Nyheter 05 april, 2019

Marknadens utvalda

Att förklara fascismens framgångar med att de helt enkelt är bättre på att skapa content är fel – och farligt.

Min syster är sexton år. Jag ringer henne, i bakgrunden är det stimmigt, hon går i ettan på gymnasiet och nu har hon rast.
”När kollar du på Youtube?” frågar jag.
”När jag sitter på toa och när jag äter frukost”, säger hon. ”Bara?” hörs en kille i bakgrunden.

Jag frågar killen vad han kollar på. Spelvideos mest. Min syster ser musikinslag och några klipp om smink. Alla barn mellan tolv och femton kollar på Youtube. Mellan sexton och tjugofem är andelen nästan lika stor, enligt statistik från Internetstiftelsen i Sverige. Youtube är den största plattformen för rörlig bild. Någonsin. Varje dag besöker över en miljard människor hemsidan.

Efter att ha undersökt olika delar av Youtube under de senaste dagarna tipsar algoritmen mig om allt möjligt. En intervju med Jordan Petersons dotter där hon förklarar varför hon bara äter kött. En video med titeln ”Millenial socialism”. Ett annat klipp där en ”expert blindtestar Systembolagets billigaste öl” och en ny version av den gamla Crazy Frog-låten.

Om jag i stället hade varit ett tomt ark, en person utan internethistoria, är chansen stor att jag förr eller senare hade slussats från nyheter till rent fascistiska videoklipp.

Hur Youtubes algoritmer är uppbyggda är hemligt, men flera medier, som Guardian, New York Times och Expressen, har undersökt hur Google-ägda Youtube leder tittaren mot högerextremt innehåll. En som hjälpt till med att avtäcka algoritmerna är den före detta Google-ingenjören Guillaume Chaslot.

Chaslot har startat hemsidan algotransparency, som granskar vilka videoklipp som slås på automatiskt och som dyker upp som rekommenderade videos efter besökarnas initiala sökning. I en granskning av hur Youtube kan ha påverkat informationen som spreds kring det amerikanska valet, som Guardian genomförde tillsammans med Guillaume Chaslot, visade det sig att oavsett om sökningen började på Hillary Clinton eller Donald Trump, så leddes tittaren majoriteten av gångerna vidare till klipp som var fördelaktiga för Trump. Därifrån fördes besökaren till allt mer konspiratorisk och fascistisk propaganda. Men enligt företaget själva handlar det inte om en ideologisk styrning, utan snarare att tittarna leds till klipp som har många visningar.
Hur kommer det sig då att det är enklare att hitta till högerextrema agitatorer och fejknyheter än vänsterpropaganda?

I ett uppmärksammat Ted-talk talar Tristan Harris, tidigare designer på Google, om metoderna som används av de stora tech-företagen för att göra användarna beroende av deras produkter. Han understryker att valutan på det informationsöversvämmade nätet är besökarens uppmärksamhet. Hela affärsmodellen bygger på att manipulera oss till att fördriva så lång tid som möjligt på hemsidan för att på så sätt lyckas exponera oss för fler annonser. På Facebook är ett exempel videoklippen som autospelas för att tittarna ska dras in och titta på dem, på Snapchat är en av strategierna den lilla siffran som markerar hur många dagar i streck två användare har pratat med varandra. På Youtube är det videoklippen som spelas upp automatiskt efter varandra utan att användaren behöver klicka på något.

Men uppmärksamheten handlar inte bara om autospelade videoklipp utan också om vilket innehåll som sprids. Innehåll som väcker känslor, gärna i form av ilska, får människor att stanna längre på hemsidorna – vilket resulterar i sociala medier som leder tittaren mot extremare innehåll.

Hur kommer det sig att det är enklare att hitta till högerextrema agitatorer och fejknyheter än vänster­propa­gan­da?

