI] stor potential att effektivisera verksamheten och frigöra tid för personalen. Tid som går till administration och pappersvändande kan i stället användas för medborgarnära service”, skriver Erik Slottner (KD) i ett mejl till Flamman.

”Men vi förutsätter att tekniken används på ett säkert och etiskt sätt, vilket också betonas i uppdragen.”

– Vad sade du att det står på hemsidan, ”AI Change Agent”?

Shirin Henare skrattar i luren.

– Jag vet knappt ens vad det innebär. 

Själv beskriver hon några av sina arbetsområden hos AI Sweden som ”transformation, kommunikation och förändringsledning”. Själva organisationen är ett ”nationellt center” och ”partnernätverk” grundat 2018, med uppdrag att ”accelerera användningen av AI för att stärka Sveriges välfärd och konkurrenskraft, och förbättra livet för alla som bor i Sverige”. Samarbetet får både privat och statlig finansiering, och beskriver sig som ”politiskt neutralt och icke vinstdrivande”.

Shirin Henare (bilden) är en av dem som fått i uppgift att turnera landet runt, inför publiker som den kommunala digitaliseringsföreningen Sambruk, och introducera den ”digitala assistenten” Svea –  en ”Chat GPT-klon”, anpassad för svensk offentlig sektor. 

Svea har flera snarlika syskon ute i Europa, där allt fler länder satsar på att ta fram sin egen kundtjänst- och handläggar-bot på hemmaplan, ofta med både medborgare och tjänstemän som målgrupp. I Spanien heter projektet Alia, i Estland ”Bürokratt”. Frankrikes experiment ”Albert” är på nedvarvning efter intensiv facklig kritik, samtidigt som 82 procent av 20 000 tjänstemän i den brittiska staten uppgav i en studie att de tänkte fortsätta använda Microsoft Copilot på jobbet. Verktyget ska ha sparat dem mellan 19 och 26 minuter om dagen. 

Pilottester av Svea har gjorts i flera faser sedan 2023, och i den nuvarande deltar 55 offentliga organisationer. Verktyget ska inte ta några egna beslut, utan är tänkt att hjälpa anställda på myndigheter, kommuner och regioner med digital informationshantering – sammanfatta och söka i stora massor text, ta fram och förbättra ”rapporter, handlingar och ansökningar”, och fungera som ett stöd i handläggningsprocesser. Funktioner på gång är transkribering av inspelat tal, och maskning av dokument.

Under våren har de deltagandes arbete främst gått ut på att ”annotera träningsdata”, ungefär att göra information och frågeställningar begripliga och sökbara för AI-verktyget. 

– Många hakar upp sig på var det här landar, ”vad blir Svea sedan”? Jag tycker det är en stor utmaning för många att samverka nationellt kring frågor, man är inte så van vid det, säger Shirin Henare.

Lagg. Dagens informationshantering i offentlig sektor är föråldrad, anser AI Sweden. Foto: Vidar Ruud/NTB/TT.

– Många kommer in med sin kommunhatt, regionhatt eller myndighetshatt. Det tar en liten stund för alla att skaka av sig dem, och gå in i den större, nationella tanken med ett gemensamt förhållningssätt.

Att delta i Sveas tredje och nästa testfas ”kräver inga tekniska förkunskaper” – däremot viss medfinansiering, i form av ett bidrag. De minsta kommunerna (under 15 000 invånare) och myndigheterna (under 200 anställda) får betala 300 000 kronor, medan storstädernas deltagande kostar uppemot miljonen.

En av de mer förmögna instanserna som nyligen anslutit sig som testmiljö är Riksbanken, efter ett möte med Sveas skapare Jonathan Permerteffektiv altruist, och tidigare AI-ansvarig på Kriminalvården.

”Den här typen av stora samarbeten i offentlig sektor som faktiskt resulterar i riktiga produkter är oerhört ovanliga. Då får man inte snooza när de står vid dörren”, skriver Riksbankens AI-ansvarige Hugi Aegisberg på Linkedin.

Organisationerna som testar Svea skriver ett avtal med AI Swedens ”formella huvudvärd” – komplexet Lindholmen Science Park i Göteborg, ett vinstbegränsat bolag samägt av bland annat Chalmers, Volvo och Telenor. 

– Vi är 160 olika myndigheter, bolag och organisationer som gått samman, och vill accelerera användningen av AI i det svenska samhället, säger Billy Jörgensen (bilden), juridisk expert åt AI Sweden, till Flamman. 

Redan sommaren 2024, ett och ett halvt år innan det nya uppdraget till myndigheterna, gav Erik Slottner i uppdrag till Myndigheten för digital förvaltning (Digg) och Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) att hjälpa den offentliga sektorn använda sig mer, och på ett mer hållbart sätt, av tekniken. 

