Ursäkta mig, för nu blir jag inte bara Stockholmscentrerad utan till och med extremt Södermalmsfokuserad.

Men med gott samvete, för jag är övertygad om att det framväxande medelklassghetto, där jag bor, kan säga något om hela vår marknadsdominerade galax.

Det verkar inte vara någon hejd på hur många gallerior de köpstarka medie- och kulturmänniskorna tycks behöva för att leva ett fullvärdigt liv här. Slussen, Götgatsbacken, Skanstull, det byggs för fullt även i den gamla skatteskrapan och nu ska också Hornstull krönas som medelklasszon med egen galleria. Det är allmänt bekant att marknaden inte kan fixa det basala för vad vi kallar civilisation, som jämlikhet och rättvisa, det vill säga frihet för det stora flertalet.
Men vänstern borde prata mer om hur jävla trist allt blir när marknaden likriktar vårt samhälle till en grällare form av Östtyskland.
Hur kommer det sig att alla som hyllar individualitet och valfrihet bär samma trenduniform, tuggar samma lättsmälta mix av åsikter och rapar ut samma tomma attityd? Marknad innebär konformism och monokultur, och hur kul är det?
De köpstarka upplever Söderkvarteren som pittoreska, men så snart de flyttar dit följer de standardiserade konceptrestaurangerna och designboutiquerna i spåren, för att tillfredställa deras osjälvständiga dyra smak.
I galleriasamhället har bara de stora kedjorna råd med hyrorna och vakter anlitas för att mota alla alkisar och hemlösa som sedan årtionden abonnerat på parkbänkar och gathörn. Sunkhak, vanliga ställen och småaffärer, som inte kan ge finmedelklassen rätt identitet, måste slå igen. Av märkvärdighetsskäl vill de dock känna att de har sin egen bagare, bokhandlare och skräddare, och resterna av det gamla kan bli kvar i stadsbilden som kuriosa.
En sorts Skansen i medelklassreservaten, eftersom de fina också har som programförklaring att hylla det genuina.
Alltmedan det så kallade kostnadsläget driver på folkomflyttningen och de icke-köpstarka deporteras från innestaden.

Men att allmännyttan nu ska säljas ut betyder inte bara social rensning, det förvrider också hjärnan på hela samhället.
Jag har en kompis som, tills nyligen, bodde i en nybildad bostadsrätt. Grannar som ville göra klipp sålde. Med de nyinflyttande följde även nya attityder.
När alla måste ha företagartänk, blir kvarglömda saker på trapphusbalkongerna en potentiell finansiell katastrof, ett hot mot ens kapitalinvestering. Man vaktar varandra och arga lappar sätts upp om felplacerade kartonger, barnvagnar och cyklar. Plötsligt ska husets fullgubbe, som tidigare tillåtits småhärja, vräkas, trots att alla vet att det innebär en dödsdom.

Marknaden skapar massor av Berlinmurar mellan människor, platser och sociala miljöer. När staten retirerar och marknaden tar över, måste vi alla bli företagare och politiker på heltid, det som ”Vårda ditt varumärke” betyder i praktiken. Jag fruktar att marknaden, inom några decennier, därmed kommer att göra oss till psykopater, helt enkelt för att det är en marknadsrationell hållning. Men varför inte skapa ett samhälle som gör det lönsamt/möjligt med gemenskap, solidaritet och godhet? Det som får alla att må så bra och bli så himla glada.