Den koreanska kulturfilosofen Byung-Chul Han poängterar internets omedelbara tillgänglighet som en orsak till att nätet fylls av affektivt innehåll. Om tidigare kommunikationskanaler, som brevet, tvingade oss att sakta ner och tänka igenom vår handling innan vi utförde den, finns nu en direktkanal för att reagera på det som gör oss arga. ”Den digitala kommunikationen möjliggör […] ett omedelbart affektutlopp. Redan genom sin tidslighet transporterar den mer affekter än den analoga kommunikationen. Det digitala mediet är i detta avseende ett affektmedium” skriver Byung-Chul Han i boken I svärmen – tankar om det digitala (Ersatz, 2014).

Det är också den affektiva dimensionen som poddaren och författaren Johannes Nilsson fokuserar på i sin bok Tyckonom från 2017 (Lystring förlag). Johannes Nilsson beskriver hur det mest säljbara i det digitala landskapet är innehåll som skapar reaktioner och debatt. Det är inte kvaliteten, utan förmågan att skapa upprördhet, som får människor att diskutera artiklar eller videoklipp. Genom diskussionen görs innehållet synligt och exponeras för fler personer i flödet.

Men även om den så kallade uppmärksamhetsekonomin, eller det som Johannes Nilsson benämner tyckonomin, kan förklara varför visst innehåll premieras på Youtube är det något som saknas i samtalet om varför fascister är framgångsrika på nätet.

I Tyckonom tydliggörs en vanlig, och väldigt farlig, förklaringsmodell – nämligen att det går bra för högerextremister endast på grund av deras extremitet. Johannes Nilsson beskriver ”alternativa medier”, alltså fascisternas digitala informationskanaler, såhär: ”De är fansin på så sätt att de drivs av glödande idealister utan vinstintresse, och vill ge ett alternativ till mainstreammedia genom att uppmärksamma något förbisett, framför allt vissa brottslingars etnicitet och problem som kan relateras till invandring”.

I samband med valet förra året kom en rad artiklar som beskrev Sverigedemokraternas framgång på ett liknande sätt. Eric Rosén skrev på sajten Politism att ”Sverigedemokraterna fungerar på många sätt precis så som en folkrörelse måste fungera” och Daniel Suhonen påstod i DN att ”Vi måste bygga en lika stor folkrörelse som SD”. Så låter en desorienterad vänster. Varenda vänsterskribent som beskriver rasistiska partier och fascistiska mediers popularitet som framgångsrikt gräsrotsarbete borde få bakläxa på hur kapitalet omfamnat och finansierat fascister genom historien. Samtidigt som vänsterskribenter gick ut och kallade SD för folkets rörelse gick näringslivstoppar ut och krävde att Alliansen skulle samarbeta med partiet.

Det är inte kvaliteten, utan förmågan att skapa upprördhet, som får människor att diskutera artiklar eller videoklipp. Genom diskussionen görs innehållet synligt och exponeras för fler personer i flödet

Det är viktigt att ha i bakhuvudet när vi loggar tillbaka in på Youtube. I de krampaktiga försöken att förstå högerns popularitet på nätet tycks vänstern nämligen glömma något basalt om ägande och materiella förutsättningar. Man kan stånga sig blodig i jakt efter svaren på varför högern vinner det mediala kulturkriget. Eller så kan man fråga sig: vilket kulturkrig? Det är väl uppenbart att högerns marknadsmodell kommer att gynna högerns ideologer!

Det säger sig självt att innehållet på sociala medier inte flyter runt i ett tomrum, utan också kräver någon form av resonans i den ekonomiska politiken. Att Youtube hela tiden leder tittaren åt extremare innehåll för att väcka känslor är visserligen sant, men det är en otillräcklig berättelse, eftersom det är en förklaringsmodell där fascisters framgång tycks slumpartad och bara uppburen genom sitt spektakulära innehåll.

I en sådan berättelse hade vänstern haft lika höga tittarsiffror om vi bara var lite bättre på att skapa content. Och en sådan berättelse landar förr eller senare i en falsk slutsats om den ekonomiska politiken utanför sociala medier, i köttvärlden, där fascistiska röster beskrivs som dem som slår underifrån. Det är nämligen precis vad Johannes Nilsson beskriver i Tyckonom; ett internet där det som inte får sägas i andra forum äntligen har fått en spelplan.