– AI kan bland annat användas för att minska fallolyckor (som i ett lyckat projekt på ett äldreboende i Sundsvall), upptäcka sjukdomar i ett tidigare skede eller som stöd för att ta fram nya mediciner, vilket visar hur tekniken kan minska mänskligt lidande, sade ministern.

Ett år senare rapporterade Digg att svenska myndigheter trots höga tekniska ambitioner brister i sin förmåga att strukturera och hantera data, vilket innebar en klar ”risk för ytliga AI-satsningar” där ”nyttan blir begränsad, eller i värsta fall kontraproduktiv”. En annan ny utvärdering ”visar att myndigheterna aktivt utforskar AI-teknik, men att många fortfarande befinner sig i ett tidigt skede”. I Dagens Industri kallar tre professorer Sveriges nationella digitaliseringsstrategi ett ”haveri”, med ”svag koordinering” och ”mer vision än verkstad”.

I budgetpropositionen för 2026 satsas omkring en halv miljard per år på AI inom offentlig förvaltning. Näringslivet ”ligger redan i framkant”, menar regeringen däremot. Enligt statistik från Stanford såg Sverige den tredje största ökningen i världen av registrerade AI-patent mellan 2013 och 2023, efter Luxemburg och Kina. 

AI Sweden har tidigare presenterat Svea som svar på ”flera prognoser som pekar på en stor kommande personalbrist i den offentliga sektorn”. Shirin Henare menar att sektorns traditionella arbetssätt ”inte riktigt är kompatibelt med den här tekniken”, samtidigt som hon ser att Sverige står inför stora utmaningar med ”att klara samhällets behov med allt mindre bemanning”.

Det man kallar ‘förbättrad datatillgång’ är ju att man vill nedmontera sekretessen mellan myndigheter, och även tillhandahålla mer av myndigheters information till privata aktörer.

– Att det inte föds lika många barn är en stor problematik, och arbetskraften som kommer till Sverige kommer inte räcka till de behoven vi har i samhället, varken till våra barn eller äldre. Att automatisera vissa repetitiva arbetsuppgifter som texthantering och liknande kan hjälpa oss få tid över, och få samma pengar i offentlig sektor att räcka till fler.

Ambitionen är att Svea ska vara ”arkitektur-agnostisk” – att både hårdvara och mjukvara ska kunna bytas ut, och inte vara beroende av något specifikt företags AI-modeller eller infrastruktur. Till Sveas första testetapp levererade den amerikanska jätten Intel hårdvaran.

– Många skänker delar till Lindholmen, från aktörer som IBM och Nvidia-partners, utan några som helst krav på motprestation. Företagen får ställa hit saker vi kommer att labba på, men de kommer inte få några fördelar av det, berättar Billy Jörgensen för Flamman.

Är det inte en fördel i sig att ni blir intresserade av att använda deras teknik?

– Det är en jättebra fråga. Vi jobbar mycket med att det inte ska bli ett ”showroom” på det sättet, men det finns ju heller inte så många aktörer som kan leverera den här sortens hårdvara.

Shirin Henare berättar att dagens webb-baserade Sveaprototyp bygger på Metas AI-modell Llama, men att man också utvärderar Open AI:s öppna OSS-modeller. Mjukvaran överför inte information till ”molnet” i USA eller något annat tredje land, intygar hon, utan finns nedladdad på fysisk infrastruktur i Lidköping från det svenska bolaget Airon.

Känslig. Informationen som offentlig sektor hanterar är i många fall sekretessbelagd. Foto: Jessica Gow/TT.

– Microsoft har inte lyckats vara så transparenta med Copilot, det har absolut inte OpenAI heller just nu. Det går ju jättebra med information vi inte är så rädda om, men så fort vi kommer till känslig information – både enligt GDPR, men i offentlig sektor även sådant som rör infrastruktur och rikets säkerhet – då är det ju mycket, mycket svårare att förlita sig på de här företagen.

Just nu utreder AI Sweden om deras verktyg över huvud taget kommer att få lagrum att behandla känsliga personuppgifter och sekretessbelagd information. ”På sikt” tror man att det kan vara möjligt

Svenska domstolar använder sig redan i dag av egenutvecklade AI-verktyg för att maskera sekretessbelagda uppgifter. Integritetsskyddsmyndigheten understryker dock ”vikten av att säkerställa att ’human-in-the-loop’ efterföljs” – att en mänsklig handläggare kollar att maskeringen är korrekt, innan handlingen lämnas ut. 

Att ta fram svenska AI-lösningar för staten handlar också mycket om ”svensk suveränitet”, säger Shirin Henare. Teknologins ankomst är ett faktum hon är övertygad om: nu handlar det om vem som håller i kontrollen.

Att automatisera vissa repetitiva arbetsuppgifter som texthantering och liknande kan hjälpa oss få tid över, och få samma pengar i offentlig sektor att räcka till fler.

