Jag undviker ofta att läsa om våldet. Jag inbillar mig att jag inte behöver, jag vet ju redan. Jag vet att kvinnor mördas av män och att samhället brister i sin hantering av detta på många sätt. Jag tänker att det är onödigt att exponera mig själv för det mer. Men ibland är det viktigt att hitta tillbaka till ilskan, att knyta fast sin vrede vid något, att komma ihåg kvinnorna som drabbas av det patriarkala våldets logiska slutpunkt. I händelse av min död är en sådan bok, ett ankare för min vrede.
I händelse av min död handlar om kvinnorna som blivit mördade av män de varit i nära relationer med. Den handlar om de gånger de sökt hjälp som de inte fått och när de erbjudits hjälp som de inte tagit emot. Den handlar om rädslan de känner, rädslan för sina liv, för sina barns liv. Den handlar om när de gått tillbaka till män som har utsatt dem för våld, om när de försökt lämna en våldsam man och blivit dödade av honom.
I händelse av min död handlar om dem som blivit kvar. Den handlar om barnen som mist båda sina föräldrar på samma gång, en för att hon är död, en för att den som mördar sina barns mamma inte är någon förälder. Den handlar om barnen som förnekas rätten att gå i terapi för att mannen som dödat deras mamma har vårdnaden om dem. Den handlar om barnen som känner en skyldighet att upprätthålla relationen med mannen som dödat deras mamma. Den handlar om barnen som uppmanas till att skriva intyg om att mannen som dödat deras mamma visst borde få komma ut ur fängelset och att de gärna vill ha kontakt med honom.
Struktur och individ är någonting feminister ofta förhåller sig till. Patriarkatet är en struktur, men männen som slår, våldtar och mördar kvinnor är individer
I händelse av min död handlar om männen. Om männen som är våldsamma mot kvinna efter kvinna utan att någonting händer. Om männen som lovar att de blivit bättre, snällare, men som snabbt upprepar sitt våld. Om männen som inte anses farliga av polis, socialtjänst eller åklagare trots att kvinnan är rädd för sitt liv. Om männen som tillåts ha kontakt med sina offer från fängelset för att snabbt kunna återuppta relationen när de släpps ut. Om männen som många gånger hade kunnat stoppas.
Struktur och individ är någonting feminister ofta förhåller sig till. Patriarkatet är en struktur, men männen som slår, våldtar och mördar kvinnor är individer. I texter om mäns våld är det lätt att något av det försvinner – antingen drunknar de individuella gärningsmännen i talet om ”strukturerna” eller så zoomar man in så nära att mönstret försvinner. Det gäller att hålla sig på banan, och detta lyckas författarna till I händelse av min död mycket bra med. Hela tiden är det tydligt att det är mannen som bär skulden, men det är också tydligt hur många mord som kanske hade kunnat förhindras om samhället hade tagit mäns våld mot kvinnor på allvar.