I Martin Gelin och Karin Pettersons bok Internet är trasigt beskriver de hur framgångsrika företagarna på Google har varit på att marknadsföra sig själva som rebeller, snarare än utsugande kapitalister. ”De framställer sig gärna som ett anti-etablissemang, i ett försök att dölja för användarna att de sedan många år tillbaka förstås är det nya etablissemanget”, skriver Gelin och Petterson. I Silicon valley glider kapitalisterna runt i t-shirt och jeans och beskriver sig som revolutionärer snarare än affärsmän. Det blir inte minst tydligt i förhållande till länder där yttrandefriheten varit begränsad. ”Vi har en historisk chans att hjälpa miljarder människor. Låt oss ta den chansen. Låt oss koppla upp dem”, sa Facebooks Mark Zuckerberg angående inträdet på Kinas marknad. I stället för att beskriva sig själva som maktgalna multimiljardärer får de människor att förknippa dem med frihetstörstande outsiders, vars främsta mål är att hjälpa världen att hålla kontakt med varandra.

Samtidigt som Googles ägare är experter på att osynliggöra ägandeförhållanden genom att benämna sig själva som upprorsmakare fylls deras sidor av innehåll som påstår sig komma från anti-etablissemangets representanter. Varför de lyckas? För att de har kapitalet att lyckas, naturligtvis. Att arbetarklassen inte har möjlighet att finansiera lika mycket innehåll på nätet som högern, är egentligen ingen svår ekvation. Att de däremot köper idén om sina meningsmotståndare som underdogs är svårare att förlika sig med.

Egentligen borde detta kanske sägas i ett Youtube-klipp i stället för i en essä. Jag tror nämligen inte på att retirera helt från högerns plattformar. Det är ändå dit alla ungdomar söker sig. Min syster, och alla andra.

Men om vänstern i dag ska slåss på högerns digitala plattformar finns i alla fall en lärdom som är nödvändig att ta med sig om man överhuvudtaget ska ha någon chans att locka till sig uppmärksamhet. Och det är att inte börja snegla mot fascister och försöka efterlikna deras strategier.

Som Wendy Hui Kyong Chun, professor i modern kultur och media på Browns universitet, påpekar i boken Updating to remain the same så är mottagaren på sociala medier en individ. Youtube riktar sig som namnet antyder till you, inte till en massa med gemensamma ekonomiska intressen, utan till individer i form av producenter – dem som fyller sidan med innehåll – och konsumenter, de som ser på filmerna och exponeras för anpassade annonser. Att överlåta kunskapen om vi:et, massan och den folkliga rörelsen till fascister kommer att vara vänsterns dödsstöt.

De är ingen folkrörelse. De kommer aldrig att bli det heller, om vi inte låter dem.

 

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.

Flammans veckobrev

Låt Flamman sammanfatta veckan som gått. Prenumerera på vårt nyhetsbrev och häng med i vad som händer.

Genom att fylla i och skicka detta formulär godkänner du Flammans personuppgiftspolicy.

Krönika 16 april, 2024

Unga klimataktivister demonstrerar framför riksdagen. Foto: Christine Olsson/TT.

Det finns ett fotografi på mannen med den svarta resväskan som går över den kullerstensgata som breder ut sig mellan Sveriges riksdags huvudbyggnader. Med målet i sikte – Riksdagshusets korridorer – väljer han att kliva rakt över ett gäng ungas banderoll som säger: ”Climate justice = social justice”.

Mannen med resväskan är sverigedemokraten Tobias Andersson, och fotografiet ramar in den konflikt som ungdomar runtom i världen lever i: den mellan förnekelse av klimatkrisens allvar och unga människors framtid.

Aktivisterna på fotografiet ler, men Andersson ser dem inte i ögonen. Trots den självsäkerhet han försöker utstråla känner han sig uppenbarligen obekväm.

Det är inte första gången som Andersson trakasserar aktivister i stället för att prata med dem på ett ärligt sätt. Ett exempel är att han 2022 av Dagens ETC avslöjades uppmuntra en trollarmé att ”konfrontera” klimataktivister.