Att AI nu finns som teknik som kan effektivisera våra jobb kan vi inte stoppa. Det finns redan amerikanska, molnbaserade tjänster, som dels inte är tränade på vår offentliga sektors data, och som innebär rätt stora uppoffringar av information till tredje land. Jättemånga inom offentlig sektor jobbar ju med medborgarnas känsliga information, som vi måste skydda.

”Så sent som i höstas deltog jag på ett högnivåmöte om digital suveränitet, och hur Europa kan bli mer självständigt inom samhällskritiska digitala lösningar”, skriver Erik Slottner (KD) till Flamman.

Regeringen arbetar just nu med en ”molnpolicy”, som ska ge tydligare riktlinjer för hur offentlig sektor får använda sig av AI och molntjänster, och förhoppningsvis öppna för fler europeiska och svenska alternativ i dagens amerikanskt dominerade tekniklandskap.

I dag ger den amerikanska lagstiftningen Cloud Act Clarifying lawful overseas use of data) USA:s brottsbekämpande myndigheter ”omfattande befogenheter” att begära ut data om personer från alla amerikanska it-företag – även om datan råkar ligga lagrad på en server i Sverige. Lagen har kritiserats för att ligga i konflikt med både EU:s GDPR och svenska OSL (Offentlighets- och sekretesslagen), samtidigt som 80 procent av Europas digitala infrastruktur beräknas vara beroende av amerikanska molntjänster i dagsläget. 

Svenska bredbandsleverantören Bahnhof, som i dag marknadsför sina molntjänster som ”Trump Free”, hissade varningsflaggor långt innan det blev ”trendigt”.

– Vi i branschen brukar säga att ”i molnet” egentligen bara betyder att du lagrar saker på någon annans dator. Det är därför alltid möjligt för en illasinnad regim – oavsett om den är kinesisk, rysk, eller amerikansk – att utöva påtryckningar, genom att kontrollera infrastrukturen och tjänsterna, förklarar Bahnhofs vd Jon Karlung (bilden) för Flamman.

– Förr brukade det vara lite ”foliehattsvarning” på att bry sig om sådant här. Man har inte riktigt tagit det på allvar i Europa, och även monterat ned mycket egen hårdvarutillverkning. Men vi fick ju verkligen rätt. Man kan inte längre lita på att USA inte plötsligt lägger strafftullar även på molntjänster.

Fia Ewald, informationssäkerhetsexpert och grundare av initiativet Folkets AI-kommission, är skeptisk mot vad hon ser som bristande transparens inom AI Sweden.

– Det ser ut som att det skulle vara ett stort myndighetssamarbete, men är väldigt leverantörsdrivet. Det är också svårt att få inblick i vad den här typen av konstruktioner egentligen har för sig, eftersom offentlighetsprincipen inte gäller, påpekar hon (bilden).

– Man är ju en väldigt stark lobbyorganisation, som precis som AI-kommissionens färdplan vill ha så mycket AI som möjligt. Då blir det väldigt konstigt när man knyter upp så många myndigheter till det här samarbetet, de blir lite bakbundna. 

Sedan 1990-talet har det gjorts åtskilliga satsningar ”i hybridformer utanför den normala förvaltningen”, som Bank-ID, på mer centraliserad och gemensam statlig it-infrastruktur – något ”man nog skulle kunna byggt upp för jättelänge sedan, om inte de här sakerna var fullständigt sammanblandade med marknaden och IT-företagen”, menar Fia Ewald. 

Satsningar som Svea väcker flera frågetecken för henne – inte minst då ökad AI-användning ofta nämns i samma mening som ökad datadelning, att det ska bli lättare för myndigheter att dela med sig av digital information.

– Det man kallar ”förbättrad datatillgång” är ju att man vill nedmontera sekretessen mellan myndigheter, och även tillhandahålla mer av myndigheters information till privata aktörer, menar hon.

Läs mer

– Man undviker kategoriskt etiska frågor, samt att prata om att det över huvud taget finns ekonomiska och politiska maktintressen i det här. Partierna har inte heller gjort de här frågorna till politik, över huvud taget.

Regeringen har hänvisat till en studie genomförd på uppdrag av Google, som uppskattade att generativ AI skulle kunna öka Sveriges årliga BNP med nio procent, ”motsvarande 500 miljarder kronor”, de närmaste tio åren. I offentlig sektor såg studien ”ekonomiska möjligheter” på upp till 125 miljarder kronor. 

Fia Ewald ser bara ”en massa fejkade siffror”.

– Man använder McKinsey-rapporter till leda, och påstår att man ska tjäna hundratals miljarder genom att reducera kostnader. Detta är ju löften som varken infrias, eller följs upp, någonsin.

Flamman har sökt Jonathan Permert, projektledare för Svea.

Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 14 januari, 2026

Historikerns uppläxning av Stordalen var storslagen

Såg du ”Skavlan och Sverige” i fredags?

Annars har du kanske sett klippet där den nederländska historikern Rutger Bregman läxar upp den norska hotellmagnaten Petter Stordalen:

– Mäktiga män som du skulle kunna göra en enorm skillnad, men de gör inte mycket alls ärligt talat.

Stordalen lyssnar med smal mun i svart polotröja och lilatonade glasögon. I bakgrunden skymtas Allragrundaren Alexander Ernstberger. Bregman överröstar alla försök att bryta in och fortsätter sin svada:

Mäktiga män som du skulle kunna göra en enorm skillnad, men de gör inte mycket alls ärligt talat.

– Du kan till och med behålla din fina livsstil. Om du vaknade i morgon och hade förlorat halva din nettoförmögenhet så skulle det inte göra någon skillnad i ditt liv. Min åsikt är att om du fått mycket, så måste du göra mycket mer. Målet bör vara att göra framtida historiker stolta.

Det är något djupt tillfredsställande i mötet mellan den onåbara miljardärseliten och en talför kritiker som vägrar visa vördnad. Rutger Bregman har gjort det till sin specialitet att tvinga fram dem, och hans uppsträckning av världens härskare på World economic forum i Davos 2019 blev en sensation. I en intressant intervju med Martin Gelin i Dagens Nyheter förklarar han varför han förlagt sin nystartade tankesmedja för ”moraliska anspråk” i Amsterdams finanskvarter: för att vara närmare makten.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (3 svar)
Nyheter 13 januari, 2026

Europeisk vänster vill frysa frihandel med Israel

Malin Björk är vänsterpartist och ordförande i alliansen ELA. Foto: Fredrik Persson / TT.

Den europeiska vänsteralliansen ELA, där Vänsterpartiet ingår, vill samla in en miljon underskrifter. Målet är att frysa unionens omfattande handelsavtal med Israel – till dess att våldet mot palestinierna upphör. ”Många drömmer om ett EU som står upp för folkrätten”, säger initiativtagaren Malin Björk.

En miljon underskrifter. Det vill det europeiska vänsterpartiet ELA samla in, i syfte att få EU att avbryta sitt omfattande handelsavtal med Israel.

– Det är vårt sätt att höja volymen och stå på rätt sida av historien. Det handlar om att ställa EU till svars, säger Malin Björk, vänsterpartist och ordförande i den europeiska alliansen.

– Det är galet att EU har ett privilegierat samarbete med ett land som begår folkmord och bryter mot internationell rätt på det mest brutala sätt. 

Jag tror att många drömmer om både ett Sverige och ett EU som står upp för folkrätten, om det så gäller Grönland, Ukraina eller Palestina.

Kampanjen lanseras som ett så kallat medborgarinitiativ, vilket ingår som en del av EU-lagen. Samlar uppropet ihop en miljon underskrifter så måste EU-kommissionen lägga fram ett förslag i den föreslagna riktningen. Tidigare har liknande upprop samlat ihop miljontals underskrifter för rätten till vatten och förbud mot bekämpningsmedlet glyfosat.

– Når vi upp till miljonen så blir det ett stort politiskt tryck på kommissionen om ytterligare sanktioner mot Israel, konstaterar Malin Björk.

Hon beskriver initiativet som ELA:s ”första stora kampanj”. Alliansen grundades för ett drygt år sedan och samlar flera socialistiska partier i EU, bland annat svenska Vänsterpartiet, danska Enhedslisten och franska La France insoumise.

– Vi har tagit tydlig ställning för Ukraina mot Putins ockupationskrig, men också för Palestinas rätt till frihet.

– Jag tror att många drömmer om både ett Sverige och ett EU som står upp för folkrätten, om det så gäller Grönland, Ukraina eller Palestina.

Vilka åtgärder vill ni se från Israels sida för att inte kräva att avtalet hävs?

– Listan kan göras lång, men det handlar naturligtvis om att skapa förutsättningar för ett fritt Palestina och för en tvåstatslösning, där man drar tillbaka ockupationen även på västbanken. Israel måste också upphäva sitt apartheidliknande system, och har ett internt demokratiseringsarbete framför sig. 

EU:s handel med Israel omsatte förra året 456 miljarder kronor i ren varuhandel. Avtalet har funnits på plats sedan år 2000, och under 2010-talet har särskilt EU:s exporter till Israel ökat kraftigt. En stor del av handeln rör maskineri, kemikalier och transportutrustning. 

Sodastream är ett israeliskt bolag, som tidigare förlagt sin produktion till ockuperade palestinska territorier. Foto: Dan Balilty/AP.

Handel med vapen och ammunition omsätter runt 2,1 miljarder kronor årligen, men viss försvarsutrustning kan även ingå i de andra kategorierna. Under 2024 mer än fördubblades unionens vapenexporter till Israel.

