– Skall man ta debatten mot Sverigedemokraterna har man en skyldighet att vinna, skrev Jan Guillou för några år sedan. Skälet till Guillous kommentar var Lars Leijonborgs erbarmliga insats i sin debatt mot Sverigedemokraternas Sten Andersson.
I tisdags, i DN Kultur, levde äntligen någon upp till kraven. Andreas Malm formligen pulvriserade Jimm Åkessons snällargumentation om att SD enbart försvarar svenskheten.
När Åkesson citerar Khadaffi påpekar Malm korrekt att denne ses som ”en freak i merparten av den muslimska och arabiska världen”.
När Åkesson försöker utmåla sitt parti som motståndare mot islamism påpekar Malm att SD haft ett minimalt intresse för de problem som har skapats av diverse islamistiska projekt. ”I stället bedriver sverigedemokraterna en oupphörlig kritik av muslimernas fysiska närvaro i Europa, och Sverige i synnerhet” – alltså inte sällan av människor som flytt från religiös förföljelse och våld, som dagens Irak-flyktingar.
Sverigedemokraternas på ytan oskyldiga kritik av etniska problem syftar till – har redan effekten – att marginalisera muslimer. Det utgör det första steget i en etnisk rensning. Men på ett sätt gör Malms argumentation också klart hur bra man måste vara för att slå ett parti som har kritik mot invandring som enda fråga. I ärlighetens namn är det inte minst därför som etablerade partier inte velat ta sig an SD. Lösningen är inte att undvika debatten, utan att bli bättre.
De antirasistiska partierna borde slåss om att hyra Andreas Malm som föredragshållare.