Om Andersson är obekväm med att föra samtal är det inget mot när ungdomar från rörelsen Ta tillbaka framtiden tog sig in på fossilbolaget OKQ8:s kontor under hösten 2023. De följde efter en tankspridd man i kostym genom entrén och stannade till vid ett konferensbord. En av tiotalet välklädda mötesdeltagare runt bordet, i en annars förvånansvärt tom kontorslokal, frågade: ”Hur kom ni in egentligen?” En av de unga gav det uppenbara svaret: ”Genom dörren.”

Det är inte första gången som Andersson trakasserar aktivister i stället för att prata med dem på ett ärligt sätt.

Jag själv deltog med nöje vid båda de händelser som beskrivs ovan. Mannen på OKQ8 verkade förvånad över vår praxis att använda dörrar för att ta oss in i byggnader. Inte så märkligt med tanke på att han och kollegorna verkar lika förvirrade vad gäller andra uppenbara orsakssamband – som den mellan utsläpp och klimatkris. Vi hade uppenbarligen valt rätt plats att framföra vårt budskap på, eftersom vi fick prata med de personer som kan göra mest åt klimatkrisen, men samtidigt är mest ointresserade av att ta tag i saken.

Ungdomar däremot är tillräckligt handlingskraftiga för att stå upp för sina egna och andras rättigheter, och dessutom tillräckligt rakryggade för att föra dialog med sina motståndare. Vi berättar vad som är välkänt sedan decennier tillbaka: om orsakssamband mellan fossilutsläpp och uppvärmning som bland andra oljejätten Exxon har hemlighållit sedan 70-talet.

Det är dags för fler att ta efter unga människors förmåga att aktivt skapa möten där sanningen kan läggas fram. Sådana ärliga möten är en viktig del av det förändringsarbete som runt sju av tio svenskar vill se. Det är effektivt att säga ifrån, och att det är obekvämt när det sker är själva beviset – annars hade politikerna inte trampat på våra banderoller.

Utrikes 15 april, 2024

”Risken för storkrig är mindre nu”

Det israeliska luftförsvaret skjuter ned iranska drönare och missiler. Foto: Tomer Neuberg/AP.

Enligt Rouzbeh Parsi, programchef på Utrikespolitiska institutet, har risken för storkrig i Mellanöstern minskat.

I lördags natt skickade Iran nästan 200 drönare och långdistansrobotar mot Israel, varav nästan alla sköts ned av israeliskt och allierat luftvärn. Attacken var en vedergällning för Israels bombning av det iranska konsulatet i Damaskus veckan innan.

Enligt Rouzbeh Parsi (bilden), programchef på Utrikespolitiska institutet, är risken för storkrig dock låg.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jonas Elvander
Utrikesredaktör och doktorand vid European University Institute i Florens.[email protected]
Inrikes 15 april, 2024

SAC bildar nytt städsyndikat: ”Fyller ett tomrum”

Solidariska städare samlas för ett grundande möte i SAC:s lokaler i Stockholm. Foto: Anastasiia Omelian.

Efter framgångarna med organisering av byggarbetare tar fackförbundet sikte på städbranschen.

I onsdags samlades uppemot 35 personer från 10 olika länder i fackförbundet SAC:s lokaler, för att formellt grunda den nya fackföreningen Solidariska städare. De flesta av deltagarna var kvinnliga migranter.

– Det är historiskt när nya fackföreningar bildas, och det här är en grupp som är särskilt utsatt, säger SAC-organisatören Pelle Sunvisson till Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Peter Eriksson
Student i litteraturvetenskap och praktikant på Flamman.[email protected]
Kultur 15 april, 2024

Krograggandet har blivit en motståndshandling

Foto: Kim D. Johnson/AP.

En ny bok dödförklarar slampan, som kvävts under den framväxande puritanismen. För oss som älskar att ha kul är det fruktansvärt deprimerande. Men det går fortfarande att göra motstånd.

Svenska Akademiens ordlista definierar ”slampa” som lösaktig kvinna. Populärkulturellt förklaras dock begreppet bättre genom att exemplifiera med gestalten Samantha Jones i kultserien Sex and the City. Det är också henne som journalisten Emil Åkerö (bilden) utgår ifrån i sin nya fackbok Slampans död – En djupdykning i den sexuella lågkonjunkturen, när han frågar sig varför ungdomar i dag hellre verkar vilja vara tv-seriens tråkiga och giftassugna Charlotte York.