Under samma period har Sveriges handel med Israel ökat. 2024 omsatte importen av israeliska varor 2,3 miljarder, jämfört med 1,7 miljarder året innan. Även importen av tjänster ökade från 2,1 miljarder till 3,3 miljarder.

Malin Björk säger att ett slopat avtal skulle vara ekonomisk kännbart för Israel.

– EU är en väldigt viktig handelspartner för Israel, och står för runt en tredjedel av Israels importer.

Motsvarande siffra åt andra hållet, det vill säga importer från Israel till EU, ligger på 0,8 procent av unionens handel med den övriga världen. I Sverige utgör handeln med Israel en dryg promille av de totala importerna.

En miljon är inget mot det stöd som finns för att stå upp mot länder som kör över internationell rätt och begår brott mot mänskligheten.

– Precis som EU införde sanktioner mot Ryssland och Putin, både mot enskilda makthavare men också mot ryska företag, precis så måste man också agera när Israel bryter mot folkrätten, säger Malin Björk.

– Eventuellt drabbar det vissa sektorer, och då får man se över hur man kan kompensera det. Men man kan inte låta bli att agera.

I EU:s avtal med Israel ingår en klausul som säger att förhållandet mellan parterna ska vara ”baserat på respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer”. I maj 2025 meddelade Kaja Kallas, EU:s representant för utrikes frågor, att man skulle se över avtalet. Bland annat Sveriges regering uttalade sig positivt om att frysa avtalet.

– Handelsavtalet är viktigt för Israel. Detta är ett effektivt verktyg om vi skulle få tillräcklig majoritet i EU, sade Benjamin Dousa, minister för bistånd och utrikeshandel, till Aftonbladet.

Men trots att översynen landade i att Israel sannolikt bröt mot avtalet, och kommissionen föreslog att delar av avtalet skulle frysas, så pausades åtgärderna i höstas.

– Vissa av medlemsländerna motsätter sig det här. Men det är bara ytterligare en anledning till att vi inte vill låta det försvinna från dagordningen, vilket många regeringar inklusive Sveriges säkert önskar.

En miljon underskrifter motsvarar drygt två promille av den Europeiska unionens omkring 450 miljoner invånare. Bara i Sverige hoppas Malin Björk på att få ihop minst 15 000 underskrifter.

– Det ska nog inte vara ett problem att samla ihop. Och en miljon är ingenting mot det stöd som finns för att stå upp mot länder som kör över internationell rätt och begår brott mot mänskligheten.

Flamman söker Svensk-israeliska handelskammaren.

Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 13 januari, 2026

Trump återvänder till USA:s ”bakgård”

En muralmålning föreställande Venezuelas president Nicolas Maduro har vandaliserats i Caracas. Foto: Cristian Hernandez/AP.

Donald Trumps militära attack mot Venezuela var ingen blixt från klar himmel. Det var det djärvaste draget hittills i hans kampanj för långvarig inblandning i Latinamerika.

Augusto Pinochet låg bakom över 3 000 försvinnanden och mord. På hans order torterade den chilenska regimen omkring 40 000 människor, varav många fortfarande bär fysiska och psykiska ärr. Det är därför inte förvånande att bilder av Pinochet blev sällsynta i Chile efter att den diktatur han införde mellan 1973 och 1990 tog slut. Det vill säga fram till den 14 december 2025, då hans porträtt åter syntes tydligt på gatorna i Santiago under firandet av José Antonio Kasts presidentvalseger. Kast gör ingen hemlighet av att han ser sig som arvtagare till generalen.

För 14 år sedan fylldes Chiles gator av de största demonstrationerna sedan demokratin återinfördes. Studenter krävde gratis utbildning av hög kvalitet och ett slut på den nyliberala modell som hade antagits i 1980 års grundlag – ett arv från diktaturen. Även de hade en symbolisk figur vars bild bars på demonstrationerna: den socialistiske presidenten Salvador Allende som valdes 1970 men störtades av Pinochet. En av de demonstrerande studenterna var Gabriel Boric. Han gick senare in i politiken och blev president 2022, ständigt hänvisandes till Allende. Det kapitlet avslutas om två månader, den 11 mars 2026, när Kast tar över som statschef.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 13 januari, 2026

Både shahen och mullorna skiter i arbetarkvinnorna

En anhängare till den avsatta shahens son Reza Pahlavi demonstrerar i Paris, den 11 januari. Foto: Julien Mattia/Le Pictorium/Imago/TT.

Irans brutala teokrati vacklar, efter år av kvinnors modiga kamp. Samtidigt växer kraven på att återinföra monarkin. Men att ersätta ett gubbvälde med ett annat är ingen frigörelse.

”Så du tycker inte att kvinnor är jämlikar, att de är lika intelligenta som män?”

