Människans behov av att förenkla är förmodligen urgammalt och urmänskligt.
Det behövs inga fina ord likt de i rubriken. Enfald, fyrkantighet, enögdhet, svart-vitt-tänkande och antingen-eller-mentalitet duger bra.
Att maktcentra, etablissemang och stormedia ägnar sig åt det medvetet är inte konstigt – förenkling är effektiv pedagogik och oumbärlig i propagandan.
Men att en kritiskt tänkande vänster ägnar sig åt det är som bäst sorgligt och som sämst en katastrof.

Jag minns utrikesdebatten från olika tider:
1968: USA plågar Vietnam. USA är den imperialistiska huudfienden.
Leve det fria Vietnam!
Nu ska vi inte problematisera Hanois kopplingar till Kina eller Sovjetunionen.
1979: Vietnam invarderar Kambodja. Vietnam är imperialistiskt med stöd av skurkstaten Sovjet. Leve Pol Pot och leve Kina!
1979: Sovjetunionen invarderar Afghanistan. Sovjetunionen är den imperialistiska huvudfienden.
Leve det fria Afghanistan!
Nu ska vi inte problematisera eller ens nämna USA:s stöd till motståndsrörelsen.
1980-88: Iran-Irak-kriget.
Någon miljon döda men ingen bryr sig eftersom stormakternas skiftande roller inte ger vägledning.
1992-95: Jugoslaviska sönderfallskrigen.
Men vi kan inte ta ställning, för USA:s eller Rysslands roll är inte så tydlig och vi orkar inte ta reda på mer.
1999: Nato bombar Serbien i Kosovokriget.
Hurra, nu när Nato bombar kan vi äntligen ta ställning i Jugoslavienkrigen.
2001: USA anfaller Afghanistan.
WTC-offren var så empativäckande i väst att krigsmotståndet blev obetydligt.
2003: USA:s krigshot mot Irak.
Enorma fredsdemonstrationer, rekordstora, över hela världen.
Några veckor senare: kriget blir verkligen av, USA invarderar Irak.
Ingen orkar längre bry sig.

Så tänker jag på dagens läge:
Konflikt i Ukraina, Afghanistan och Irak blöder, Syrien läggs i ruiner.
USA förblir den imperialistiska huvudfienden.
USA har stöttat den urkrainska revolten med fascistiska inslag – alltså kan vi samvetsfritt stötta diktator Putin i allt han tar sig till.
USA har i Afghanistan och Irak bombat fram jihadismen och IS – en reaktion som spred sig till Syrien och där förlänger och förvärrar inbördeskriget.
Låt oss därför prata tyst om hur ryskt beteende i såväl Afghanistan som Tjetjenien blev ett kraftigt bidrag till jihadismen långt innan USA blev det främsta monstret i regionen.
Så leve Putin och glöm alla komplikationer! Låt oss aldrig lära av förenklandets fördumning.
Och de som vill komplicera saken – stämplar vi som USA-lakejer!
Nej tack till velpelliga tredjeståndpunktare i vår tid!