Anledningen är inte bara att vi lever i en värdekonservativ tid, utan också att allt fler av våra relationer både utspelas och utvecklas på nätet. Digisexualitet (att använda teknik i sex och relationer) har visserligen fått ett uppsving, men samtidigt kan det avskräcka ungdomar att höra att ”allt på internet finns kvar för alltid” och att eventuella nakenbilder de skickar till en partner riskerar att spridas till hela gymnasieskolan. Men liksom författaren är inne på varnar man hellre för detta i stället för att påpeka att det faktiskt är olagligt att sprida bilder på andra. En form av slutshaming, alltså.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ida Stiller
Frilansjournalist.
Utrikes 14 april, 2024

Tyska intellektuella sparkas i det tysta

Den politiska repressionen fungerar likadant i Iran och Tyskland enligt Tirdad Zolghadr. Foto: Privat.

Tirdad Zolghadr fick sluta efter att han stöttat sina studenters Palestinaprotester. Han anser att Tysklands lärosäten och kulturliv genomgår ett stålbad av utrensningar.

Tirdad Zolghadr sitter vid sitt skrivbord i Berlin. Fram till den 31 mars var han professor på konsthögskolan UDK i Berlin. Men efter att han i en dagstidning anklagats för antisemitism fick han veta att hans tid på skolan var över. Och han är inte ensam om att som kulturarbetare ha fått betala ett högt pris för sin öppna position för Palestina eller för att ha stöttat studenters aktioner.

– Ett högprofilerat fall gällde Nicolas Jaar, en amerikansk musiker som anlitats för en ljudworkshop i München. En av hans studenter anklagade honom för att vara Hamas-anhängare på grund av en harmlös post på sociala medier. I hans fall lyckades hans advokat tvinga tidningen Süddeutsche Zeitung att dra tillbaka sin artikel.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Paulina Sokolow
Kulturredaktör och konstvetare.[email protected]
Kultur 14 april, 2024

”Sveriges demokrati behöver tusen kulturhus”

Hägerstensåsens kulturhus anordnar disco för de minsta. Foto: Privat.

På Hägerstensåsens kulturhus samsas pingis, funkisdisko med poesiläsning. Personerna bakom initiativet ser en mötesplats under hot – men också en modell som kan spridas.

En studiecirkel om vänskapens politik, släpp loss till babyrejv och folkmusik. Med regeringens drastiska nedskärningar på civilsamhället, inflation och misstro från främst sverigedemokrater, låter beskrivningen av Hägerstensåsens medborgarhus som något ur det förflutna. Men det folkhemsfunktionalistiska tegelbygget, beläget i en sydlig närförort till Stockholm, är bara inne på sitt tredje år efter nystart.

– Men det stämmer inte riktigt att säga så. Huset grundades av grannar 1957 och har inhyst många föreningar genom åren: schackklubben Rockaden, folkdanslag, bridgeföreningar och en klubb som organiserar bordtennis för seniorer, säger Sebastian Dahlqvist.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Paulina Sokolow
Kulturredaktör och konstvetare.[email protected]
Inrikes 13 april, 2024

Upproret mot normalitetens imperium

Diagnoser som adhd blir allt vanligare. Foto: Staffan Löwstedt/SvD/TT.

Psykiatriledd inflation i diagnoser, eller moderiktig ursäkt för latmaskar? En ny bok visar att vad som uppfattas som neurologiska avvikelser förändras över historien – och kan vara föremål för kamp.

För att göra en lång historia kort: jag landade i ett neuropsykiatriskt mellanförskap.

– Ja du, Rasmus, det råder inga tvivel om att du befinner dig på adhd-spektrat, förklarade läkaren efter avklarad basutredning.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Rasmus Fleischer
Ekonomihistoriker och författare.
Inrikes 13 april, 2024

Stora skillnader mellan EU-parlamentarikernas miljöinsatser

Skillnaderna mellan de svenska ledamöterna i EU-parlamentet är stora i miljöfrågor. Foto: Johan Nilsson/TT.

