När den marockanske rapparen Mehdi Black Wind greps anklagad för att ha förolämpat kungen såg många det som ännu ett angrepp på yttrandefriheten. Men åtalet handlar om mer än en rappare. Efter fjolårets Gen Z 212-protester har den marockanska monarkin trappat upp repressionen mot en ny generation regimkritiker – med hiphopen i skottlinjen.

Den marockanske rapparen och filmskaparen El Mahdi Lyoubi, mer känd som Black Wind, sitter häktad i Oukacha-fängelset i Casablanca, anklagad för att ha förolämpat kungen.

Gripandet har väckt internationell uppmärksamhet. Konstnärer, filmskapare och rappare har skrivit under öppna brev, en kampanj i sociala medier har blivit viral och demonstrationer hållits i tolv städer med krav på hans omedelbara frigivning.

Black Wind är en av den marockanska undergroundscenens mest respekterade röster. Många menar att han pekats ut på grund av sina texter och sitt stöd till Gen Z 212, den ungdomsledda proteströrelse som skakade Marocko hösten 2025.

Lyoubi, som bott i Frankrike sedan 2017, reste till Marocko i slutet av juni för att träffa familjen och reka inspelningsplatser till en ny dokumentär. Men när han den 10 juli skulle flyga hem från Rabat-Salé stoppades han av polisen och fick beskedet att han belagts med utreseförbud.

Ingen förklaring gavs. Tre dagar senare kallades han till ett heldagsförhör. Därefter fick familjen beskedet att han gripits.

Eftersom Marockos advokatsamfund sedan över en månad strejkar i protest mot ett lagförslag stod Lyoubi utan juridiskt ombud. Efter den första förhandlingen fördes han direkt till det ökända Oukacha-fängelset. När han den 22 juli ställdes inför åklagare, medan advokatstrejken fortfarande pågick, vägrade han gå med på en omedelbar rättegång. Även begäran om borgen avslogs. Nästa förhandling hålls den 31 juli.

Lyoubi åtalas enligt den omstridda artikel 179, som förbjuder förolämpningar av kungen och kungafamiljen – den alawitiska dynasti som styrt Marocko sedan 1600-talet. Kritiker menar att lagen strider mot både grundlagen och internationella människorättskonventioner och används för att begränsa yttrandefriheten. Kungen är inte bara statschef utan också landets högsta verkställande, militära och religiösa auktoritet.

– Allt tyder på att Lyoubi har gripits för åsikter han uttryckt i sin konst, precis som andra rappare före honom, säger Khadija Ryadi, tidigare ordförande för Marockanska föreningen för mänskliga rättigheter (AMDH) och mottagare av FN:s människorättspris.

– Vi lever i en tid av repression, förbud och inskränkningar riktade mot kritiska röster – konstnärer, journalister, aktivister och människorättsförsvarare.

AMDH kräver att Lyoubi omedelbart friges. Organisationen menar att gripandet redan brutit mot oskuldspresumtionen och rätten till en rättvis rättegång, som skyddas i artikel 23 i Marockos konstitution.

Ryadi påpekar samtidigt att artikel 179 använts förhållandevis sällan de senaste åren.

– I de fall vi följt har myndigheterna oftare använt andra bestämmelser, som förolämpning av offentlig tjänsteman eller ärekränkning av andra personer än kungen. Mycket få av dagens samvetsfångar i Marocko har åtalats med just den här paragrafen.

Som rappare slog Black Wind igenom i början av 2010-talet med en djärv och bildad New York-influerad hiphop. Han har länge varit en lågmäld men högt respekterad gestalt i undergroundscenen. Låtar som ”Nashid”, ”Nashid II”, ”L’Koul fer3oun kin Moussa” och ”N’biyech” blev snabbt klassiker – och väckte samtidigt myndigheternas intresse.

Enligt hans stödkommitté reser Lyoubi ofta mellan Frankrike och Marocko. De senaste åren hade den 33-årige konstnären dock märkt att han, liksom många andra regimkritiker, utsattes för särskild granskning vid flygplatskontrollerna. Polisen ringde till och med hotellen där han bodde under sina semestrar för att kontrollera att han verkligen befann sig där.

I den marockanska rapscenen räknas Black Wind som en av ”de äkta”. Enligt flera marockanska rappare har han vägrat spela hiphopens ”spel”. Han ger sig inte in i nätbråk eller följer poptrender. Samhällskritiken står i centrum.

Han blandar darija och franska och kan i samma vers rimma ”Karl Marx” på ”Air Max” innan han övergår i bitande materialistisk kritik av social misär.

Eftersom Lyoubi saknat advokat är det fortfarande oklart vilka texter åtalet bygger på. Vissa har spekulerat i att ”Nashid II”, där olika auktoriteter nämns, ligger bakom åtalet, men det har inte bekräftats.

Vårt land släpar efter.
Till och med de gamla madrasserna är sönderrivna.
Vi begraver barn för en simpel T-Max-motorcykel.
Gå och se deras begravningar.
En själ är dyrbar i Guds ögon.
Men jag tror inte
på schejker,
eller kungar,
eller något liknande.

Kritiken i ”Nashid II” är tydlig, men riktas inte mot någon särskild person. Ordet ”kungar” står i plural och ingår i en uppräkning. Det kan lika gärna läsas som en allmän kritik av auktoritär makt.

Rättegången tycks därför hänga på hur bokstavligt myndigheterna väljer att tolka hans texter – och om de anser att rapparen försökt “dissa” kungen.

