Samtidigt fortskrider processen att omvandla Nepal från ett hinduiskt konungadöme till en demokratisk republik. Maoisterna kommer nu att ingå i en övergångsregering.
Under mötet antogs en åttapunkters överenskommelse. I mångt och mycket förefaller maoisterna fått igenom flertalet av deras egna krav. Såväl parlamentet som maoisternas lokala ’folkregeringar’ upplöses och en interimskonstitution upprättas. En kommitté bestående av sex jurister är utsedd för att utarbeta interimskonstitutionen. Maoisterna har en representant i kommittén. Vidare skall datum fastställas för val till en konstituerande församling, i vilket maoisterna skall delta. Överenskommelsen klargör att FN ska bjudas in för att övervaka vapenvilan och att de kommande valen blir rättvisa.
Tidigare har en svår stötesten varit att maoisterna vill behålla sina egna väpnade styrkor. Från den rojalistiska högern höjs även nu krav på att maoisterna måste avväpnas innan de kan ta del av den politiska processen. Men även om maoistledarna i nuläget inte kan tänka sig att lämna över sina vapen så talar åttapunktspakten om att omvandla den pågående vapenvilan till permanent fred. Och runt om i landet sprider sig ett nytt fenomen bland gerillasoldaterna i Folkets Befrielsearmé (maoisternas väpnade gren). De gifter sig med varandra, och börjar planera för ett liv efter kriget.
Små i början
Maoisterna var egentligen en ganska liten politisk grupp i mitten av 1990-talet. Ingen tog dem på särskilt mycket allvar när de proklamerade ‘folkkrig’ 1996. Men maoisterna hade, kanske som den enda politiska kraften i landet, insett hur explosiv den ekonomiska situationen var för majoriteten av Nepals befolkning. Medan de etablerade politiska partierna käbblade om ministerposter i Kathmandu och snörde in sig i korruptionsskandaler lyckades maoisterna vinna stöd hos de allra mest marginaliserade i det allra fattigaste landsändarna. I takt med att repressionen ökade vann också maoistern allt snabbare mark.
Direkt efter mötet med Koirala gav sig Prachandra, vars verkliga namn är Pushpa Dahal Kamal, ut på en landomfattande turné. Många bedömare ser detta som en indirekt valturné, under vilken Prachandra nu ska omdirigera tusentals maoistiska aktivister att gå från väpnad till parlamentarisk kamp. Och det i sig lär inte bli en lätt uppgift. Bland de som sökte sig till gerillans led finns framförallt unga män och kvinnor som flytt ett liv i misär och fattigdom. Inom gerillan har de givits stolthet och ekonomisk trygghet.
I nuläget finns knappast särskilt mycket att erbjuda åt tidigare gerillasoldater ifall de demobiliseras. Alternativet är främst integration i den existerande armén eller en omfattande jordreform.
Hotad fredsprocess
Men den pågående fredsprocessen hotas även av krafter inom det politiska etablissemanget. Under vårens intensiva agitationer vreds hela den politiska kartan åt vänster, och kravet på republik vann stöd i samtliga partier i den breda oppositionsalliansen. Men efter att kungen backat och återinstallerat parlamentet vände tonläget till viss del. Premiärminister Koirala har deklarerat att han står fast vid en ceremoniell monarki. Inom f.d. premiärminister S.B. Deubas parti Nepali Congress (Democratic) finns starka krafter som förespråkar en konstitutionell monarki. Det bakomliggande oron kan till stor del spåras till att ingen exakt vet vad som kommer hända när maoistera träder in i valrörelsen.
Tidigare var väljarbeteende relativt statiskt, men två stora partier (kongresspartiet och de parlamentariska kommunisterna). Men efter att maoisterna lyckats samla hundratusentals till ett massmöte i huvudstaden Kathmandu är det få som ifrågasätter att den politiska kartan i Nepal ritats om för gott.