Naturskyddsföreningen har granskat hur Sveriges 21 ledamöter i Europaparlamentet röstar i miljöfrågor. MP och V ligger i topp – men skillnaderna mellan de svenska ledamöterna är stora.

En ny granskning av Naturskyddsföreningen kartlägger hur Sveriges EU-parlamentariker röstat i 88 viktiga miljöomröstningar mellan 2019 och 2024. Inräknat är också kandidaternas allmänna engagemang, deras ändringsförslag, betänkanden och uttalanden i media.

Miljöpartiet toppar listan tillsammans med Vänsterpartiet och har lysande omdömen. Deras kandidater har påvisat ett starkt engagemang på alla fronter samt arbetat mot en mer hållbar miljö. På delad förstaplats och med bäst miljöbetyg hamnar Jakop Dalunde (MP) och Pär Holmgren (MP) för sitt mångsidiga engagemang i och utanför parlamentet.

På tredje plats hamnar vänsterpartisten Malin Björk (V). 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Saga Grande
Student i litteraturvetenskap och praktikant på Flamman.[email protected]
Ledare 12 april, 2024

Striden om fjällen har bara börjat

Två påskturister tar igen sig vid Blåhammarens fjällstation. Foto: Gorm Kallestad/NTB.

Grävmaskinerna på fjälltoppen är ett tecken i tiden. För fjällturismen kan omöjligt fortsätta i samma spår som under 2000-talet.

Delar av den anrika fjällstationen Blåhammaren rivs i skrivande stund ned. En flygel med gästrum är i dåligt skick och ska jämnas med marken, och det är inte märkvärdigt i sig.

Men bakgrunden till att grävmaskinerna är där tillhör en betydligt mer infekterad historia.

Blåhammaren är, tillsammans med Storulvån och Sylarna, en av punkterna som knyter samman Jämtlandstriangeln – en av landets mest kända vandringsleder. Fjällstationerna drivs av Svenska turistföreningen (STF), som är en viktig tillhandahållare av boende och service till fjälls. När de i höstas beslutade sig för att göra omfattande förändringar av sin verksamhet blev det stort rabalder.

Vi tar det från början. De senaste åren har Jämtlandsfjällen fått ett rejält uppsving som besöksmål. Antalet gästnätter har legat på historiskt höga nivåer och under 2022 omsatte besöksnäringen i Jämtlands län 6,5 miljarder kronor. I fjällkommuner som Åre och Härjedalen utgör turism en betydande del av arbetsmarknaden.

Det ökande intresset för naturturism hänger ihop med hur dess fokus rört sig från traditionellt friluftsliv till mer kommersiella lösningar. Företag erbjuder helikopterturer till fjälltopparna, boenden med hotellstandard och trerättersmiddagar i väglöst land.

Även STF har varit del av den utvecklingen, men har nu gjort en helomvändning, vilket är bakgrunden till att rivningen på Blåhammaren sker just i vår.

Precis som STF:s övriga anläggningar i området ligger fjällstationen nämligen på statligt renbetesfjäll, där samebyarna i området har nyttjanderätt till marken. För att STF ska kunna driva sina anläggningar måste detta ske ”utan avsevärd olägenhet för renskötseln”, som det står i lagen.

Läs mer

Men nog har det varit en avsevärd olägenhet, alltid. Samebyarna som är verksamma i Jämtlandsfjällen har i åratal varnat för den påfrestning på miljön som det ökade besökstrycket har inneburit. De trampande fötterna sliter helt enkelt för mycket på naturen, som nu riskerar att inte kunna återhämta sig alls på sina håll. Mängden människor i omlopp innebär också stora störningar för rennäringen, framför allt genom att djuren stressas.

För att kunna skriva ett nytt avtal med staten har STF, i samråd med samebyarna i området, valt att kraftigt minska antalet gästbäddar, stänga restaurangerna och hålla öppet en kortare säsong. Syftet är just att tillmötesgå rennäringens behov och förespråka ett mer hållbart friluftsliv.

Det här är ingen liten sak. I de delar av landet som livnär sig på naturturism har den här debatten puttrat länge, för att med STF:s besked snarare börja stormkoka.