Den legendariska amerikanska journalisten Barbara Walters spänner ögonen i Mohammad Reza Pahlavi, dåvarande kung av Iran, som sitter mittemot henne i en beige soffa framför mörka mahognyhyllor dignande av böcker.

Klippet är från kanalen ABC:s ”Good morning America” och sändes i april 1977. Shahen svarar: ”Det finns alltid undantag, det finns fantastiska kvinnor. Men på det stora hela…”.

Regimen måste störtas till varje pris. Men inte genom att återinföra samma monarki som människor en gång gjorde uppror mot.

Walters ger sig inte: ”Tror du att din fru kan styra lika väl som du kan?” Kameran klipper så att drottning Farah Pahlavi som sitter bredvid också syns i bild. Efter en kort paus svarar shahen: ”Jag vill inte svara på det.”

I Iran pågår just nu massiva protester mot den auktoritära regimen. Låter meningen bekant? Den har yttrats med små variationer i över 50 år. Efter att Mohammad Reza Pahlavi lämnade Iran i samband med revolutionen 1979 har protestvågorna återkommit med jämna mellanrum. Skillnaden är att det då var socialister som avsatte shahen, och att demonstranterna i dag vill installera hans son, Reza Pahlavi. Eller?

Argumenten för att återinföra monarkin kretsar ofta om kvinnors rättigheter. I dagens Iran lever kvinnor under ett brutalt teokratiskt förtryck där klädsel, uppförande och livsval detaljstyrs av mullorna vid makten. Visst var även Mohammad Reza Pahlavis kvinnosyn rutten, men kvinnor fick klä sig i minikjol och gogo-boots som 70-talets mode dikterade. Åtminstone om de kom från medelklassen.

Het fråga. Demonstranten Mohadese bränner en bild av ayatollan Ali Khamenei vid en protest utanför iranska ambassaden i Oslo. Foto: Terje Pedersen/NTB/TT.

För arbetarklassens kvinnor var verkligheten en annan. Där rådde i stället svält, precis som i dag. Vad som sällan lyfts är att både revolutionen på 70-talet och dagens protester föregicks av skenande inflation där de styrande ätit sig mätta på att sälja ut landets tillgångar, medan vanligt folk ser priserna på livets nödtorft skena. Under shahen blev de fattiga allt fattigare medan kungafamiljen levde gott på sina plundrade rikedomar, ända in i exilen. Basföda i iranska arbetarhushåll som joghurt kostar i dag 20 kronor kilot, i ett land där arbetare tjänar några tusen kronor i månaden.

Både i Sverige och i Iran står arbetarkvinnorna först i skottgluggen när ekonomin faller samman. De har lägst lön, sämst arbetsvillkor, och förväntas samtidigt ta hand om barnen.

Under 2022–2023 tog kvinnor från hela Iran, över etniska och religiösa gränser, till gatorna under parollen ”kvinna, liv, frihet” efter mordet på Jina Mahsa Amini. De krävde att äntligen bli sedda och behandlade som fullvärdiga människor.

Läs mer

I dag är fokus än en gång på kvinnornas rättigheter och iranska kvinnoorganisationer från hela landet deltar i protesterna. Men verklig förändring kräver mer än symbolik. Kvinnor ska inte bara hyllas – de måste också få makt. Då duger det inte att byta ut en ultrakonservativ antifeministisk monark med en annan.

Båda mina föräldrar deltog som socialister i revolutionen 1979, med resultatet att de nu lever i exil och kommer att fängslas om de sätter fot i Iran igen så länge mullorna sitter kvar. De följer händelserna i realtid, i den mån det går då internet i Iran varit nedsläckt i omgångar, med andan i halsen.

Regimen måste störtas till varje pris. Men inte genom att återinföra samma monarki som människor en gång gjorde uppror mot. Ett annat Iran måste vara möjligt.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 12 januari, 2026

Sveriges Lärares ”valgeneral” blir opinionschef på Academedia

Academedia grundades 1996, har totalt omkring 200 000 elever, och gjorde 2023 en nettovinst på 759 miljoner kronor. Foto: Jessica Gow/TT

Med ett drygt halvår kvar till riksdagsvalet, och ett lärarfack som riktar allt mer högljudd kritik mot marknadsskolesystemet, passar skolkoncernen Academedia på att norpa Sveriges Lärares opinionschef Katariina Treville. ”I mitt nya uppdrag kommer jag att bidra utifrån ett annat perspektiv”, säger hon till Flamman.

Mitt i upptakten till 2026 års valrörelse kliver Sveriges Lärares ”valgeneral” – Katariina Treville, opinionsansvarig – ur sin roll efter över tio år inom lärarfacket, rapporterar Dagens Opinion.

