I förra veckan presenterade Statens väg- och transportforskningsinstitut en studie som visade på ett tydligt samband mellan jobbpendling och ohälsa för låginkomsttagare, främst kvinnor. Studien visade samtidigt att höginkomsttagare med mer makt över sin livssituation inte drabbades av några negativa hälsoeffekter av pendling.
I några år har regionförstoring varit inne bland planerare och politiker. Genom investeringar i infrastruktur ska arbetsmarknaden vidgas och därmed förutsättningarna för bättre ”matchning” mellan arbetskraft och arbetsutbud. Det kan tyckas oproblematiskt – tills vi betraktar frågan ur ett klass- och könsperspektiv. Det visar sig att grupper med stark förhandlingsposition har haft stora fördelar av regionförstoringarna, med växande möjligheter att välja mellan stimulerande arbeten. Samtidigt får andra grupper ett större tvång att söka dåligt betalda jobb längre från hemmet – med längre restider som följd.
Andra undersökningar visar att långpendling minskar jämställdheten. Då män pendlar mer än kvinnor – och oftast med bil – förbättras männens karriärmöjligheter, samtidigt som de tar ett mindre ansvar för barnen som måste hämtas, lämnas och servas på hemorten.
Samhällsplaneringen är ett fält genomkorsat av intressekonflikter, varav många inte är ordentligt synliggjorda. En förbättring för en grupp innebär ofta i praktiken en försämring för en annan. Den enes motorväg är den andres bullerbarriär, för att ta ett mycket fundamentalt exempel.
Makten över dessa planeringsöverväganden ligger stabilt förankrad hos patriarkatet. På Vägverket är 100 procent av de högre cheferna män och förhållandet är detsamma inom politiken; 72 procent av ledamöterna i de ”hårda nämnderna” är män, en andel som ökat efter den borgerliga valsegern.
Kanske kan detta förhållande vara något att diskutera för de vänsterpartister som samlas till kommundagar i helgen. I planeringsfrågor kan klass- och könsamhället synliggöras med byxorna nere av genomtänkta utspel, även från en liten partiorganisation. Jag inspireras av den undersökande rapportaktivism som Vänsterpartiet i Stockholm bedrivit, den kan gott tillämpas på fler håll.