Vid Flammans pressläggning, när resultat från 208 valkretsar rapporterats, hade Communist Party of Nepal (Maoist) vunnit 114 mandat.
Kongresspartiet och Communist Party of Nepal (Unified Marxist-Leninist), UML, tävlade fortfarande om andraplatsen. Prognosen var att de kommer att vinna runt 30-40 valkretsar vardera. Rojalisterna, som tidigare varit den tredje kraften i parlamentet, hade hittills inte vunnit något mandat.
Enskilt största partiet
Dock gäller resultaten hittills endast de 240 mandat som väljs genom enmansvalkretsar. Därtill tillkommer 335 proportionella mandat som väljs via nationella partilistor. Rösträkningen för de proportionella mandaten påbörjas senare, men prognosen visar att maoisterna blir det enskilt största partiet även inom det proportionella valet. Vid pressläggningen hade maoisterna 31 procent av de proportionella rösterna, UML 23 procent och Kongresspartiet 21 procent.
Något ironiskt var att maoisterna kämpade hårt för införande av ett proportionellt valsystem. Hade de accepterat att behålla det gamla personvalssystemet hade de i princip varit garanterade absolut majoritet i församlingen. Detta kan tolkas som att maoisterna själva överraskats av resultatet.
Ungdomar och kvinnor
En viktig förklaring till maoisternas framgångar är deras förmåga att lansera ungdomar, kvinnor samt medlemmar av lägre kast och etniska minoriteter som sina kandidater, något som stärkt bilden av partiet som en kraft för förändring.
– Man kan konstatera att maoisterna lyckades sälja bilden av att det var de som stod för förnyelse, inte Kongresspartiet eller UML, säger Bishnu Rimal, fackföreningsledare och en av UML:s kandidater. Men det fanns även många som röstade på maoisterna utifrån rädsla. Många röstade på maoisterna därför att de trodde att maoisterna skulle återvända till djungeln och återuppta den väpnade kampen om de förlorade valet.
Maoisternas ordförande, Prachanda, ställde upp som kandidat i två valkretsar, Kathmandu-10 och Rolpa-2. Han vann båda med stor marginal. Kandidaturerna var symboliskt mycket viktiga. Rolpa var det område där maoisterna inledde sin väpnade kamp 1996 medan Kathmandu är rikets huvudstad. Genom att vinna båda mandaten samtidigt visar maoisterna att Prachanda är ledare för hela Nepal, för både stad och land. I Rolpadistriktet fick maoisterna över 70 procent av rösterna. Partiets andreman, Baburam Bhattarai, fick över 81 procent av rösterna i valkretsen Gorkha-2.
”Otänkbar seger”
– En maoistisk seger var otänkbart, både för oss och Kongresspartiet. Vi förväntade oss en jordskredsseger för UML. Nu blev det tvärtom, säger Rimal.
För UML, som sedan 1991 varit det största parlamentariska vänsterpartiet och sett sig själva som regeringsalternativet mot Kongresspartiet, är resultatet ett bittert nederlag. Särskilt förnedrande är att partiet inte lyckats vinna ett enda mandat från huvudstaden Kathmandu, trots att staden varit ett av partiets starkaste fästen och att man nominerat flera av sina mest framträdande ledare som kandidater där. Inför valet fanns diskussioner om en valallians mellan UML och maoisterna i staden, ett förslag som UML i slutändan förkastade. Madhav Kumar Nepal har nu meddelat att han avgår som partiledare, och partiet har deklarerat att man inte längre anser sig ha ett folkligt mandat att sitta kvar i regeringen.
– UML har nu spelat ut sin roll i nepalesisk politik. I Nepal finns Kongresspartiet, som skyddar den rika bourgeoisien, och maoisterna, som skyddar de fattiga. UML har ingen roll att spela då de varken skyddar borgarklassen eller fattigas intressen, hävdar maoisternas Bhattarai i en intervju till dagstidningen Kantipur.
Etniska partier
I södra Nepal har etniska partier såsom Madhesi Janadhikar Forum vunnit i 30 valkretsar. MJF och dess allierade har flera gånger paralyserat det ekonomiska livet i Nepal med strejker och kampanjer för en autonom stat i Madheshregionen. Med valresultatet i ryggen så har de ett folkligt mandat att fortsätta med den politiken, något som torde oroa landets nya regering. Den enda motorvägen som förbinder huvudstadsregionen med Indien går genom Madhesh, och om den blockeras så stryps import av bränsle och livsmedel.
Risken är uppenbar att utländska krafter kan komma att understödja etniska konflikter i Madhesh, för att på så sätt destabilisera ett vänsterstyre i Nepal.
I ett land där över 70 procent av befolkningen lever på under två US-dollar om dagen är längtan efter politiska och ekonomiska förändringar mycket stor. En ny konstitution ska skrivas, och med en bred vänstermajoritet torde vägen stå öppen för avskaffandet av monarkin och skapandet av en federal demokratisk republik. Men de ekonomiska förändringarna kan bli betydligt svårare att genomföra. Landets viktigaste inkomstkälla är turismen, men det är en sektor som är lätt att underminera med sabotage och destabilisering utifrån. Maoisterna har sagt att de kommer att leda den nya regeringen, men samtidigt finns en överenskommelse sedan tidigare om att sittande allpartikoalitionen skall fortleva.
– Vi följer utvecklingen avvaktande. Stora utmaningar står inför maoisterna, folk frågar när de kommer kasta ut kung Gyanendra från palatset. Hur ska de integrera sina kämpar med armén? Snart kommer prishöjningar på bensin och mjölk. Vi har sagt till de maoistiska kamraterna att vi kan hjälpa till på vår kant, men inte vara med och regera. Det kommer att vara svårt att blidka allas önskemål, avslutar Rimal.