– Jag har fyllt 50 år. Min plan var aldrig att gå i pension utan att göra något annat, säger hon till tidningen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 12 januari, 2026

Kvinnornas revolution får inte kapas av män i exil

Kaféägaren Merat Behnam protesterade i höstas mot mullorna genom att köra sin gula Vespa genom Teheran. Foto: Vahid Salemi/AP/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Irans kvinnor har i decennier kämpat för frihet och jämställdhet: rätten att själva välja klädsel, utbildning och yrke, rätten till sin kropp, sina barn och sin framtid. De har kämpat för lika arvsrätt, lika vittnesrätt och juridisk jämlikhet i ett system där den islamiska könsapartheidregimen betraktar kvinnor som ”halva” människor – där två kvinnors vittnesmål väger lika tungt som en mans.

Hur kan man tala om demokrati när kvinnors ledarskap marginaliseras redan innan regimen fallit?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 10 januari, 2026

Pinochet slutar aldrig spöka

Kopplingen mellan Chiles nya president och landets gamla diktator uppmärksammas. Foto: Matias Delacroix/AP.

Med José Antonio Kast i presidentpalatset återvänder Chiles olösta förflutna med full kraft. Joel Kjellgren har läst Londres 38 och konstaterar att såren från nazismens industriella våld och Pinochetdiktaturen fortfarande är vidöppna.

José Antonio Kasts jordskredsseger i decembers val innebär att Chile för första gången sedan demokratins återkomst 1990 har en president från ultrahögern. Som son till en nazist som efter kriget tog sig till Sydamerika samt bror till en minister i Pinochets regim framstår Kastfamiljens djupa rötter i 1900-talets fascism som i det närmaste parodisk.

Just kopplingen mellan Tredje riket och militärdiktaturens Chile är vad den brittiske juristen Philippe Sands vill undersöka i Londres 38: En berättelse om Augusto Pinochet, Walther Rauff och rättvisan (Albert Bonniers förlag, 2025). Boken tar avstamp i Pinochets frihetsberövande i London 1998, ett på många vis unikt fall i internationell rätt då det var första gången en före detta statschef arresterades för ett internationellt brott som begåtts i ett annat land. Som sakkunnig för Human right watch spelade Sands under rättsprocessen en marginell roll.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 10 januari, 2026

Min queera muslimska historia

Här kretsar de älskande i en perfekt cirkel där alla är lika aktiva och mottagliga, som om de imiterar sufiska virvlar. Konstnären är shejken Muhammad ibn Mustafa Al-Misri, Ottomanska riket 1799–1817. Ur ”The David Collection”, inventarinummer, 8/2018. Foto: Pernille Klemp.

Islam hatar homosexuella. Det hade bagdadfödde och queera Musa Shadeedi fått lära sig under hela sitt liv. Men så började han att gräva i muslimsk kulturistoria – och fann en helt annan sanning.

Första gången bilden dök upp på min skärm kände jag bara avsky. Jag var i tonåren och befann mig mitt i min värsta islamhatarperiod. Miniatyren, en illustration ur ett manuskript från 1100-talet, visar en grupp skäggiga män som har sex med en yngling.

Jag var 11 år gammal 2003 när västerländska arméer invaderade min hemstad Bagdad, under förevändningen om demokrati och mänskliga rättigheter. Vissa homosexuella röster i USA hördes jubla över kriget: nu skulle queera befrias ur Saddams garderob. I en text i den amerikanska hbtq-tidningen The Advocate under ockupationen sades det vara ”en fråga om homosexuellas rättigheter. Islamska fundamentalister är antigay”. I stället blev den så kallade befrielsen början på en våg av organiserade mord på homosexuella i Irak.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 09 januari, 2026

Sveriges droghyckleri vet inga gränser

SD-polisen Katja Nyberg beskrev jakten på festknarkare som ”det roligaste hon gjort”. Nu har hon själv åkt dit med en påse misstänkt kokain. Foto: Lars Schröder/TT.

Sverigedemokraten Katja Nyberg är ett destillat av svensk narkotikapolitisk dubbelmoral. Samtidigt som politiker jagar fattiga missbrukare med blåljus och urinprov, verkar de själva ha betydligt friare tillgång till både nåd och näspulver.

Det är nästan för dråpligt för att vara sant.

Den sverigedemokratiska riksdagspolitikern Katja Nyberg tros ha haft en promille i blodet när hon körde bil den 28 december. I bilen hittades också en påse vitt pulver som tros vara två gram kokain, vilket hon själv dock förnekar. Snabbtester visade misstänkt narkotikapåverkan.

I en skriftlig kommentar menar Katja Nyberg själv att hon varit med om en ”viltolycka”. (Polisen menar att hon på sin höjd ”väjt för en råtta”.) Det kan man också kalla det. Om det visar sig att hon kört bil så pass berusad lär hon behöva avgå, som Oisin Cantwell skriver. Han påminner om att folkpartisten Karin Pilsäter och socialdemokraten Aida Hadzialic lämnade sina uppdrag vid 0,2 och 0,3 promille.