Många har välkomnat självkritiken från STF:s sida, men lika många har varit upprörda. Besöksnäringen är viktig i Jämtlands län och när det rådande sättet att bedriva naturturism på utmanas innebär det ett hot mot starka ekonomiska intressen. En stor portion av kritiken är så klart också präglad av rasism mot samer.

Här finns också en diskussion om hur vi ser på allemansrätten och människans förhållande till naturen som stundtals är närmast filosofisk: Vem finns fjällen till för? Finns det gränser för när våra upplevelser av naturen riskerar att vara det som skadar den? Hur ska trösklarna till friluftslivet sänkas, utan att besökstrycket blir en belastning på miljö och klimat?

Den här debatten om en framtida hållbar fjällturism – striden om fjällen, om man så vill – har bara börjat. Men en sak är klar: Vi kan inte fortsätta som vi gör nu.

Rörelsen 12 april, 2024

Satsa på klimatet i stället för kanoner

Natoflaggan vajar den 11 mars på Södra skånska regementet P7 i Revingehed. Foto: Johan Nilsson/TT.

Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 chockade omvärlden. I det läget var det förståeligt att riksdagens samtliga partier i panik enades om att drastiskt höja försvarsanslagen och uppfylla Natos mål att medlemsländernas försvarsutgifter bör uppgå till minst två procent av BNP. Men det finns all anledning att besinna sig. Norges överbefälhavare Eirik Kristoffersen gör analysen att ”det är viktigt att komma ihåg att Ryssland har låst sin kapacitet i Ukraina och att det kommer att ta lång tid att bygga upp den igen. Många ryska soldater har dödats och mycket rysk utrustning har förstörts” (TT, 30/12 2023).

Nato har redan i dag ett stort militärt övertag. Frågan är hur jättesatsningar på militär upprustning skulle göra oss säkrare. Särskilt oroande är att detta riskerar att ytterligare utarma såväl livsnödvändiga klimatåtgärder som grundläggande välfärd. Folk dör i vårdköer och tågen kommer inte i tid. Både sjukvården och järnvägen är på väg mot kollaps. Det vore klokare att i stället storsatsa på sådant som garanterat ökar vår säkerhet som klimatanpassning och förebyggande av ytterligare klimatskador, en ökad självförsörjning av livsmedel, sjukvård och att stoppa och förebygga gängvåldet. Det är absurt att höra Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg uppmana Sverige att rusta upp järnvägen och sjukvården, samtidigt som den enorma militära upprustningen som Nato kräver i praktiken omöjliggör detta.

Läs mer

Det borde vara självklart att dimensionera försvarsbudgeten utifrån en analys av vad som är god säkerhetspolitik, inte en godtyckligt satt siffra. Sverige behöver en kvalificerad och självständig omvärldsanalys som bör utgå från grundläggande fakta såsom att Sverige till skillnad från Ukraina inte ligger inom den omedelbara ryska så kallade intressesfären. En sådan analys måste också bygga på insikten att militarism och kapprustning aldrig kan ge oss verklig säkerhet. Det duger inte att ensidigt förlita sig på Natonära tankesmedjor som Atlantic Council.

Det vore klokare att i stället storsatsa på sådant som garanterat ökar vår säkerhet som klimatanpassning.

Vänsterpartiet har tidigare accepterat Natos tvåprocentsmål och partiets försvarspolitiska talesperson Hanna Gunnarsson har till och med öppnat för att det kan komma att bli ännu mer framöver (Svenska Dagbladet, 6/1). Partiledningen försäkrar att partiet inte vill finansiera upprustningen genom att ta från infrastruktur och välfärd. Det vore då konsekvent att inte acceptera brant ökande ofinansierade försvarsutgifter.

Det är glädjande att partistyrelsen i sitt svar på ett par motioner till kongressen i maj slår fast att ”Vi ska inte förhålla oss till Natos rekommendationer om försvarsutgifter, utan till de faktiska behoven”. Partistyrelsen konstaterar vidare att ”hur Sveriges försvar ska se ut måste grunda sig i en självständig säkerhetspolitisk analys”. Vi hoppas att kongressen beslutar i enlighet med detta så att Vänsterpartiet ändrar linje i försvarsberedningen och riksdagen.