Gen Z 212 organiserades via sociala medier av de anonyma ungdomskollektiven Gen Z 212 och Moroccan Youth Voice. Gnistan kom när åtta gravida kvinnor dog efter kejsarsnitt på ett offentligt sjukhus i Agadir. Uppemot 250 000 personer anslöt sig därefter till rörelsens Discord-server.

Sedan Gen Z 212-protesterna har rap blivit ett särskilt mål för myndigheterna.

Protesterna blev de största sedan 2011–2012. Demonstranterna krävde bättre sjukvård och utbildning, kritiserade korruption och regeringens storsatsningar på idrottsevenemang som fotbolls-VM 2030 och Afrikanska mästerskapen 2025.

Samtidigt kopplade de samman inhemsk korruption och nyliberal politik med Palestinakonflikten och krävde att Marocko skulle riva upp normaliseringsavtalet med Israel från 2020.

Myndigheternas svar blev betydligt hårdare än mot protesterna mot normaliseringsavtalet två år tidigare. Över tusen personer greps. Vissa dömdes till upp till femton års fängelse för att ha ”hindrat trafiken på allmän väg genom att upprätta barrikader”. Tre personer dödades i Agadir i oktober förra året när polisen öppnade eld mot en grupp demonstranter.

Sedan Gen Z 212-protesterna har rap blivit ett särskilt mål för myndigheterna. El Mahdi Lyoubi är den fjärde rapparen som ställs inför rätta i år. Under protesterna blev den samhällsmedvetna hiphopen ett av rörelsens tydligaste uttryck.

Bland de andra gripna finns Hamza Raid, som greps redan under protesternas första helg och blivit ett uppmärksammat fall. Pause Flow greps i november på grund av texterna i ett tiotal låtar och anklagades för att ha förolämpat offentliga tjänstemän.

Souhaib Qabli, mer känd som L7assal, kritiserade – precis som Gen Z-rörelsen – regeringens normalisering av relationerna med Israel och den utbredda korruptionen. Han dömdes till åtta månaders fängelse.

Men rap bygger på samhällskritik och framförs i Marocko på darija, folkets vardagsspråk.

Repressionen har inte stannat vid rapparna. Kvällen före Lyoubis gripande arresterades den 66-årige journalisten och regimkritikern Ali Lmrabet på Ibn Battouta-flygplatsen i Tanger efter att ha anlänt från Spanien, där han bor. Efter internationella påtryckningar släpptes han förra veckan, men förundersökningen mot honom pågår fortfarande.

I juni dömdes även den marockanska filmdistributören Zineb Kharroubi, bosatt i Frankrike, för ”uppvigling till brott” efter inlägg på sociala medier där hon uppmanat till en manifestation utanför Marockos ambassad till stöd för Gen Z 212-protesterna.

Att just rappare blivit måltavlor är nytt. Redan under de så kallade Blyåren – perioden från 1960-talet till 1980-talet under kung Hassan II, då landet präglades av statligt våld och repression – förbjöds litterära tidskrifter och författare fängslades.

Men rap bygger på samhällskritik och framförs i Marocko på darija, folkets vardagsspråk.

Därför når den långt utanför den arabiska offentlighetens mittfåra. Metaforerna är många, men kritiken är råare och rakare än i de flesta andra konstformer.

Det blev tydligt redan på 2000-talet när tidskriften Nichane stängdes efter att ha publicerat skämt på darija. Just vardagsspråket gjorde dem, enligt samtida kommentatorer, alltför direkta för myndigheterna.

Lyoubis anhängare hoppas nu öka det internationella trycket på de marockanska myndigheterna. Stödet har vuxit snabbt. Hundratals kulturarbetare har skrivit under en namninsamling, öppna brev har publicerats i Libération och Mediapart och marockanska rappare har spelat in solidaritetshälsningar.

Som rapparen Khtek, en nära samarbetspartner till Black Wind med en stor publik på Instagram, uttryckt det finns en växande oro för att även andra raptexter snart ska kunna användas som grund för åtal.

Demonstrationer har hållits från Rabat och Casablanca till Marseille, Genève och den lilla bretonska kuststaden Douarnenez.

Hashtaggarna #FreeElMahdi, #FreeMehdi och #FreeKoulchi har fått stor spridning. Den sistnämnda – en blandning av engelska och darija – betyder ungefär ”Frige alla” eller ”Frige allt” och har blivit ett samlande slagord för både Gen Z 212-rörelsen och 20 februari-rörelsen. Kravet är att politiska fångar, journalister och aktivister som fängslats för sina åsikter ska friges.

Den 31 juli beslutade en domstol i Casablanca att Lyoubi ska försättas på fri fot i väntan på rättegången. Nästa förhandling hålls den 2 oktober. Enligt hans advokat har myndigheterna ännu inte meddelat om han förbjuds att lämna landet. Utanför domstolen samlades flera dussin demonstranter med plakat med texten ”Free Mehdi”.

Att Lyoubi nu släppts ur häktet innebär en tillfällig lättnad för hans anhängare. Men åtalet kvarstår, och rättegången kommer fortfarande att avgöra om hans raptexter ska betraktas som majestätsbrott. Om myndigheterna drar den auktoritära slutsatsen blir det ännu ett exempel på hur de missförstår Black Winds musik, marockansk rap och det missnöje bland unga som kom till uttryck i fjolårets protester.

Först publicerad i Jacobin. Översättning av Leonidas Aretakis.