Och de hade ingen laddinfrastruktur med sig i en zippåse.

Vad Katja Nyberg gör annars undrar du? Hon är polis. Därför är hon Sverigedemokraternas talesperson i polisfrågor samt ledamot i riksdagens justitieutskottet. Alltså central i den repressiva kriminalpolitiska brygd som partiet langar till befolkningen.

Ironin stannar inte ens där. Dagens ETC kunde avslöja att hon på 90-talet var med i Rejvkommissionen, som förföljde klubblivet för att driva igenom svensk nolltolerans. ”Det var faktiskt det roligaste jag gjort”, förklarade hon i en podd. ”Vi var väldigt unga så det blev mer av en livsstil. Man levde och andades det här.”

Ja, hon verkar ha andats in både ett och annat.

Så låt mig sammanfatta: en tidigare knarkspanare och representant för riksdagens mest repressiva parti, som kör rattfull med kokain i bilen. Om uppgifterna stämmer är det svårt att hitta ett perfektare ansikte utåt för hyckleri.

Inte bara hos Sverigedemokraterna, som låtsas vara hårda mot kriminalitet men själva kryllar av lagbrytare. Utan hos hela politikerklassen från vänster till höger som själva gärna unnar sig en lina ibland, men som samtidigt har gjort fattiga missbrukare till öppet byte för polisen. Eller varför inte hos ett helt land.

I dokumentärserien ”Så knarkar Sverige” (SVT, 2024) visar journalisten Johan Wicklén att bruket av illegala rusmedel är betydligt högre än vad vi svenskar vill erkänna. Inte minst har kokainet blivit vanligare, och dyker nu upp i allt fler städer i avloppsmätningarna.

Detta trots att Sverige fortfarande har nolltolerans som mål för vår narkotikapolitik. Politikerna vet att denna politik har misslyckats på alla punkter, och därför vågar de heller inte utreda den.

När den kristdemokratiska socialministern Jakob Forssmed tillsatte en utredning gav han därför explicita order om att inte utreda konsekvenserna av kriminaliseringen av eget bruk. Svensk narkotikapolitik ska nämligen präglas av moral och önsketänkande, snarare än av vetenskap. Utredningen var dock så kritisk mot svensk narkotikapolitik som uppdraget tillät, och bar också en talande titel: Vi kan bättre!.

ESO-rapporten Bruk och straff, som även den kom ut hösten 2023, hade friare händer. Den granskade samtliga fyra uttalade målsättningar för Sveriges narkotikapolitik och drog slutsatsen att politiken misslyckats på varje punkt.

Dödsfallen minskade inte, utan Sverige har tvärtom konsekvent legat i EU-toppen när det gäller narkotikarelaterad dödlighet, vilket är en otrolig bedrift med ett av kontinentens bästa vårdsystem. Bruket minskade inte utan verkar snarare ha ökat. Även tillgängligheten har ökat, samtidigt som gängens vinster skenat då politikerna gett dem ensamrätt på en svart marknad. Och skadorna har inte reducerats, utan i många fall fördjupats genom kriminalisering, stigmatisering och rädsla för vårdkontakt.

Den regering som Katja Nyberg representerar har fördjupat denna katastrofala politik. I Tidöavtalet nämns missbruk som ett av flera exempel på bristande vandel som kunde motivera utvisning, och sommaren 2023 införde man en rad straffskärpningar inom området. Bland annat infördes rena tankebrott som ”förberedelse” till köp eller försäljning, vilket fick flera tunga remissinstanser att slå bakut.

Oppositionen har knappast varit bättre, utan yrat om ”partyknarkare” från medelklassen som drivande bakom gängens vinster. Detta trots att CAN:s rapporter visar att fattiga är överrepresenterade i statistiken; att cannabis, som inte främst är en partydrog, åtminstone tidigare utgjort halva narkotikamarknaden; och att lejonparten av drogerna tas av människor som tar dem ofta, det vill säga är i beroende snarare än sporadiska brukare. Vilket också säger sig självt om man inte orkar läsa forskning.

De som framför allt drabbas av denna repressiva konsensus i svensk politik är alltså fattiga människor i beroende, vilket förklarar våra topplaceringar i EU:s dödslista. Och allt detta samtidigt som Aftonbladet för två år sedan hittade spår av kokain i hälften av de undersökta riksdagstoaletterna.

Frågan är alltså inte om Katja Nyberg kan sitta kvar. (Det kan hon inte.) Utan om någon politiker som ansvarat för drogpolitik kan sitta kvar. Samt hur länge Sverige ska fortsätta insistera på vår dödliga och ovetenskapliga dubbelmoral som skördar liv till denna dag.

Diskutera på forumet (0 svar)